Hjälp, i'm falling in love

Om vi antar att han är en reko ung herre som respekterar ett äktenskap så lär du nog inte kunna vänta dig att han ska ta något första steg. Det är du som har band på dig - inte han. Så ett initiativ behöver nog komma från dig.

Med det sagt, så kan jag tycka att det vore en god idé att göra klart det du har på hemmaplan först innan du ger dig in i något nytt! Och personligen skulle jag aldrig ingå en relation med någon som varit intim med mig och därigenom varit otrogen mot en partner. Once a cheater always a cheater...

Om vi antar att han är en reko ung herre som respekterar ett äktenskap så lär du nog inte kunna vänta dig att han ska ta något första steg. Det är du som har band på dig - inte han. Så ett initiativ behöver nog komma från dig.

Med det sagt, så kan jag tycka att det vore en god idé att göra klart det du har på hemmaplan först innan du ger dig in i något nytt! Och personligen skulle jag aldrig ingå en relation med någon som varit intim med mig och därigenom varit otrogen mot en partner. Once a cheater always a cheater...

tack för att du förstår.. ja ett tag kände jag mig deppig, men nu börjar jag förstå att det bara är jag som kan ändra situationen (genom att bryta upp).. jag har också funderat på att byta jobb eftersom jag tycker det är skitjobbigt med den här killen, det går att ta på spänningen mellan oss, den är så stark.. ändå gör han inget..

Nej, du är ju gift? Jag tror (och hoppas) att många har respekt för det, och inte ens försöker något. Det är det jag säger, bollen ligger hos dig... Och du väljer själv under vilka förutsättningar du vill inleda något med honom, om ens alls.

Och ja, jag förstår att du blir deppig av det. Det hör till, tyvärr. Vi är människor, vi behöver närhet, intimitet osv. Det är såna vi är! Jag tycker verkligen inte att du ska leva ett liv utan det. Och som du säger, den enda som kan ändra det här är du själv - so get to it! =)

Hur skulle du vilja att jag närmade mig då? Ska jag säga att jag funderar på att bli singel?

TS, har ni några barn?

I annat fall är lättare att skiljas.

ja det är därför jag inte gått, samt att jag har haft så mycket kärlek till min man, men jag får ju inget tillbaka

Jag vet snart inte vad jag ska göra. Jag lever i ett äktenskap som är totalt befriat från ömhet, kyssar, sex, kramar osv. Har varit i många år. Min man är helt ointresserad av sånt. Jag känner nu att han och jag är goda vänner, inget mer. En kille på jobbet har kollat in mig sedan han började på vår avdelning, jag börjar få mer och mer känslor för honom, det känns av våra blickar som att det är ömsesidigt. Problemet är att han är mycket yngre och det känns som om han försöker hålla borta sina känslor för mig för att det skulle bli jobbigt då jag är gift. Han har mitt nummer och skulle kunna smsa om han ville något. Att gå i sån här ovisshet är det värsta, tycker han om mig, i så fall skulle han väl höra av sig? Bryta upp från mitt äktenskap?

Finns det någon här som har liknande erfarenheter? har det blivit bra isf med era män igen?