Han skuldbelägger alltid
Hej! Jag har ett problem med min sambo. Han har ett barn, jag har inga. Sonen är jättefin och allt fungerar i den relationen, men precis som alla andra barn så gör han ibland illa sig. Sambon blir alltid uppstressad (förståeligt såklart) men också väldigt arg på mig, skyller allt på mig. Givetvis händer det lika mycket när barnet är i hans sällskap men då försöker jag bara vara ett stöd, även om han ofta kan vända och vrida till att det är mitt fel ändå. Det här börjar tära. Han tycker jag är känslig, men jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att alltid få ta skulden för minsta lilla grej. Även om det hade varit helt och hållet mitt fel och jag hade varit oaktsam, hade jag inte kastat skulden på den som för närvarande håller koll på barnet precis när det hänt och barnet gråter. OBS att det inte är några allvarliga händelser, ett exempel är att jag klädde av barnet i vardagsrummet när han skulle bada vilket gjorde barnet peppad och barnet sprang och ramlade på en handduk vid badkaret. Ingen skada skedd, men då tyckte sambon att det var fel att jag klädde av honom i vardagsrummet, och inte på toaletten, så att han hann få lite fart.
Min sambo kan be om ursäkt i efterhand ibland, men oftast håller han vid att han har bäst koll och knappt vågar släppa barnet med blicken i några sekunder.
Det här är givetvis inte det enda jag får skulden över och det här problemet sträcker sig längre än just gällande barnet, men det är den delen jag tycker gör ondast för att han får mig att känna mig så fruktansvärt dålig som bonusförälder. Till saken hör också att jag alltid har minst lika bra koll som honom och reagerar alltid snabbare när sonen är på väg att ramla eller liknande, vilket även folk runt om oss har poängterat. Men skuldbeläggandet tar på ändå...
Tänker jag helt fel? Är det såhär det ska vara? Reagerar alla föräldrar så här, på grund av att man blir orolig, rädd och vill skydda sitt barn? Är jag överkänslig?