Fler barn eller inte

Hej!

Har 4 barn 19,14,8 och 1 år.

Graviditeten var inte svårare en med de andrar.

Förlossningen ganska lik fast 1åringen hade huvudet vänt både så att hon titta ut och åt sidan så kryssningen tog 45min i stället för 7-9 min som med 2:an och 3:an (1:an tog 1,5timme).

Inge större skilnad annars.

Mitt tipps är att fundera på hur du vill att livet ska se ut.

Vill man ha ett mera avslappnat liv med mysiga filmkvällar eller lugn middag med vin. Läsa böcker i lugn och ro.

Det är väl det som blev största skilnad när vi skaffade ett 4:e barn. Det är lekparker och leksaker i hela huset igen. Uppe på på nätterna med ett spädbarn är ju en kort tid. Det är mer tillbaks småbarnslivet. Jag gillar det verkligen men kan tycka att sambo längtar efter ett lugnare liv. Så fler barnbild det inte.

Jag är 41år.

Det tog mig 17 månader att bli gravid.

Jag tror inte du kommer ångra barnet men det är klart det blir ju ett annat liv. Sen är det ju bara några år som de är mest krävande. Bonusbarnen kommer vara till stor hjälp och bebisen kommer sammansvetsa familjen. Det säger mina vänner som har skaffat en sladdis. Jag är 41 i v34. Graviditeten har inte varit annorlunda än med mina andra barn som är 10 och 12. Får väl se hur förlossning blir men min BM säger att jag räknas som omflderska oavsett tid emellan och kroppen minns att den har gjort det förr.

Det finns ju folk som får första barnet när de är i din ålder så onormalt är det ju inte. Prova vettja! Vad tror du att ni kommer ångra mest, att ni strulade till det genom att börja om totalt från början med allt vad det innebär, barn i olika åldrar mm.... eller att ni inte testade alls?

Jag har 11 år mellan barnen och det är en utmaning. Minst sagt. Utbytet dem emellan är så gott som obefintligt och man kastas mellan två komplett olika världar hela tiden! Men jag ångrar inte vår sladdis en sekund.

Tack för era åsikter, känns skönt att bolla lite. När jag tänker efter så vill jag ha livet men är nog ärligt talat mest oroad över graviditet och förlossning. Har en del krämper som kom efter 40 och man är ju orolig att graviditeten ska bli tuff. Sen detta med förlossningen. Känner ju att ju äldre man blir desto mer orolig och ängslig blir man. Orolig att nåt ska gå snett och att man ska få en panikartad förlossning. Mycket tankar som snurrar.

Är i lite liknande sits som du...

Fyller 40 i år i december. Har två barn, 13 och 15, i ett tidigare förhållande. För fyra-fem år sedan började jag känna barnlängtan. Den där känslan av att jag är inte klar och att jag heller inte vill vara klar med småbarnsåren. Då var jag singel och hade precis påbörjat en fyraårig utbildning. Brottades mycket med det hela då och bestämde mig tillslut för att göra ett försök på egen hand (hade redan varit ensamstående till 2 och så) när jag avslutat min utbildning.

Men så, för 1,5 år sedan träffade jag väldens finaste. Han har också två barn, 6 och 9 år, på halvtid. Först tänkte jag att bonuslivet kanske skulle vara tillräckligt ändå...med dubblerad barnaskara.  Men längtan fanns kvar. 

Min pojkvän var inte helt emot tanken, men han behövde fundera ett tag (hans ex hade väldigt jobbiga graviditeter). I torsdags kom han fram till ett beslut, att han också vill. 

Så nu ska spiralen ut. Men visst finns det en massa funderingar och oro. 

Kommer det ta sig? MF-risk? Graviditet vid "den här åldern"? Hur kommer det fungera med en till i familjen? 

För mig har längtan efter en till och min övertygande känsla av att inte vara klar lett till beslutet att försöka. Men det är inte lätt med alla olika infallsvinklar...