Du som blev kär när någon av er var gift

Jag trodde att jag blev kär men det var en villfarelse. Han var bara spännande och förbjuden.
Mitt äktenskap hade gått i stå, min man var mer intresserad av sitt fritidsintresse än av sin familj och jag sökte mest spänning och uppmärksamhet.

Hittade "den nya" på ett community och efter en tid träffades vi och blev någon sorts kk.
Han blev kär i mig, jag var (har jag insett efteråt) mest förälskad i uppmärksamheten från honom. Han var jäkligt het, snygg, tränad... min man var typ det motsatta.

Skilsmässan blev ett faktum efter ett drygt halvår och jag blev sambo med den nya 1½ år senare.
Ett par månader efter sammanflyttningen började misshandeln. Jag blev kvar i nästan fem år med otaliga våldtäkter och grov misshandel med bl a frakturer på flera ställen i kroppen.

Till sist hämtade polisen oss och jag anmälde honom, han fick sitta inne en längre tid och betala ett högt skadestånd.

Idag är jag vän med min fd man igen men jag tror inte det finns någon möjlighet att hitta tillbaka... jag litar inte på att han inte "glömmer" mig igen och han litar inte på att jag inte är otrogen.

Så bortkastade år...

Grundregel: En gift man som säger att hans äktenskap är tråkigt och älskar dig, men han ska lämna henne längre fram när barnen är större, när semestern är slut, när frun mår bättre osv lämnar aldrig sin fru. Det är nåt som han säger för att han vill säkerställa att du nöjer dig med att vara älskarinna.

Det var inte det jag frågade, och jag träffar ingen gift man, men tack ändå.

Tack, det låter lite som att du och din ex-man kanske egentligen vill vara ihop?
Så tråkigt att allt blev bortkastat för dig. Det ser ju ut som att de flesta relationer som börjar med en skilsmässa för den ene inte håller i längden. Att det i princip aldrig är värt det att inleda en relation när en är gift. Skulle vara intressant att höra flera FL-användares erfarenheter av detta!

Jag o min sambo träffades när båda var i förhållanden. Vi träffades i 3 år innan vi bestämde att vi skulle satsa på oss. Jag lämnade min sambo först o han skilde sig ett halvår senare. Nu har det gått 7 år o vi har en liten sladdis på 2 år. Vi pratar ibland om hur vi träffades o det enda vi ångrar är att vi inte lämnade våra ex innan vi inledde nåt. De vet inget o vi kommer aldrig berätta för andra hur vi träffades eg. I höst ska vi gifta oss????

Blev vän med en annan man u det tiden jag var gift. Vår vänskap odlade kärlek och mitt äktenskap hade varit kasst i 10år redan så när jag bestämt mig för den andre mannen (var aldrig fysiskt otrogen) så sa jag bara att det var dags för skilsmässa.

Idag är jag och den andre mannen sambos och har det helt ok. Jag mådde på sätt och vis bättre i min förra relation. Vi hade villa och en annan frihet. Nu känner jag mig instängd i en liten lägenhet med en man som ockuperar tvn hela dagarna.

Att bli involverad i någon som är gift och som säger att han vill lämna för din skull, är rent bullshit! Man känner det direkt inombords. Vill man lämna och är redo så gör man det oavsett vad som står emellan.

För din skull ts, lämna innan du vänder ryggen åt mr right. Hade han varit det så hade han redan valt dig.

Trist men sant.

Blev vän med en annan man u det tiden jag var gift. Vår vänskap odlade kärlek och mitt äktenskap hade varit kasst i 10år redan så när jag bestämt mig för den andre mannen (var aldrig fysiskt otrogen) så sa jag bara att det var dags för skilsmässa.

Idag är jag och den andre mannen sambos och har det helt ok. Jag mådde på sätt och vis bättre i min förra relation. Vi hade villa och en annan frihet. Nu känner jag mig instängd i en liten lägenhet med en man som ockuperar tvn hela dagarna.

Att bli involverad i någon som är gift och som säger att han vill lämna för din skull, är rent bullshit! Man känner det direkt inombords. Vill man lämna och är redo så gör man det oavsett vad som står emellan.

För din skull ts, lämna innan du vänder ryggen åt mr right. Hade han varit det så hade han redan valt dig.

Trist men sant.

Blev vän med en annan man u det tiden jag var gift. Vår vänskap odlade kärlek och mitt äktenskap hade varit kasst i 10år redan så när jag bestämt mig för den andre mannen (var aldrig fysiskt otrogen) så sa jag bara att det var dags för skilsmässa.

Idag är jag och den andre mannen sambos och har det helt ok. Jag mådde på sätt och vis bättre i min förra relation. Vi hade villa och en annan frihet. Nu känner jag mig instängd i en liten lägenhet med en man som ockuperar tvn hela dagarna.

Att bli involverad i någon som är gift och som säger att han vill lämna för din skull, är rent bullshit! Man känner det direkt inombords. Vill man lämna och är redo så gör man det oavsett vad som står emellan.

För din skull ts, lämna innan du vänder ryggen åt mr right. Hade han varit det så hade han redan valt dig.

Trist men sant.

Jag var älskarinna till en gift man i ett par år. Vi pratade om att han skulle lämna, men jag ville aldrig att han skulle lämna för min skull. Det hade satt för mycket press på mig att vara ?värd? det sen, leva upp till förväntningar och kompensera för det han lämnat.

I en perfekt värld hade han tagit steget å skiljts sig oberoende av mig, pga att de hade ett kärlekslöst äktenskap (enligt honom). Självklart hade jag sen velat se vad vi kunde va. Men hade han lämnat henne för min skull, hade relationen nog per automatik inte funkat. Jag och vårt eventuella liv tillsammans skulle alltid jämföras med exet och deras liv.

Det bör ses som två separata saker. Man kan inte skilja sig helt beroende av att den nya relationen ska gå bra. Den nya kommer inte kunna leva upp till det.

Jag skulle också vilja säga, att om man någonsin övervägt att gå enbart för att man tror att man kan få bättre.... så betyder det att man är kvar i äktenskapet för att det är bättre än ingenting. Det måste vara fruktansvärt smärtsamt att inse att det är därför någon stannat.

jag har sökt många sk gröna gräsmattor istället för att vårda min egen gräsmatta!