• Anonym (orkar inte mer)
    Tue 13 Aug 2019 09:08
    3587 visningar
    92 svar
    92
    3587

    ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt

    Hjälp mig att se snälla, jag känner mig förvirrad med viss del självhat.

    Min sambo vill inte prata känslor eller om våra problem, att jag vill prata leder bara till att han blir jättearg, börjar skrika och är inte det minsta lösningsfokuserad. Han har inget hopp om oss; vi bara bråkar och separation är det bästa.Han kan säga rätt så drastiska saker, som att jag inte är värd något, att jag är ett psykfall, att allting är mitt fel.

    Hans respnemang är att jag pressar honom på känslor. Jag börjar gråta lätt med honom (första ggn någonsin i en relation) känner mig så frustrerad o ledsen o det gör honom ännu argare.

    Grundproblemet är att vi inte har någon närhet o att han plötsligt kan bli kall hela kvällen för att jag exempelvis fyllt tvättmaskinen för mycket eller "segat" lite innsn jag duschst för kvällen. Jag är så utsvulten på närhet att den här kylan känns extra hård. På vardagarna vill jag att han sover där.uppe för han har sömnproblem o vår son väcker honom.annars, så.väl på helgen när vi sover ihop är det tungt att han är kall o.vänder sig utan minsta närhet eller ömhet.

    Exempel, i fredags kväll blev han arg för att jag var trött (städat huset inför kalas) och satt i sängen en stund innan jag duschade, han la sig på sin sida o delade inte ett ord hela kvällen. Lördag till söndag samma sak, han sov till 17 för han var trött, jag städade efter kalaset, handlade, lagade mat o slutet av matlagningen gav jag honom sonen. Han var så kall mot mig resten av kvällen (vet inte vrf eller vad jag gjort), i ren försvar stängde jag mig o va kall. Vi la oss, samma sak här, han lägger sig som.om jag inte finns. Jag frågar varför är du kall? Snälla kan du hålla om mig känner mig ensam..han.säget att han inte vet vad han ska göra och bråket är igåbg, han lägger sig i vardagsrummet jag ber honom lägga sig i sängen. Dagen efter kommer jag hem omkring 12 o försöker prata om allt o hitta en lösning. Han blir såååå arg, vill inte prata, jag pressar honom känslomässigt säger han. Jag vill verkligen bara hitta en lösning, om vad som gör honom kall, om vad han kan göra o vad jag kan ändra på. Han skriker, han vill inte leva med mig, han vill ha en paus, han ska flytta, kollar lgh, jag gråter och blir också ursinnig.

    Till slut ber jag om ursäkt säger att jag inte ska pressa honom . Frågar sent på kvällen om han menat allt han sagt, svaret är nej.

    Jag är förstörd, är allting mitt fel? Kan han verkligen älska mig?

  • Svar på tråden ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt
  • Tue 13 Aug 2019 18:25
    #40
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 09:08:21 följande:

    Hjälp mig att se snälla, jag känner mig förvirrad med viss del självhat.

    Min sambo vill inte prata känslor eller om våra problem, att jag vill prata leder bara till att han blir jättearg, börjar skrika och är inte det minsta lösningsfokuserad. Han har inget hopp om oss; vi bara bråkar och separation är det bästa.Han kan säga rätt så drastiska saker, som att jag inte är värd något, att jag är ett psykfall, att allting är mitt fel.

    Hans respnemang är att jag pressar honom på känslor. Jag börjar gråta lätt med honom (första ggn någonsin i en relation) känner mig så frustrerad o ledsen o det gör honom ännu argare.

    Grundproblemet är att vi inte har någon närhet o att han plötsligt kan bli kall hela kvällen för att jag exempelvis fyllt tvättmaskinen för mycket eller "segat" lite innsn jag duschst för kvällen. Jag är så utsvulten på närhet att den här kylan känns extra hård. På vardagarna vill jag att han sover där.uppe för han har sömnproblem o vår son väcker honom.annars, så.väl på helgen när vi sover ihop är det tungt att han är kall o.vänder sig utan minsta närhet eller ömhet.

    Exempel, i fredags kväll blev han arg för att jag var trött (städat huset inför kalas) och satt i sängen en stund innan jag duschade, han la sig på sin sida o delade inte ett ord hela kvällen. Lördag till söndag samma sak, han sov till 17 för han var trött, jag städade efter kalaset, handlade, lagade mat o slutet av matlagningen gav jag honom sonen. Han var så kall mot mig resten av kvällen (vet inte vrf eller vad jag gjort), i ren försvar stängde jag mig o va kall. Vi la oss, samma sak här, han lägger sig som.om jag inte finns. Jag frågar varför är du kall? Snälla kan du hålla om mig känner mig ensam..han.säget att han inte vet vad han ska göra och bråket är igåbg, han lägger sig i vardagsrummet jag ber honom lägga sig i sängen. Dagen efter kommer jag hem omkring 12 o försöker prata om allt o hitta en lösning. Han blir såååå arg, vill inte prata, jag pressar honom känslomässigt säger han. Jag vill verkligen bara hitta en lösning, om vad som gör honom kall, om vad han kan göra o vad jag kan ändra på. Han skriker, han vill inte leva med mig, han vill ha en paus, han ska flytta, kollar lgh, jag gråter och blir också ursinnig.

    Till slut ber jag om ursäkt säger att jag inte ska pressa honom . Frågar sent på kvällen om han menat allt han sagt, svaret är nej.

    Jag är förstörd, är allting mitt fel? Kan han verkligen älska mig?


    Varför stannar du överhuvudtaget kvar med honom? Han får dig ju bara att må dåligt.
    Om han inte vill prata om vad det är som stör honom,eller inte ens förstår vad du vill att han ska göra när du är tydlig med det, så kan du nog inte hjälpa honom.
    Jag tycker att det bästa nog är att ni går skilda vägar.
    Och hoppas att ni kan lösa det på bästa sätt för sonen.

    Kram och lycka till! Och berätta gärna hur det går.
  • Anonym (huh)
    Tue 13 Aug 2019 18:30
    #41
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 17:29:55 följande:

    Han vill aldrig prata om känslor, mest om sitt jobb. Han är kirurg.. Ibland nät han mår bra kan skriva sms att han älskar mig. aldrig krama mig o säga något känslomässigt.. aldrig säga att jag är fin eller kyssa mig passionerat. han är en person som behöver vara mycket för sig själv. När han väl mår bra är han vädigt glad o positiv o då blir jag väldigt lycklig, tills han blir irriterad o kall igen.

    Han kan inte säga vad han känner för mig, exempelvis att jag betyder mycket, han känner skuld o skam inför att öppna upp sig o förklara vad jag betyder. Sexet finns inte längre nästan, om jag tar initiativ o får honom hård, pga potensproblem så får jag inget "förspel" det är mest in o ut. Om de.väl händer 1 gng per halvår.


    Om han är kirurg eller något annat yrke så hade hans kollegor upptäckt om det varit någon psykisk sjukdom eller något annat konstigt.

    Bipolär tror jag inte på. Då äter man litium och antidepressiva hela tiden så det hade du märkt. Är dessutom väldigt ärftligt. Men det klart persbrandt är ju bipolär och han var ganska gammal innan han diagnostiserades och började äta litium och antidepressiva.

    Sen om han har potensproblem så finns ju viagra. Men enbart viagra hjälper ju inte man måste ha lust också.

    Men närhetsproblemet är inte bra för du har ju tillgång till sex och närhet egentligen men nekas. Det är inte bra för hälsan att det är så.
  • Anonym (J)
    Tue 13 Aug 2019 19:09
    #42
    Anonym (huh) skrev 2019-08-13 18:30:22 följande:

    Om han är kirurg eller något annat yrke så hade hans kollegor upptäckt om det varit någon psykisk sjukdom eller något annat konstigt.

    Bipolär tror jag inte på. Då äter man litium och antidepressiva hela tiden så det hade du märkt. Är dessutom väldigt ärftligt. Men det klart persbrandt är ju bipolär och han var ganska gammal innan han diagnostiserades och började äta litium och antidepressiva.

    Sen om han har potensproblem så finns ju viagra. Men enbart viagra hjälper ju inte man måste ha lust också.

    Men närhetsproblemet är inte bra för du har ju tillgång till sex och närhet egentligen men nekas. Det är inte bra för hälsan att det är så.


    Du är man gissar jag.
  • Tue 13 Aug 2019 20:28
    #43
    +1
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 17:29:55 följande:
    Han vill aldrig prata om känslor, mest om sitt jobb. Han är kirurg.. Ibland nät han mår bra kan skriva sms att han älskar mig. aldrig krama mig o säga något känslomässigt.. aldrig säga att jag är fin eller kyssa mig passionerat. han är en person som behöver vara mycket för sig själv. När han väl mår bra är han vädigt glad o positiv o då blir jag väldigt lycklig, tills han blir irriterad o kall igen.

    Han kan inte säga vad han känner för mig, exempelvis att jag betyder mycket, han känner skuld o skam inför att öppna upp sig o förklara vad jag betyder. Sexet finns inte längre nästan, om jag tar initiativ o får honom hård, pga potensproblem så får jag inget "förspel" det är mest in o ut. Om de.väl händer 1 gng per halvår.
    Aha, visst var det du som skrev en tråd om att du inte fick sex från din man. Ni skickade sms till varandra, och att mannen var kall och jobbade som läkare?

    I den tråden fick du inte så mycket sympati som här. När du visat dina sms framkom det att ditt sätt att kommunicera innehöll väldigt många anklagelser.

    Iaf. Ni verkar ha problemet att ni har olika temperament och läggning. Han verkar vara ganska undvikande - stel, formell och visar inte så mycket känslor fysiskt. Du verkar tvärtom vara i ett stort behov av fysisk närhet och få mycket bekräftelse.

    Det här gör att ni krockar, även om ni båda kanske faktiskt älskar varandra och försöker visa det på ert sätt. Han drar sig undan när det krisar och blir kylig, det är hans sätt att hantera en kris. Du däremot blir rädd när han drar sig undan och blir ännu mer på och kräver att han ska visa mer känslor, vilket då får honom att dra sig undan ännu mer, o.s.v.

    Det handlar givetvis om ert sätt att kommunicera. Utan kommunikation kommer ni aldrig att kunna hantera era olikheter. Och det handlar då om att ni behöver lära er att prata utifrån era egna behov, och önskningar utan att börja anklaga den andre. Båda behöver försöka säga saker som: "Jag skulle vilja...", "Jag känner att" eller "Jag upplever att" istället för: "Du ska jämnt..." eller "Typiskt dig som ..."

    Jag tänker att ni har två realistiska val. Antingen går ni i familjeterapi och bestämmer er för att kämpa er igenom det här, eller så väljer ni att separera. Ibland är faktiskt separation ett bra alternativ. Det möjliggör för er båda att hitta någon som ni är mer kompatibla med - särskilt kommunikationsmässigt.

    Att gå i familjeterapi är också väldigt givande, och det kan man göra även om man väljer skilsmässa för att reda ut sina känslor och få ett bra avslut.
  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Tue 13 Aug 2019 20:52
    #44
    jrockyracoon skrev 2019-08-13 20:28:36 följande:

    Aha, visst var det du som skrev en tråd om att du inte fick sex från din man. Ni skickade sms till varandra, och att mannen var kall och jobbade som läkare?

    I den tråden fick du inte så mycket sympati som här. När du visat dina sms framkom det att ditt sätt att kommunicera innehöll väldigt många anklagelser.

    Iaf. Ni verkar ha problemet att ni har olika temperament och läggning. Han verkar vara ganska undvikande - stel, formell och visar inte så mycket känslor fysiskt. Du verkar tvärtom vara i ett stort behov av fysisk närhet och få mycket bekräftelse.

    Det här gör att ni krockar, även om ni båda kanske faktiskt älskar varandra och försöker visa det på ert sätt. Han drar sig undan när det krisar och blir kylig, det är hans sätt att hantera en kris. Du däremot blir rädd när han drar sig undan och blir ännu mer på och kräver att han ska visa mer känslor, vilket då får honom att dra sig undan ännu mer, o.s.v.

    Det handlar givetvis om ert sätt att kommunicera. Utan kommunikation kommer ni aldrig att kunna hantera era olikheter. Och det handlar då om att ni behöver lära er att prata utifrån era egna behov, och önskningar utan att börja anklaga den andre. Båda behöver försöka säga saker som: "Jag skulle vilja...", "Jag känner att" eller "Jag upplever att" istället för: "Du ska jämnt..." eller "Typiskt dig som ..."

    Jag tänker att ni har två realistiska val. Antingen går ni i familjeterapi och bestämmer er för att kämpa er igenom det här, eller så väljer ni att separera. Ibland är faktiskt separation ett bra alternativ. Det möjliggör för er båda att hitta någon som ni är mer kompatibla med - särskilt kommunikationsmässigt.

    Att gå i familjeterapi är också väldigt givande, och det kan man göra även om man väljer skilsmässa för att reda ut sina känslor och få ett bra avslut.


    Säg mig en sak bara, snälla!

    Hur gör jag när jag blir ledsen o frustrerad och vill prata om mina känslor? Vi vet att det blir bråk om jag uttrycker mig - så hur gör jag?

    Om vi tänker positivt - kan vi vända på detta till något bra?
  • Anonym (MC)
    Tue 13 Aug 2019 21:04
    #45

    Du ska inte vara med honom och han ska inte vara med någon alls

  • Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren
    Tue 13 Aug 2019 21:09
    #46
    Anonym (MC) skrev 2019-08-13 21:04:57 följande:

    Du ska inte vara med honom och han ska inte vara med någon alls


    Varför ska han inte det tycker du?
  • Anonym (K)
    Tue 13 Aug 2019 21:23
    #47
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 20:52:55 följande:

    Säg mig en sak bara, snälla!

    Hur gör jag när jag blir ledsen o frustrerad och vill prata om mina känslor? Vi vet att det blir bråk om jag uttrycker mig - så hur gör jag?

    Om vi tänker positivt - kan vi vända på detta till något bra?


    Försök att bita ihop och tänk framåt. Hitta något att engagera dig i. Eller hitta någon annan att prata med. Tror inte det är speciellt många män som orkar lyssna på oss kvinnor när vi har pms och är ledsna för ingenting (oftast) och vill prata känslor, de har sällan samma behov.

    Min sambo blir också irriterad och tycker att jag pressar honom om jag 'tjatar' när jag är ledsen och vill prata känslor för ofta, jag skulle behöva tex att han säger varje dag att han älskar mig men han påminner mig om att om något ändras säger han till och sålänge han vill vara hemma då är allt ok.

    Börja försöka att lugna dig lite så kanske han också slappnar av mer och inser att ni inte behöver bråka direkt du vill prata.
  • Tue 13 Aug 2019 21:24
    #48
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 21:09:19 följande:
    Varför ska han inte det tycker du?
    Jag tror att han behöver jobba med sig själv.
    Han behöver kanske prata med någon?
    Även om han mår dåligt så ska han inte dra ner andra i sitt dåliga mående.
    Det här kan ju dessutom drabba ert barn. Barn är inte dumma utan märker om deras föräldrar inte mår bra.
    Så oavsett hur ni väljer att göra så kan kanske samtalsterapi vara ett alternativ?
  • Tue 13 Aug 2019 21:31
    #49
    -1
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 20:52:55 följande:
    Säg mig en sak bara, snälla!

    Hur gör jag när jag blir ledsen o frustrerad och vill prata om mina känslor? Vi vet att det blir bråk om jag uttrycker mig - så hur gör jag?

    Om vi tänker positivt - kan vi vända på detta till något bra?
    Jag är inte oraklet i Delfi som har svar på alla dina frågor.

    Det är omöjligt att säga vilka sätt att framföra din frustration till din man som fungerar, och vilka som inte gör det (och om det finns något sätt som fungerar alls). Men ok, jag ger dig ett förslag.

    1. Det brukar sällan vara lyckat att komma med viktig information när man bråkar och båda är i affekt. Testa därför att föra ämnet på tal när ni båda är på bra humör. Skriv ned dina känslor, eller diskutera dem med någon annan tills ni får ett bättre läge.

    2. Som jag var inne på tidigare. Uttryck hur du upplever saken, och inte gå in på anklagelser om vad han gör för fel. 

    3. Tala med lugn och saklig röst, utan anklagelse i rösten. Vänd dig inte mot honom utan försök stå axel mot axel med honom och titta åt samma håll som honom, d.v.s. ögonkontakt kan verka aggressivt och avskräckande.

    4. Börja med att säga något positivt (och ärligt). Säg exempelvis: "Jag är så glad över att du finns i mitt liv, jag blir så glad och lättad när du handlar åt oss på lördagarna..." eller vad som helst som du kan stå för.

    5. Framställ din önskan som att han skulle kunna göra dig en tjänst. Ex.vis. "Det är en sak som jag önskar att du skulle kunna göra för mig. Jag skulle vilja att du lyssnar nu när jag berättar hur jag kände det i torsdags när vi bråkade. Det skulle verkligen göra mig glad om du gjorde det för mig. Tror du att du kan det?

    6. Det kan nog vara klokt att ni kommer överens om att han bara ska lyssna och får kommentera efteråt. Annars finns det risk för att han avbryter dig, och det blir bråk och tjafs.

    Sen berättar du hur du upplevde situationen genom att använda "jag"-meningar och utan att gå in på anklagelser.

    7. Sedan är det hans tur att berätta hur han upplevde situationen (om han vill). Då är det din tur att lyssna.

    8. Slutligen kan ni kanske fråga er vilka slutsatser ni kan dra av situationen. Du kan försöka komma på vad du kan göra för att avhjälpa sådana situationer, och han kan kanske komma på något som han kan försöka göra.

    Du frågar om ni kan göra något bra av situationen? Ja, givetvis. Om man lyckas nå samförstånd i konflikter och lyckas lösa dem hjälpligt står man sedan starkare inför kommande strider. Problemet blir när man kör fast och inte kommer vidare i konflikterna. Då behöver man ta hjälp utifrån eller göra slut. Att leva i en destruktiv relation är inte ett alternativ.

    I ert fall är det just kommunikationen som inte fungerar. Det slår extra hårt på en relation. Om man kan förmedla känslor och tankar till varandra utan att det ständigt leder till konflikter, har man en plattform att lösa konflikter med. Utan den plattformen blir det väldigt mycket svårare.
Svar på tråden ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt