civilingenjör

Bra att du har ambitioner i livet grabben. Själv är jag knegare så jag kan inte hjälpa dig här. Men bra att du siktar högt, kul att ungdomen har höga ambitioner. Kul att se

Hej igen, blev lite nojig. Tror ni att läsa matte 5 och matte specialisering kommer vara en stor fördel för att klara civilingenjörsmatten? Då det lär funnits folk som klarat matten på civilingenjör med endast behörigheten alltså matte 4.

Skriv allt ni ha i åtanke!

MVH

Man kan klara en civilingenjörutbildning med bara matte 4.

Absolut, men det beror också vilken linje. Sonen börjar nu tredje året och han har haft stor nytta av matte 5. Men så är det väldigt mycket matte i den utbildningen. Mattekurserna verkar ändå vara de kurserna som släpar mest bland teknologerna idag (och när jag gick).
Jag läst elektro och där var förståelsen för matematiken viktigt, matten återkom i nästan alla ämnen vi läste, speciellt matematik med komplexa funktioner. Även operatorerna som divergens, gradient etc, var viktiga att ha rätt förståelse för.
De som läser maskin och liknade utbildningar har ju hållfastigheten som är rätt tung, med mycket matematik

TS:
Att läsa Matte 5 skadar troligtvis inte och kan vara nyttigt men det är inte en nödvändighet för att klara en civilingenjörsutbildning.

Tycker du matte är roligt och stimulerande och inte har bättre alternativ så läs Matte 5. Vad är alternativet?

Kurser som Programmering, CAD, Design kan också vara bra inför framtida studier. Sen kan helt andra ämnen som språk, juridik, muntlig presentation vara väldigt bra att ha med sig inför framtiden.

Civilingenjörsutbildningen är en av de mer krävande. Du måste vara motiverad och räkna med att förutom schemalagda undervisningen dagtid lägga ett par timmar på vardagkvällarna, samt stor del av söndagen.

Ni som läst civilingenjör, vilken årskurs var svårast?

Var det någon mattekurs som var extra svår?

Ska nämligen söka in till våren.

Det varierar säkert med lärosäte och inriktning, men såhär upplevde jag det.

1:a året: svårt pga studieteknikchock och tunga mattekurser, men hyfsat få kurser så man kunde fokusera.

2:a året: svårt för nu skulle man kunna tillämpa avancerad matte, och det var många mindre kurser parallellt.

3:e året: utbytesstudent så svårt för att allt var på ett annat språk, men lättaste året ändå.

4:e året: grupparbeten, grupparbeten och mer grupparbeten, och dygnet har bara 24h. Jag bodde mer eller mindre i grupprum och datasalar.

5:e året: Ett exjobb snyter man inte ur näsan, men förutom ett par resttentor var det bara det att fokusera på.

Det varierar så klart. För mig var de första åren med mycket teoretiska kurser mest krävande. När jag väl var inne på min inriktning med mer tillämpade kurser blev det enklare och också mer intressant så jag var mer motiverad.

Mattekursernas svårighet ökar när du kommer längre in i utbildningen, men sen beror det ju på vad du tycker är kul också. Jag tycker algebra är trist så den kursen fick jag ganska dåligt resultat på, även om den inte var den svåraste kursen.

Får man fråga varför du enbart tänker civilingenjör? Jag har kandidatexamen dvs högskoleingenjör (180Hp) och har liknande befattning, eller högre än många civilingenjörer på mitt företag (som är stort). Lönen baseras ej heller den på om du är civil - eller högskoleingenjör utan på individuell prestation, driv, framåtanda, förmåga att kunna lösa problem, stresstålighet, kunna ha många bollar i luften, kunna handskas med människor som projekt/teamleader mm. Det jag vill ha sagt är att framtida jobb inte baseras på utbildning utan på din personlighet och vart du vill komma på det företag du är på. Om du som jag har tur och hamnar på ett företag som uppmuntrar ambitiösa personer att växa så spelar civil eller högskoleingenjör INGEN roll, huvudsaken vid ett teknikföretag är att du har en ingenjörs examen som visar att du har det logiska tänket , att du förstår matematik osv. När jag skulle stiga i graderna fick jag göra ett IQ test framtaget av HR, vilket gick mycket bra, detta visar också om man är ledarmaterial för ceferna/ledningen på företaget. Lycka till!

En annan sak; jag läste matte 5 och Fysik 2 mm alltså var behörig att söka Civilingenjör, men valde högskoleingenjör ändå. Men som Kjell skriver i nåt svar: CAD är alltid bra, försök att tänka praktiskt; var vill du jobba? Vad använder de för program där osv..

Jag har gått Elektro på KTH, den anses väl allmänt som en svår utbildning. Visst var det stor utslagning, särskilt de första åren. Många hade inte motivation och intresse nog för att hänga kvar. Kanske hade vissa valt utbildningen för att den ?verkar bra? och inte av genuint intresse. Tycker man inte det är kul tappar man motivationen.

Åtminstone i min närhet skulle jag säga att övervägande delen av avhoppen berodde på låg studiemotivation, att man tyckte det var tråkigt helt enkelt.

En annan notering är att det absolut inte var de med högst betyg från gymnasiet som tog sig igenom bäst. Snarare väldigt random sett utifrån betyg. Har man haft väldigt lätt för sig i gymnasiet kan man bli lite lat helt enkelt, och det funkar inte.

Mitt bästa tips är att välja något som intresserar dig. Du ska leva med studierna i 4-5 år.

Nu börjar det närma sig 25 år sen jag började på min utbildning men generellt så skulle jag säga att första året är tuffast då många har problem med matten. Inte helt ovanligt att en mattekurs är bland det sista folk tentar av innan de plockar ut examen.

I övrigt skulle jag inte säga att det är så rackarns jobbigt. Hade man bara sett till att hänga med från början och inte varje gång sitta med labbar mitt i natten och plugga livet ur sig två veckor innan tenta så hade det varit förhållandevis soft. Utslaget på all tid man hade på sig så snittade jag aldrig mer tid än 40 timmar i veckan men givetvis mycket mer i perioder p g a dålig planering.