Så väldigt ensamma!
Det är säkert mycket gravidhormoner som gör mig såhär ledsen men jag är så ensam och allt är så jäkla falskt runt mig. Jag är gravid med 2: barnet och är nu i v 14. Jag bor med min man i ett hus i en stad långt från våra familjer. Jag har ett jobb som jag går till varje dag. Vi berättade för familjen i v 8 när de var på besök och tro mig men ingen glädje på min sida, det var liksom bara "du skojar". Och sen dess har de inte hört av sig. De tom avbokade att komma när min son fyllde 3 fast de pratat om det hela sommaren. Vi var så ledsna. Min mans familj är gladare men de bor sjukt långt bort. Vi träffar dem max 2 gånger per år.....Vi har gjort ivf också så barnen är verkligen efterlängtade.
Jag har inga vänner, går aldrig ut och träffar folk. Det enda jag har är mitt falska Facebook. Jag hade inte tänkt lägga upp något om graviditeten men så gjorde jag det ändå. Inte en enda av de människor som kommenterade hör ju av sig annars och frågar hur det är med mig eller min son eller så. Några började tom skriva på Messenger och fråga massa frågor och när jag svarat blev de tyst för de är ju inte intresserade av mig. Jag var så ledsen igår och sov ingenting i natt. Kände mig så dum och korkad. Som att jag och min familj inte är värda någonting. Hur ska man orka med livet ensam? Jag är mest ledsen för min son. Senast idag fick jag kommentaren av en kollega "ja men han har ju säkert kompisar som har syskon så klart han förstår att han nu ska få det". Nej min son har inga kompisar för vi vuxna har inget umgänge :( börjar gråta när jag tänker på det. Ingen orkar nog ens läsa det här för ingen kan ju ändå göra något åt det. Vet inte hur jag ska ta mig vidare....
