• Anonym (orkar inte mer)
    Tue 13 Aug 2019 09:08
    3595 visningar
    92 svar
    92
    3595

    ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt

    Hjälp mig att se snälla, jag känner mig förvirrad med viss del självhat.

    Min sambo vill inte prata känslor eller om våra problem, att jag vill prata leder bara till att han blir jättearg, börjar skrika och är inte det minsta lösningsfokuserad. Han har inget hopp om oss; vi bara bråkar och separation är det bästa.Han kan säga rätt så drastiska saker, som att jag inte är värd något, att jag är ett psykfall, att allting är mitt fel.

    Hans respnemang är att jag pressar honom på känslor. Jag börjar gråta lätt med honom (första ggn någonsin i en relation) känner mig så frustrerad o ledsen o det gör honom ännu argare.

    Grundproblemet är att vi inte har någon närhet o att han plötsligt kan bli kall hela kvällen för att jag exempelvis fyllt tvättmaskinen för mycket eller "segat" lite innsn jag duschst för kvällen. Jag är så utsvulten på närhet att den här kylan känns extra hård. På vardagarna vill jag att han sover där.uppe för han har sömnproblem o vår son väcker honom.annars, så.väl på helgen när vi sover ihop är det tungt att han är kall o.vänder sig utan minsta närhet eller ömhet.

    Exempel, i fredags kväll blev han arg för att jag var trött (städat huset inför kalas) och satt i sängen en stund innan jag duschade, han la sig på sin sida o delade inte ett ord hela kvällen. Lördag till söndag samma sak, han sov till 17 för han var trött, jag städade efter kalaset, handlade, lagade mat o slutet av matlagningen gav jag honom sonen. Han var så kall mot mig resten av kvällen (vet inte vrf eller vad jag gjort), i ren försvar stängde jag mig o va kall. Vi la oss, samma sak här, han lägger sig som.om jag inte finns. Jag frågar varför är du kall? Snälla kan du hålla om mig känner mig ensam..han.säget att han inte vet vad han ska göra och bråket är igåbg, han lägger sig i vardagsrummet jag ber honom lägga sig i sängen. Dagen efter kommer jag hem omkring 12 o försöker prata om allt o hitta en lösning. Han blir såååå arg, vill inte prata, jag pressar honom känslomässigt säger han. Jag vill verkligen bara hitta en lösning, om vad som gör honom kall, om vad han kan göra o vad jag kan ändra på. Han skriker, han vill inte leva med mig, han vill ha en paus, han ska flytta, kollar lgh, jag gråter och blir också ursinnig.

    Till slut ber jag om ursäkt säger att jag inte ska pressa honom . Frågar sent på kvällen om han menat allt han sagt, svaret är nej.

    Jag är förstörd, är allting mitt fel? Kan han verkligen älska mig?

  • Svar på tråden ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt
  • Anonym (huh)
    Tue 13 Aug 2019 14:02
    #20

    Jag skulle vara nervös hela tiden. Även när han är snäll. Det verkar kunna vända direkt utan att du gjort något. Han borde väl vara glad att du fixar och donar.

    Jag tror kanske att han menar allvar med att flytta. Men insåg att då får han fixa allt själv och så skulle han vara ensam. Kanske insåg han att du skulle klara dig bra och få en ny man direkt.

    Ska du tassa på tå under resten av ditt liv och aldrig få prata, om något som du vill prata om.

    Huh det skulle inte gå för mig för det känns skönt att kunna prata och ha kul med den man lever ihop med.

    Jag har inga råd att ge. Men jag hade pratat med honom sedan hade jag flyttat då det här verkar gått för långt utan återvändo. När är det meningen att du ska få vara du! När du är tyst? Nej allvarligt talat kom igen nu!

  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Tue 13 Aug 2019 14:16
    #21

    [quote=79828278][quote-nick]Anonym (huh) skrev 2019-08-13 14:02:19 följande:[/quote-nick]Jag skulle vara nervös hela tiden. Även när han är snäll. Det verkar kunna vända direkt utan att du gjort något. Han borde väl vara glad att du fixar och donar.

    Jag tror kanske att han menar allvar med att flytta. Men insåg att då får han fixa allt själv och så skulle han vara ensam. Kanske insåg han att du skulle klara dig bra och få en ny man direkt.

    Ska du tassa på tå under resten av ditt liv och aldrig få prata, om något som du vill prata om.

    Huh det skulle inte gå för mig för det känns skönt att kunna prata och ha kul med den man lever ihop med.

    Jag har inga råd att ge. Men jag hade pratat med honom sedan hade jag flyttat då det här verkar gått för långt utan återvändo. När är det meningen att du ska få vara du! När du är tyst? Nej allvarligt talat

    Det hela började med att han varken pussade eller kramade mig eller ville ha sex med mig. Jag försökte prata och prata o prata, försökte inte prata, döda min egeb lust, inget blev bättre. Bara bråk, sen kom kylan som jag upptäckte skapade sånt avstånd o fick mig att må otroligt dåligt.

    Han skulle trivas i en praktisk relation, utan sex, utan prat om känslor, då ksnske han hsde kunnat börja öppna sig. aldrig får jag höra något bra om mig själv.

    Sexet berodde på potensproblem.enl..honom, annan närhet var han inte van vid, komplimamger är han bara dålig på enligt sig själv, kritik e han mycket bättre på.

    i början var det massa komplimamger o sex, vad hände? var de mitt fel att de försvann???

    Jag är så nere, funderar tom på att de skulle va skönt att inte finnsd, barnen stoppar mig.????

  • Tue 13 Aug 2019 14:26
    #22
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 14:16:07 följande:

    [quote=79828278][quote-nick]Anonym (huh) skrev 2019-08-13 14:02:19 följande:[/quote-nick]Jag skulle vara nervös hela tiden. Även när han är snäll. Det verkar kunna vända direkt utan att du gjort något. Han borde väl vara glad att du fixar och donar.

    Jag tror kanske att han menar allvar med att flytta. Men insåg att då får han fixa allt själv och så skulle han vara ensam. Kanske insåg han att du skulle klara dig bra och få en ny man direkt.

    Ska du tassa på tå under resten av ditt liv och aldrig få prata, om något som du vill prata om.

    Huh det skulle inte gå för mig för det känns skönt att kunna prata och ha kul med den man lever ihop med.

    Jag har inga råd att ge. Men jag hade pratat med honom sedan hade jag flyttat då det här verkar gått för långt utan återvändo. När är det meningen att du ska få vara du! När du är tyst? Nej allvarligt talat

    Det hela började med att han varken pussade eller kramade mig eller ville ha sex med mig. Jag försökte prata och prata o prata, försökte inte prata, döda min egeb lust, inget blev bättre. Bara bråk, sen kom kylan som jag upptäckte skapade sånt avstånd o fick mig att må otroligt dåligt.

    Han skulle trivas i en praktisk relation, utan sex, utan prat om känslor, då ksnske han hsde kunnat börja öppna sig. aldrig får jag höra något bra om mig själv.

    Sexet berodde på potensproblem.enl..honom, annan närhet var han inte van vid, komplimamger är han bara dålig på enligt sig själv, kritik e han mycket bättre på.

    i början var det massa komplimamger o sex, vad hände? var de mitt fel att de försvann???

    Jag är så nere, funderar tom på att de skulle va skönt att inte finnsd, barnen stoppar mig.????


    Ser du inte själv vad er relation gör med er?

    Vad är det som håller dig kvar? Vad skulle hända om du packade väskorna (antingen dina eller hans) och sa att ja älskling, du har nog rätt. Vi borde kanske separera!
  • Tue 13 Aug 2019 14:57
    #23

    www.varningstecken.n.nu/

    Läs! Omedelbart!

  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Tue 13 Aug 2019 15:31
    #24
    Qlöz skrev 2019-08-13 14:26:05 följande:

    Ser du inte själv vad er relation gör med er?

    Vad är det som håller dig kvar? Vad skulle hända om du packade väskorna (antingen dina eller hans) och sa att ja älskling, du har nog rätt. Vi borde kanske separera!


    Tänker att om jag backat mer, inte velat prata om saker, låtit tiden läka hade han kommit till mig, hållt sog lugn etc.... när han mår bra är han ju så snäll......snälla hjälp mig att "se verkligheten"
  • Anonym (...)
    Tue 13 Aug 2019 15:38
    #25
    +1
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 15:31:09 följande:

    Tänker att om jag backat mer, inte velat prata om saker, låtit tiden läka hade han kommit till mig, hållt sog lugn etc.... när han mår bra är han ju så snäll......snälla hjälp mig att "se verkligheten"


    Men det är ju det alla gör. Detta är en destruktiv relation som alla mår dåligt av. Sluta gnäll om det förflutna, det kan ingen av er ändra. Hur ska livet vara i framtiden? Det kan du påverka. Få tummen ur och bryt denna onda cirkel. Stackars era barn.
  • Tue 13 Aug 2019 15:41
    #26
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 15:31:09 följande:

    Tänker att om jag backat mer, inte velat prata om saker, låtit tiden läka hade han kommit till mig, hållt sog lugn etc.... när han mår bra är han ju så snäll......snälla hjälp mig att "se verkligheten"


    Fokusera nu och strunta i vad du läst här.

    Är din kille våldsam? Är det så illa som folk har uppfattat det som? Det är du som känner honom, inte vi.

    Om din magkänsla säger att du hade mått bättre utan honom så är det nog så. Behöver du komma ifrån idag? Nu på studs?

    Eller kan vi sätta oss ner lite och resonera kring detta? Är det kärleksgnabb som blivit så stort att det inte längre går att hantera och lösa? Då är det en annan femma. Då kan vi börja råda dig.

    Det är viktigt att vi får veta hur pass allvarligt din killes ilska och humör är först.
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Tue 13 Aug 2019 15:49
    #27
    Qlöz skrev 2019-08-13 15:41:11 följande:

    Fokusera nu och strunta i vad du läst här.

    Är din kille våldsam? Är det så illa som folk har uppfattat det som? Det är du som känner honom, inte vi.

    Om din magkänsla säger att du hade mått bättre utan honom så är det nog så. Behöver du komma ifrån idag? Nu på studs?

    Eller kan vi sätta oss ner lite och resonera kring detta? Är det kärleksgnabb som blivit så stort att det inte längre går att hantera och lösa? Då är det en annan femma. Då kan vi börja råda dig.

    Det är viktigt att vi får veta hur pass allvarligt din killes ilska och humör är först.


    Han är inte våldsam, snäll när han mår bra. När han blir arg vänder han helt, jag kan aldrig prata känslor för då blir hsn automstiskt arg..... vet inte om han vill vara kvar eller inte. Jag kommer inte må bättre utan honom, hsn är ju mitt livs kärlek...
  • Tue 13 Aug 2019 15:50
    #28
    +2
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 09:30:27 följande:
    Tycker du verkligen det? Men jag pressar ju honom att prata om känslor vilket han inte vill.. det värsta är när vi bråkar o jag frågar "men vill du va med mig eller inte" så svarar han inte, jag tänker inte svara på det säger han.

    Jag försöker tänka att han har problem med att prata om känslor o jag gör det svårt för att jag går på o vill reda ut o prata. han kan efter ett tag vända o vara jättegullig, motsatsen... vad ska jag göra, jag har en dotter sedan innan o vi har ett barn ihop.
    Ser du inte hur orimligt det är? Självklart borde han yttra sig om han vill vara ihop med dig eller inte. Det är ju han som ger intrycket av att inte vilja det. Så din fråga är mycket rimlig. Och det är ren grymhet att inte svara på det då. Det bästa vore om du skulle säga till honom att eftersom han inte vet vad han vill så tar du steget och separerar. 

    Det låter som om han har stora problem med sig själv och istället för erkänna det och ordna upp sitt liv, skyller han allt på dig. Jag tror att det inte har med dig att göra alls. Men du kan inte ha det så här. Den mannen är ju inte villig att ha en relation. Och inte heller att ta sitt ansvar som pappa. Gå upp klockan 17!!??
  • Tue 13 Aug 2019 15:53
    #29
    Anonym (Båda sidor) skrev 2019-08-13 10:26:15 följande:
    Jag är varken hjärntvättad (längre) eller vill jävlas.

    På familjeliv finns alltid bara en sida av myntet. Hur tror du att hans tråd hade sett ut?

    ?Min sambo pressar och tjatar om att jag måste prata känslor. Men jag kan inte. Jag får inte ro att fundera. Nu kan jag inte sova och jag är deprimerad och bara skäller på henne och orkar inte göra min del j hushållet eller vara en bra pappa. Jag ger snart upp och flyttar?

    Såklart att INGEN AV DOM MÅR BRA. Varför är det bara en av dom som ska rådas till hjälp? Det är pappan till hennes barn! Hon borde väl önska honom ett bra liv?
    Vi behöver inte hans version. Om det stämmer det som TS skriver, så beter han sig på ett sätt som man helt enkelt inte kan göra, om man vill ha en fungerande relation. Dvs. oavsett vad hon har gjort, så gör HAN fel. Och jag och alla vettiga människor som jag känner skulle aldrig göra så - oavsett vad någon annan gör mot en. Det hänger inte på det - vad någon annan gör. Man beter sig helt enkelt inte så.
Svar på tråden ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt