• Mon 19 Aug 2019 16:01
    1400 visningar
    10 svar
    10
    1400

    Sonen är utanför

    Har en son på 10 år. Vi flyttade till nytt område för 4 år sedan och han har aldrig fått en ordentlig kompis. När han var yngre hjälpte vi honom mycket med att hitta kompisar. Fick bra kontakt med en mamma i klassen för 3 år sedan och hennes son var lugn och trevlig. Vi bjöd ofta hem honom, ca 1 gång i v, men han blev tillbaka bjuden kanske 2 ggr/termin. Men för drygt 1 år sedan skär det sig där. Pojke kunde säga på morgonen att de skulle leka på rasten, men sen sprang han iväg och spelade fotboll utan att säga till, började vara dryg mot sonen för att verka tuff inför grabbarna son spelade fotboll. Sonen vill ej vara med på fotbollen då det är 1-2 pojkar som styr där. De slåss och har några hackkycklingar som de är riktigt dumma mot. Och detta råkade sonen ut för några ggr och valde istället att inte vara med för att slippa detta. (Sonens "kompis" är nu den som blir beskylld för allt på fotbollsplanen och han gråter ofta berättar sonen men han väljer ändå vara med där, men det är en annan historia)

    Vid jul hittade han 4 nya grabbar att vara med. Dock en mkt bråkig skara men de var snälla mot varandra, spelade själva fotboll och respekterade varandra. Men nu när han gått 3 dagar i 4an har stämningen där förändrats. Sonen är mycket längre och större än de andra (går hos dr då han är tidig i sin pubertet). Nu har de börjat vara tuffa mot varandra men även börjat slåss. Leker de något och en slås ut, så är det mycket munhugg och elakheter säger sonen men slår sonen ut en av de andra går de fram och slår honom. Jag kan tänka mig att han säkert ofta vinner över de andra då han är duktig i idrott och sen är ett huvud längre än de andra och betydligt starkare. Idag kom han hem ledsen då det var så mycket varje rast. Han gick själv en av rasterna för att slippa detta. En av de som han helst lekt med verkar haft en jobbig sommar, gråtit på lektionerna och så. Vi vet ej vad som skett. Sonen har försökt vara snäll mot honom, att de ska spela över nätet men han verkar ej orka detta. Sagt till sonen är detta handlar ju ej om honom, men idag började denna pojke vara uppkäftig mot sonen. Säkert ett försvar för att orka sin dag. Men jobbigt för sonen ändå. Han har annars en kompis som bor utanför stan, de spelar dagligen över nätet och sedan har han karate 3 dagar i veckan som han alltid är glad att gå till och glad efteråt, men inga där som han umgås med privat.

    Jag vet inte hur vi ska gå vidare med detta. Tänka att det lugnar sig? Sonen så idag att han försöker skratta när de ibland slår honom på rumpan eller likande då han inte vill bli helt utanför. Mamma hjärtat känner sig mycket ledsen och vet ej vad som är det bästa.

  • Svar på tråden Sonen är utanför
  • Anonym (Mamma till 2)
    Mon 19 Aug 2019 16:13
    #1

    Tycker lite synd om din pojke.

    Men vad jag upplevt blir det ofta såhär i 4an pojkarna börjar använda ett ovårdat språk samtidigt som lågstadietiden med att alla får vara med inte längre efterlevs.

    Flickorna har kanske ännu svårare.

    Det är en svår tid.

    Hur har han det med kompisar utanför klassen fritidsintressen brukar ju föra samman oss.

  • Mon 19 Aug 2019 17:50
    #2

    Ja hört av kollegor att fyran är jobbig och kommer ihåg själv hur stor man tyckte man var i 4an.

    Han har karate som han älskar men ingen där som han umgås med utanför. Men passar honom bra då han är mkt för struktur och regler och använda sina muskler. Sen är det kompisen som bor utanför stan. Han hade en tuff period för 2 år sedan och bytte skola. Nu har han några kompisar ,så sonen blir mkt ledsen här hemma de ggr de ej kan spela då han är upptagen.

    Försökt peppa honom nu i em att han måste säga ifrån att han ej vill att de slår honom. Han vill ej säga till fröken då han är rädd att bli helt själv om han "tjallar":(

  • Tue 20 Aug 2019 15:37
    #3

    Idag kom han hem gråtandes. Undvek de han lekt med sedan i våras då det varit så tjatigt dessa dagar. Spelade istället fotboll med de andra grabbarna, där det är mkt bråk och stök. Men i början av en mer praktisk lektion ropade lärarna in barnen, sonen och två andra grabbar var själva i klassrummet. De ville glidtackla sonen men han sa att han ej ville. Då turades pojkarna om att hålla fast honom på golvet och glidtackla på honom. Och en av dessa två var den han lekte så mkt med för ett par år sedan. Nu har vi kontaktat skolan så får vi se om det sker något.

  • Anonym (Artur­)
    Tue 20 Aug 2019 16:13
    #4

    It is a mans world, eller hur nu den låten gick....
    Pojkar ska fostras till män.
    Pojkar fostrar varandra till att bli män.
    Ingen kvinna kan få en pojke till att bli man.
    Ingen kvinna kan visa en pojke hur mansvärlden är.
    Ingen kvinna kan visa vägen in till männens värld.
    I männen värld är det tyst, kallt, brutalt, det luktar blod, svett och testosteron.
    Pojkar måste lära sig jaga, härda ut, inte tjalla, inte gråta, uthärda smärta...pojkar lär av varandra, i leken finns allvaret, i allvaret finns leken. Den svage bli trampad på, dominerad, den starkaste höjer sin knutna näve mot skyn, ett segertecken. Flocken avundas ledaren. Vinsten betyder ingenting utan kampen. Detta vet alla pojkar om. Alla som vill bli män. Resten går förlorade. De springer till mamma och lipar och blir för evigt persona non grata. 

    Tips till oroliga mödrar:
    låt pojkarna få komma i kontakt med vuxna män. Låt dem få umgås och vara nära vuxna män. Låt dem få fysisk beröring av vuxna män och inte enbart kramar från mamma. Låt dem få följa med andra vuxna män på deras äventyr, intressen, hobbys.

    Tips 2 till oroliga mödrar:
    Försök inte blanda er i en värld som ni inte kan styra och kontrollera.
    Boys will be boys. Let them be boys.

  • Anonym (Mamma till 2)
    Tue 20 Aug 2019 18:04
    #5
    Anonym (Artur) skrev 2019-08-20 16:13:53 följande:

    It is a mans world, eller hur nu den låten gick....
    Pojkar ska fostras till män.
    Pojkar fostrar varandra till att bli män.
    Ingen kvinna kan få en pojke till att bli man.
    Ingen kvinna kan visa en pojke hur mansvärlden är.
    Ingen kvinna kan visa vägen in till männens värld.
    I männen värld är det tyst, kallt, brutalt, det luktar blod, svett och testosteron.
    Pojkar måste lära sig jaga, härda ut, inte tjalla, inte gråta, uthärda smärta...pojkar lär av varandra, i leken finns allvaret, i allvaret finns leken. Den svage bli trampad på, dominerad, den starkaste höjer sin knutna näve mot skyn, ett segertecken. Flocken avundas ledaren. Vinsten betyder ingenting utan kampen. Detta vet alla pojkar om. Alla som vill bli män. Resten går förlorade. De springer till mamma och lipar och blir för evigt persona non grata. 

    Tips till oroliga mödrar:
    låt pojkarna få komma i kontakt med vuxna män. Låt dem få umgås och vara nära vuxna män. Låt dem få fysisk beröring av vuxna män och inte enbart kramar från mamma. Låt dem få följa med andra vuxna män på deras äventyr, intressen, hobbys.

    Tips 2 till oroliga mödrar:
    Försök inte blanda er i en värld som ni inte kan styra och kontrollera.
    Boys will be boys. Let them be boys.


    Okej, om du vill bo med dina söner i en grotta och jaga me trubbigt spjut så har du rätt.
    Nu för tiden är det annat som krävs.
    Dessutom tränar grabben i TS karate och är ingen liten mes.
  • Anonym (Artur­)
    Tue 20 Aug 2019 20:00
    #6
    -1
    Anonym (Mamma till 2) skrev 2019-08-20 18:04:52 följande:
    Okej, om du vill bo med dina söner i en grotta och jaga me trubbigt spjut så har du rätt.
    Nu för tiden är det annat som krävs.
    Dessutom tränar grabben i TS karate och är ingen liten mes.
    Jag använde ett bildspråk som skulle förklara vad det innebar att gå från pojke till man. Och jag försökte visa på orimligheten i att en kvinna vägleder en pojke in i männens värld.

    Att du associerade till en grotta gläder mig. I ett av Platons många verk finns det en grottliknelse som lär oss att verkligheten egentligen är en annan än den vi tror oss se. Grottliknelsen öppnar våra ögon för hur verkligheten egentligen ser ut bakom skuggbilderna på grottväggen.

    Kanske blir mitt inlägg något klarare om du förmår se mina ord som en liknelse över vägen dit pojkarna måste gå för att bli män. Även om de inte jagar vilt för överlevande skull, så måste de ändå lära sig att fokusera på målet, smyga på bytet, taktiskt övermanna och iskallt fälla bytet. Oavsett om det är en skoluppgift, tjej eller jobb. Jag menar att i leken finns detta och det som för utomstående ter sig elakt och taskigt är oftast en del av denna utveckling, från pojke till man. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara. Oavsett om det jagas på tundran eller på skolgården, med spjut eller med iPad i handen. Än en gång.

    Kvinnor kan inte lära pojkar att bli män. Tyvärr.
  • Tue 20 Aug 2019 21:04
    #7

    Han är stor och stark, djungelns lag funderade utmärkt när jag var i samma ålder. Han får visa vem som är starkast helt enkelt.


    Ride it like you stole it
  • Thu 22 Aug 2019 06:05
    #8

    Det finns en engagerad pappa i bilden, min make, så uppfostrar inte honom själv;). Och sonen vände till sist runt en av grabbarna och satte sig på honom.

    Blir bara jäkligt trött på allt bråk i klassen och att man inte kan få vara sig själv utan blir utsatt om man står emot grupptrycket. Man skulle inte acceptera att gå till jobbet och bli puttar och nedtryckt på golvet. Men när man är barn, ja då ska det vara ok. Man är ingen mes för att man inte slår och ger sig på. Det visar mer en osäkerhet och bekräftelsebehov.

  • Anonym (Samma här)
    Thu 22 Aug 2019 08:06
    #9

    Det är som om du skriver min berättelse fast jag har en dotter på 10 år.

    Inga grannbarn finns där vi bor, klasskompisarna är utspridda runt stan. Hon bjuder hem någon då och då men hon blir aldrig bjuden tillbaka. Det är ofta tjafs och skitsnack mellan tjejerna i klassen. Det pratas om sex, homosexualitet osv. Dom började i 4an!!

    Det är liksom två läget. De tjejerna som leker hund och katt/mamma, pappa och barn fortfarande och det känner min dotter att hon är för stor för och den andra gruppen pratar som sagt som jag skriver om ovan och dom har hon absolut inte något gemensamt med då hon inte än har intresserat sig för pojkar. Pga detta så blir hon ensam och har ont både här och där på morgonen. Har liksom gått tre dagar och resan såhär? Den nya läraren har jag träffat som verkar bra och lyhörd och vi hade ett bra samtal men man kan ju inte ändra på de andra barnen.

    Jag har fram till nu varit hemma/arbetslös i många år och hon har stundvis varit hemmasittare, speciellt dagar med när det är idrott och idrottsaktiviteter. Nu har jag börjat plugga så jag kan inte vara hemma och det gör mig så ledsen att situationen är som den är. Min dotter är ingen ängel och har säkert varit med och orsakat dålig stämning bland tjejerna stundtals, hon har en rätt negativ inställning till mycket och jag försöker jobba med detta såklart.

    Jag har inga bra råd förutom att prata med klasslärarna som kanske kan vara ute mer och stoppa de värsta situationerna. Kram!

  • Thu 22 Aug 2019 08:12
    #10
    +1

    För pojkarna verkar ju må så jävla bra av den här ?förvandlingen? från pojke till man. Gråt, frustration, överslagshandlingar, våld... fantastiskt.

    Nä, låt oss begrava den här mansnormen en gång för alla tack. Var är de vuxna på skolan i allt detta? Varför övervakar de inte fotbollsplanen som hökar/är med och spelar själva? För så här ska det inte gå till, det är inte ok nånstans.


    Anonym (Artur) skrev 2019-08-20 20:00:18 följande:

    Jag använde ett bildspråk som skulle förklara vad det innebar att gå från pojke till man. Och jag försökte visa på orimligheten i att en kvinna vägleder en pojke in i männens värld.

    Att du associerade till en grotta gläder mig. I ett av Platons många verk finns det en grottliknelse som lär oss att verkligheten egentligen är en annan än den vi tror oss se. Grottliknelsen öppnar våra ögon för hur verkligheten egentligen ser ut bakom skuggbilderna på grottväggen.

    Kanske blir mitt inlägg något klarare om du förmår se mina ord som en liknelse över vägen dit pojkarna måste gå för att bli män. Även om de inte jagar vilt för överlevande skull, så måste de ändå lära sig att fokusera på målet, smyga på bytet, taktiskt övermanna och iskallt fälla bytet. Oavsett om det är en skoluppgift, tjej eller jobb. Jag menar att i leken finns detta och det som för utomstående ter sig elakt och taskigt är oftast en del av denna utveckling, från pojke till man. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara. Oavsett om det jagas på tundran eller på skolgården, med spjut eller med iPad i handen. Än en gång.

    Kvinnor kan inte lära pojkar att bli män. Tyvärr.


Svar på tråden Sonen är utanför