R84 skrev 2019-09-23 07:01:53 följande:
Att det är sån skillnad på väntetid alltså!!! Sahlgrenska känns så extremt! Vi fick ju en kort varsel-tid ca 6 månader efter att vår remiss hade tagits emot, men hade vi inte kunnat ta den så hade vi förmodligen behövt vänta ytterligare 4-5 månader. Det var samma sak med uppföljningen av utredningen.... fick en kort varsel-tid 4 v efter utredningen. Så vi fick veta att vi skulle få hjälp med ivf ungefär exakt ett år efter att remissen hade tagit emot. Sen ivf-start 3 månader senare. Väntetid alltså!!
Det är väl klokt att jämföra olika kliniker och köra på det som känns bäst. Vad är det främst som skiljer Olga och unica åt? Hurdana garantier har de? Vad är det du tvekar på i deras program? Jag sa ju från start att om vi ska köra på mina ägg måste jag få baby-garanti. Annars är det inte aktuellt. Det ligger ju i att jag själv inte tror på att det ska funka just för att resultaten på de ivferna vi har gjort inte var så bra. När det kommer till äggdonation hade jag kanske tänkt annorlunda.
Alltså Unica har garanti av 2 blastos men vi förstår inte ännu om det betyder att de garanterar att 2 blastas odlas fram eller om man minst får 2 insättningar. Kan ju vara så att blasto nr 2 inte överlever frysningen eller upptiningen. Detta läser man så ofta. Måste efterforska mer. Kommunikationen med de på Unica är topp.
Men på Olga lite mer flopp. Långsamma svar, inga konkreta svar. Fått en tid om 2 veckor nu för Skypesamtal dvs 3 veckor efter vi skickade in info.
Nu är frågan oavsett om vi hinner med behandling innan jul. Jag känner november är för tidigt. Behöver lite tid fortfarande. Men man måste starta behandlingen på Unica senast 1 december för att de hinner med en innan jul. Men kommer mensen efter 1 dec går det inte. Men sedan kommer man missa även behandlingen i januari då mensen kommer nog igen under deras stäningstid efter nyår. Typiskt.
Misstänker att man ännu mindre hinner med Olga.
Vi väntar nu på svar från Karolinska. Detta kommer avgöra huruvida och var vi gör behandlingen utomlands innan. Sedan bokar vi in ett skypesamtal med läkaren på Unica. Kostar 100 Euro men värt för att få en känsla. Inga pengar i sammanhanget.
Annars dör jag av att det inte händer någonting. Allt går så trögt. Samtidigt som jag inte ännu känner mig redo för behandlingen. Men frågan är om jag nånsin är det. Jag tror att det mer är en rädsla att inte lyckas med ÄD. Vad gör jag då? Hur mycket kommer jag orka ett till negativt besked osv? Kan jag bli knäckt ännu mer osv.
Just nu går vi även föräldrautbildningen. Ganska tufft att köra detta också. Och egentligen vill vi inte adoptera. Än så länge men man kör på flera spår samtidigt.
Håller tummarna för er nu.