• Tue 27 Aug 2019 16:36
    17371 visningar
    205 svar
    205
    17371

    Låg AMH värde

    Hej,

    Startar denna chatt för att jag undrar om det är fler som är i min situation eller som varit men lyckats bli gravida.

    Jag började en utredning med Sophiahemmet och det kom fram att jag hade AMH värde på 0.3 och då var jag 36 år. Har nu gjort tre IVF försök. 2 lede till insättning av embryo men som inte ledde till graviditet. Den tredje IVF behandlingen var vi tvungna att avbryta för att det ledde bara till en äggblåsa som var för liten att ta ut.

    Det känns så trist att IVF försöken inte har resulterat i graviditet och jag blir stressad av att tiden går så snabbt och jag blir äldre (fyllde 37 i år). 

    Har börjat äta D-vitiamin, omega 3, folsyra och B-vitamin, eftersom att jag har läst att det är bra för äggkvaliteten. 

    Är i nuläget inte så jättesugen på äggdonation. 

    / allt gott
    L
  • Svar på tråden Låg AMH värde
  • R84
    Thu 10 Oct 2019 17:58
    KajsaLouise skrev 2019-10-10 16:07:11 följande:

    Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

    Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

    Hur mår du förresten? Hur mår magen?


    Ja de tog det riktigt bra! Fast jag hade nog inte förväntat mig något annat. Jag var nog mer orolig över att känna mer press för det skulle bli deras första barnbarn. Så jag hade mer ångest över det. Min man har sagt flera gånger att det sitter i mitt huvud och det gjorde det. Så med facit i hand borde vi ha berättat tidigare. Haha! Precis det min man sa. Jag visste även att mamma och pappa hade försökt ett tag innan de blev gravida med mig (lillsyrran blev till på första försöket), men inte hurrads länge för det har inte intresserat mig. Nu berättade de mer kring det och de hade väldigt stor förståelse för vår kamp. Förvånande nog var det min pappa som kom med mest förståelse och öppnade sig mycket kring deras känslor när det tog tid att bli gravida. Vi ska berätta för dem nästa helg om graviditeten när de kommer på besök. De tror fortfarande att vi var i Ryssland förra veckan.

    Mitt fsh var normalt och amh låg på 0,5. Fick ut 4-6 ägg på våra tre uttag. De flesta befruktade utvecklades bara till trecelliga. Under den andra ivfen fick de göra totalfrys på eventuella blastocyster pga konisering. Det blev en blastocyst men den tog sig inte. Så över lag har mina ägg utvecklats långsamt och högre doser hormoner har gett färre och färre ägg.

    Men om du känner så tycker jag att ni ska prova en gång. Om ni är villiga att lägga de pengarna så kanske ni ska göra det för då kanske det blir lättare att vid ett eventuellt misslyckande gå vidare med donation. Men jag hade nog börjat kolla på donation parallellt så har ni flera bollar i luften på samma gång. Jag har full förståelse för att det känns skrämmande med donation, men börja sök information, lyssna på poddar och våga tänka tanken.

    Jag mår ganska bra. Mitt illamående har lagt sig lite (på gott och ont). Tar åksjuketabletter enbart på kvällen nu. Blir så himla trött under dagen om jag tar dem på morgonen också och illamåendet är liiiiite bättre. Nu är jag mest illamående på morgonen och när jag är hungrig. Somnar innan 21.30 varje kväll för jag är så trött. Jag börjar bli nervös inför kuben på måndag. Är rädd för att kotten ska ha dött. Det trots att barnmorskan sa förra vecka att vi ska ha väldigt mycket otur om det inte ska gå bra när allt såg så bra ut förra veckan. Men ändå är jag rädd att hjärtat inte ska slå därinne. Sen är jag rädd för att kuben ska visa dåligt. Behöver inte ha toppensiffror men tillräckligt för att risken för något ska vara liten. Så just nu är det lite bergochdalbana mentalt. I helgen kändes allt lugnt men nu är oron tillbaka. Går in i v 12+0 imorgon (eller idag enligt måttet på fostret på våra ultraljud, men går fortfarande efter appen). Jag önskar bara att måndagen går bra för sen ska vi börja berätta för familjen och då hoppas jag att det känns mer på riktigt.
  • Thu 10 Oct 2019 21:14
    R84 skrev 2019-10-10 17:58:32 följande:

    Ja de tog det riktigt bra! Fast jag hade nog inte förväntat mig något annat. Jag var nog mer orolig över att känna mer press för det skulle bli deras första barnbarn. Så jag hade mer ångest över det. Min man har sagt flera gånger att det sitter i mitt huvud och det gjorde det. Så med facit i hand borde vi ha berättat tidigare. Haha! Precis det min man sa. Jag visste även att mamma och pappa hade försökt ett tag innan de blev gravida med mig (lillsyrran blev till på första försöket), men inte hurrads länge för det har inte intresserat mig. Nu berättade de mer kring det och de hade väldigt stor förståelse för vår kamp. Förvånande nog var det min pappa som kom med mest förståelse och öppnade sig mycket kring deras känslor när det tog tid att bli gravida. Vi ska berätta för dem nästa helg om graviditeten när de kommer på besök. De tror fortfarande att vi var i Ryssland förra veckan.

    Mitt fsh var normalt och amh låg på 0,5. Fick ut 4-6 ägg på våra tre uttag. De flesta befruktade utvecklades bara till trecelliga. Under den andra ivfen fick de göra totalfrys på eventuella blastocyster pga konisering. Det blev en blastocyst men den tog sig inte. Så över lag har mina ägg utvecklats långsamt och högre doser hormoner har gett färre och färre ägg.

    Men om du känner så tycker jag att ni ska prova en gång. Om ni är villiga att lägga de pengarna så kanske ni ska göra det för då kanske det blir lättare att vid ett eventuellt misslyckande gå vidare med donation. Men jag hade nog börjat kolla på donation parallellt så har ni flera bollar i luften på samma gång. Jag har full förståelse för att det känns skrämmande med donation, men börja sök information, lyssna på poddar och våga tänka tanken.

    Jag mår ganska bra. Mitt illamående har lagt sig lite (på gott och ont). Tar åksjuketabletter enbart på kvällen nu. Blir så himla trött under dagen om jag tar dem på morgonen också och illamåendet är liiiiite bättre. Nu är jag mest illamående på morgonen och när jag är hungrig. Somnar innan 21.30 varje kväll för jag är så trött. Jag börjar bli nervös inför kuben på måndag. Är rädd för att kotten ska ha dött. Det trots att barnmorskan sa förra vecka att vi ska ha väldigt mycket otur om det inte ska gå bra när allt såg så bra ut förra veckan. Men ändå är jag rädd att hjärtat inte ska slå därinne. Sen är jag rädd för att kuben ska visa dåligt. Behöver inte ha toppensiffror men tillräckligt för att risken för något ska vara liten. Så just nu är det lite bergochdalbana mentalt. I helgen kändes allt lugnt men nu är oron tillbaka. Går in i v 12+0 imorgon (eller idag enligt måttet på fostret på våra ultraljud, men går fortfarande efter appen). Jag önskar bara att måndagen går bra för sen ska vi börja berätta för familjen och då hoppas jag att det känns mer på riktigt.


    Men så fint och att din pappa just öppnade sig så, jättefint :) Tror man har en annan förståelse för beslut om donation om man fått kämpa. Så spännande, vad glada och överraskade de måste bli! Ska ni bara berätta det rakt uppochner eller ska ni göra någon rolig grej?

    Okej. Det är väl kanske om fsh är normalt som man kan ha egen ägglossning antar jag. Det är verkligen en hel vetenskap. Kroppen kan bäst själv bevisligen, även om det tog tid.

    Jo, du har rätt. Gynekologen och jag tror väl iofs att det kommer misslyckas, men jag vill ändå pröva. Tror jag. Jag ska börja läsa på vad äggdonation eg innebär.

    Skönt ändå att illamåendet är lite bättre! Tröttheten är ju ändå ett bra tecken också som du kan känna förtröstan till. Jag hoppas att allt ser fint ut på måndag! Barnmorskan har säkert rätt, jag tror ni kommer får se lilla kotten sprattla runt där inne. Jag hoppas det! Får man svaren med en gång på kuben? De mest kritiska veckorna är snart gjorda, hoppas du kan känna ett mer lugn snart!
  • R84
    Fri 11 Oct 2019 06:06
    KajsaLouise skrev 2019-10-10 21:14:02 följande:

    Men så fint och att din pappa just öppnade sig så, jättefint :) Tror man har en annan förståelse för beslut om donation om man fått kämpa. Så spännande, vad glada och överraskade de måste bli! Ska ni bara berätta det rakt uppochner eller ska ni göra någon rolig grej?

    Okej. Det är väl kanske om fsh är normalt som man kan ha egen ägglossning antar jag. Det är verkligen en hel vetenskap. Kroppen kan bäst själv bevisligen, även om det tog tid.

    Jo, du har rätt. Gynekologen och jag tror väl iofs att det kommer misslyckas, men jag vill ändå pröva. Tror jag. Jag ska börja läsa på vad äggdonation eg innebär.

    Skönt ändå att illamåendet är lite bättre! Tröttheten är ju ändå ett bra tecken också som du kan känna förtröstan till. Jag hoppas att allt ser fint ut på måndag! Barnmorskan har säkert rätt, jag tror ni kommer får se lilla kotten sprattla runt där inne. Jag hoppas det! Får man svaren med en gång på kuben? De mest kritiska veckorna är snart gjorda, hoppas du kan känna ett mer lugn snart!


    Jamen det kändes lite tröstande på något konstigt vis när pappa beskrev hur de försökte jaga ägglossningen och fick hitta på ursäkter när de var på tältsemester med några vänner. Och sen frustrationen när det inte funkade.

    Med delar av min mans familj ska vi berätta när vi firar hans systers födelsedag om några veckor. Planen är att ge ett inslaget kort till faster från kotten. Så får hon läsa upp det. Med mina föräldrar vet jag inte riktigt. De har försökt fråga mig saker om Ryssland på telefon så där blir nog mer bara säga att det inte blev någon resa. Med min syster och makens pappa vet vi inte riktigt än. Får se. Känns så overkligt allting!

    Men då kanske ni ska testa en gång? Så får du se hur det går? Och om inte det går så får ni ta nästa steg!

    Jag får svaret på kuben direkt för jag tog blodprover för ett par veckor sen!
  • Fri 11 Oct 2019 07:05
    R84 skrev 2019-10-11 06:06:22 följande:

    Jamen det kändes lite tröstande på något konstigt vis när pappa beskrev hur de försökte jaga ägglossningen och fick hitta på ursäkter när de var på tältsemester med några vänner. Och sen frustrationen när det inte funkade.

    Med delar av min mans familj ska vi berätta när vi firar hans systers födelsedag om några veckor. Planen är att ge ett inslaget kort till faster från kotten. Så får hon läsa upp det. Med mina föräldrar vet jag inte riktigt. De har försökt fråga mig saker om Ryssland på telefon så där blir nog mer bara säga att det inte blev någon resa. Med min syster och makens pappa vet vi inte riktigt än. Får se. Känns så overkligt allting!

    Men då kanske ni ska testa en gång? Så får du se hur det går? Och om inte det går så får ni ta nästa steg!

    Jag får svaret på kuben direkt för jag tog blodprover för ett par veckor sen!


    Så fint att berätta nått så privat för ens barn! Jättefint!

    Så kul! Roligt att göra en liten grej av det :) Förstår att allt känns overkligt. Även om jag velat ha barn så länge jag kan minnas har jag ändå haft svårt att föreställa mig ett liv med barn.

    Ja. Jag tänker att jag eg. behöver gå ner lite i vikt dock. Gynekologen sa att det inte är så farligt, men det måste ju påverka. Kan du nått om det?

    Skönt att du får svaren direkt. Hoppas på ett fint resultat!
  • R84
    Fri 11 Oct 2019 08:03
    KajsaLouise skrev 2019-10-11 07:05:30 följande:

    Så fint att berätta nått så privat för ens barn! Jättefint!

    Så kul! Roligt att göra en liten grej av det :) Förstår att allt känns overkligt. Även om jag velat ha barn så länge jag kan minnas har jag ändå haft svårt att föreställa mig ett liv med barn.

    Ja. Jag tänker att jag eg. behöver gå ner lite i vikt dock. Gynekologen sa att det inte är så farligt, men det måste ju påverka. Kan du nått om det?

    Skönt att du får svaren direkt. Hoppas på ett fint resultat!


    Ja! Det är ju egentligen detaljer som man kanske inte vill veta om sina föräldrar men i den situationen vi har varit och är i så blev det tröstande på något sätt. Just att de verkligen kan på riktigt säga: vi förstår att det är jobbigt och stressande när det inte funkar för vi kämpade i ett år innan du blev till. Sen är det såklart skillnad mellan att försöka ett år och fyra år, men ändå. De förstod på ett helt annat plan mot vad jag trodde att de skulle göra.

    Jag hade nog inte orkat gå och vänta på ett resultat. Jag är ju mest orolig över att få dåliga siffror och gå vidare med någon annan metod och behöva vänta. Usch och fy!

    Jag har inte jättestor koll på vikt och fertilitet. Är själv normalviktig. Men jag har ju hört och läst om att det påverkar. Det var ett par som frågade det på seminariet med Olga. Båda två var överviktiga och hade fått höra att de behövde gå ner i vikt och ville veta vad Olga tyckte. Det kändes som att de på sättet de ställde frågan hoppades på att få medhåll i att det inte behövdes. Det märkte också på olgas svar att hon kände samma vibe för hon var försiktig och eftertänksam när hon svarade. Men hon sa att hennes rekommendation är att om man här överviktig så är det klokt att se över om det går att gå ner i vikt för det kommer att ge bättre resultat på behandlingarna. Sen beror det säkert på hur många kilon det handlar om.

    Jag känner exakt samma sak. När vi började försöka för snart fyra år sedan var jag så redo för barn. Det kändes så naturligt att vi skulle börja försöka och bli föräldrar inom kort. Men under de här åren har barn blivit något näst intill ouppnåeligt så nu känner jag mig mindre redo och kan inte alls förstå att om allt går bra så är vi tre härhemma i maj! Och hur ska jag kunna ta hand om ett barn?!? Panik!
  • Fri 11 Oct 2019 11:06

    Jag kan berätta lite om IVF framgång och vikt.

    Statistiskt sett har man noterat sämre IVF resultat vid BMI över 30. Själv har jag alltid haft en BMI på 25-26, alltså nästan normalviktig. Men under 2018 gick jag upp 18kg!!! (Nej, jag var inte gravid och jag mådde psykiskt bra, det var innan vår kamp började).

    Så jag gick ner 10 kg innan IVF nr 1 i maj. Ändrade ffa kosten, ingen diet. Sedan blev det en del träning igen. Sedan gick jag ner 9 kg till fram tills IVF nr 2 i augusti. Så nu har jag samma vikt som jade brukade har och har en BMI på 26. IVF funkade ändå inte men... detta är en multifaktoriell sak. Och jag tänker så här. Hela IVF karussellen är ett pokerspel. Men kan jag påverka nåt så ville jag göra det. Det är för dyrt, både ekonomiskt och psykiskt, att inte ha testat allt annat innan.

    Sedan har man större chans att bibehålla en ev graviditet med BMI under 27 också.

    Hormonbalansen förbättras betydligt också när man går ner i vikt då östrogennivån sjunker i kroppen.

    Satsa på viktnedgång, det kan ha många positiva effekter.

    Jag fortsätter med det och har ett mål till att gå ner 7kg till innan äggdonation. Men just nu står vågen stilla. Men ibland får det vara så.

    Sedan kan du ta kosttillskott innan IVF. Vänta helst 3 månader innan du börjar med IVF då det tar så långt tid att påverka äggkvaliten. Läs också boken it starts with the egg. Där får du all info med. Testa Q10, 400mg dagligen, E vitamin och multivitamin samt Magnesium.


    1 IVF - lågt AMH-värde - 5 ägg - 0 befruktades -- IVF 2: 4 ägg - ICSI - ?
  • R84
    Fri 11 Oct 2019 17:25
    Limarie skrev 2019-10-11 11:06:38 följande:

    Jag kan berätta lite om IVF framgång och vikt.

    Statistiskt sett har man noterat sämre IVF resultat vid BMI över 30. Själv har jag alltid haft en BMI på 25-26, alltså nästan normalviktig. Men under 2018 gick jag upp 18kg!!! (Nej, jag var inte gravid och jag mådde psykiskt bra, det var innan vår kamp började).

    Så jag gick ner 10 kg innan IVF nr 1 i maj. Ändrade ffa kosten, ingen diet. Sedan blev det en del träning igen. Sedan gick jag ner 9 kg till fram tills IVF nr 2 i augusti. Så nu har jag samma vikt som jade brukade har och har en BMI på 26. IVF funkade ändå inte men... detta är en multifaktoriell sak. Och jag tänker så här. Hela IVF karussellen är ett pokerspel. Men kan jag påverka nåt så ville jag göra det. Det är för dyrt, både ekonomiskt och psykiskt, att inte ha testat allt annat innan.

    Sedan har man större chans att bibehålla en ev graviditet med BMI under 27 också.

    Hormonbalansen förbättras betydligt också när man går ner i vikt då östrogennivån sjunker i kroppen.

    Satsa på viktnedgång, det kan ha många positiva effekter.

    Jag fortsätter med det och har ett mål till att gå ner 7kg till innan äggdonation. Men just nu står vågen stilla. Men ibland får det vara så.

    Sedan kan du ta kosttillskott innan IVF. Vänta helst 3 månader innan du börjar med IVF då det tar så långt tid att påverka äggkvaliten. Läs också boken it starts with the egg. Där får du all info med. Testa Q10, 400mg dagligen, E vitamin och multivitamin samt Magnesium.


    Åh vad bra att du kunde fylla i med info. Jag tror precis som du att det kan vara bra att påverka det man kan påverka! Och speciellt om det har positiva hälsoeffekter. Sen påverkas man ju av hormonerna också. Jag gick upp ca 4 kg (inte så mycket kanske men procentuellt blev det ändå en del på mig och det kändes på kläder osv) under mitt år med ivf. Då åt jag precis som förut, men fick dra ner drastiskt på träning i några månader totalt och min kropp påverkades av hormonerna. Så det är nog inte fel att tänka att det inte är fel att gå ner lite om det behovet finns redan från start. Då påverkas man kanske inte så mycket rent behandlingsmässigt av att vikten pendlar under ivf/donationen.

    Jag åt folsyra bara tidigare. Sen såg jag som hastigast en behandlingsplan för ivf hos olga på den gynkliniken som har gjort ultraljud och provtagning i för vårt skypesamtal. Barnmorskan visade mig den lite snabbt för att jag skulle få en hum om hur det såg ut. Så hann jag snappa upp folsyra, e-vitamin och magnesium. Minns inte exakta doser men betydligt högre än de vi har som rekommendation här i Sverige. Köpte e-vitamin och magnesium illa kvickt och åt den mängd som rekommenderas på förpackningen (ville inte chansa på mer för jag kom inte ihåg den exakta mängden). Detta var sista veckan i maj. I mitten av augusti plussade vi. Jag vet inte alls om det påverkade på något sätt men det kan ju i alla fall inte ha gjort någon skada! Nu har jag även lagt till omega 3 eftersom mitt illamående inte har klarat av fiskdoft. Så då tyckte barnmorskan att jag skulle lägga till omega 3-tablett.
  • Sat 12 Oct 2019 22:46
    R84 skrev 2019-10-11 08:03:45 följande:

    Ja! Det är ju egentligen detaljer som man kanske inte vill veta om sina föräldrar men i den situationen vi har varit och är i så blev det tröstande på något sätt. Just att de verkligen kan på riktigt säga: vi förstår att det är jobbigt och stressande när det inte funkar för vi kämpade i ett år innan du blev till. Sen är det såklart skillnad mellan att försöka ett år och fyra år, men ändå. De förstod på ett helt annat plan mot vad jag trodde att de skulle göra.

    Jag hade nog inte orkat gå och vänta på ett resultat. Jag är ju mest orolig över att få dåliga siffror och gå vidare med någon annan metod och behöva vänta. Usch och fy!

    Jag har inte jättestor koll på vikt och fertilitet. Är själv normalviktig. Men jag har ju hört och läst om att det påverkar. Det var ett par som frågade det på seminariet med Olga. Båda två var överviktiga och hade fått höra att de behövde gå ner i vikt och ville veta vad Olga tyckte. Det kändes som att de på sättet de ställde frågan hoppades på att få medhåll i att det inte behövdes. Det märkte också på olgas svar att hon kände samma vibe för hon var försiktig och eftertänksam när hon svarade. Men hon sa att hennes rekommendation är att om man här överviktig så är det klokt att se över om det går att gå ner i vikt för det kommer att ge bättre resultat på behandlingarna. Sen beror det säkert på hur många kilon det handlar om.

    Jag känner exakt samma sak. När vi började försöka för snart fyra år sedan var jag så redo för barn. Det kändes så naturligt att vi skulle börja försöka och bli föräldrar inom kort. Men under de här åren har barn blivit något näst intill ouppnåeligt så nu känner jag mig mindre redo och kan inte alls förstå att om allt går bra så är vi tre härhemma i maj! Och hur ska jag kunna ta hand om ett barn?!? Panik!


    Hihi, jo det är detaljer man nog inte vill veta om sina föräldrar men i situationen ni var så var det ju såklart skönt att höra att de hade förståelse för era känslor!

    Skönt att få resultaten direkt! Hoppas det går bra!

    Jag förstår ju att normalviktig är bäst att vara. Jag har varit överviktig hela livet. När jag vägde som minst var mitt bmi nog 25-26, men jag såg smal ut då. Nu är mitt bmi 28, så jag borde ju gå ner i vikt. Jag har tänkt och försökt göra det i över ett år, men det här med oron över att inte bli gravid har tagit överhand. Det är inte en ursäkt såklart, men orken har inte funnits där.

    Tror allt att du kommer bli en fin och bra mamma! Barnet är ju otroligt efterlängtat. Man växer säkert in i rollen, men jag fattar panikkänslan ;) Så otroligt magiskt ändå!
  • Sat 12 Oct 2019 22:55
    Limarie skrev 2019-10-11 11:06:38 följande:

    Jag kan berätta lite om IVF framgång och vikt.

    Statistiskt sett har man noterat sämre IVF resultat vid BMI över 30. Själv har jag alltid haft en BMI på 25-26, alltså nästan normalviktig. Men under 2018 gick jag upp 18kg!!! (Nej, jag var inte gravid och jag mådde psykiskt bra, det var innan vår kamp började).

    Så jag gick ner 10 kg innan IVF nr 1 i maj. Ändrade ffa kosten, ingen diet. Sedan blev det en del träning igen. Sedan gick jag ner 9 kg till fram tills IVF nr 2 i augusti. Så nu har jag samma vikt som jade brukade har och har en BMI på 26. IVF funkade ändå inte men... detta är en multifaktoriell sak. Och jag tänker så här. Hela IVF karussellen är ett pokerspel. Men kan jag påverka nåt så ville jag göra det. Det är för dyrt, både ekonomiskt och psykiskt, att inte ha testat allt annat innan.

    Sedan har man större chans att bibehålla en ev graviditet med BMI under 27 också.

    Hormonbalansen förbättras betydligt också när man går ner i vikt då östrogennivån sjunker i kroppen.

    Satsa på viktnedgång, det kan ha många positiva effekter.

    Jag fortsätter med det och har ett mål till att gå ner 7kg till innan äggdonation. Men just nu står vågen stilla. Men ibland får det vara så.

    Sedan kan du ta kosttillskott innan IVF. Vänta helst 3 månader innan du börjar med IVF då det tar så långt tid att påverka äggkvaliten. Läs också boken it starts with the egg. Där får du all info med. Testa Q10, 400mg dagligen, E vitamin och multivitamin samt Magnesium.


    Tack för att du delar med dig! Jag förstår att vikten spelar in och kan vara avgörande för om man lyckas eller inte. Jag tränar och äter hyfsat bra, men vikten rör inte på sig så det är lite motigt men jag ska försöka gå ner så mycket det går fram till en ev. ivf. Jag hoppas du lyckas med ditt mål! Du har ju gjort en bra resa från när du vägde som mest, så du kommer säkert lyckas med ditt nya mål också! När är det dags för er äggdonation?

    Jag ska testa med vitaminerna! Funderar också på Inositol i kombination med folsyra. Har du någon erfarenhet av det? Folsyra äter jag redan, men frågan är om höga doser inositol också kan förbättra kvaliteten på äggen. It starts with the egg... Okej, jag ska spana in den! Tack!
  • R84
    Sun 13 Oct 2019 10:06
    KajsaLouise skrev 2019-10-12 22:46:30 följande:

    Hihi, jo det är detaljer man nog inte vill veta om sina föräldrar men i situationen ni var så var det ju såklart skönt att höra att de hade förståelse för era känslor!

    Skönt att få resultaten direkt! Hoppas det går bra!

    Jag förstår ju att normalviktig är bäst att vara. Jag har varit överviktig hela livet. När jag vägde som minst var mitt bmi nog 25-26, men jag såg smal ut då. Nu är mitt bmi 28, så jag borde ju gå ner i vikt. Jag har tänkt och försökt göra det i över ett år, men det här med oron över att inte bli gravid har tagit överhand. Det är inte en ursäkt såklart, men orken har inte funnits där.

    Tror allt att du kommer bli en fin och bra mamma! Barnet är ju otroligt efterlängtat. Man växer säkert in i rollen, men jag fattar panikkänslan ;) Så otroligt magiskt ändå!


    Jag förstår känslan! Fast för mig blev det typ tvärtom när det kom till träning! Jag började träna mer regelbundet, ca 4 gånger/v. Hittade framför allt löpträningen och det blev avkoppling att ge mig ut på 14-16 km rundor eller att pressa kroppen till att springa 5 km snabbare. Så året fram till våra ivfer var jag nog i mitt livs form. För mig blev nog träningen lite av räddningen att orka från utredning till ivf-start. Sen var det klart jobbigt när jag inte kunde träna under ivferna. Mest mentalt för det hade blivit mitt sätt att koppla av och koppla bort. Så mitt tips är nog att försöka hitta en träningsform där du kanske kan hitta den där känslan av att koppla bort tankarna. Sen funkar det kanske inte för alla men för mig gjorde det supermycket för det mentala. Sen kom formen på något sätt som en bonus.

    Tack! Det värmer! Jag tror bara att det fortfarande känns så främmande och overkligt att jag liksom är gravid! Vet inte när jag kommer att börja tro på det. Förmodligen när magen syns och jag känner kotten därinne. Men nu känns det bara som att jag är som vanligt men med djävulsk illamående och ett större behov av att sova.
Svar på tråden Låg AMH värde