Bonus förälder men även egna.

Nej så gör man självfallet inte.
Ta upp problemet med att han gör så när barnet inte är med.

Men guuuud vilken barnrumpa!

Vem? Vad?

Vad menas med "så fort det ska bråkas"?
Varför ska det bråkas hela tiden?
Vad är det ni bråkar om?
Hur bråkar ni?

Handlar det om grejer som berör barnet (vilken mat till helgen, vems tur att diska, vart ni ska åka på semester, om ni ska möblera om vardagsrummet, osv) så kan jag tycka att det är fullt rimligt att ett mellanstadiebarn ska få ge sin input, men då ska det inte vara "kasta porslin i väggen"-bråk så klart, utan kanske ivriga diskussioner.

Beror på vad det betyder, hon drar altså in ditt bsrn i ert bråk? Om det tex handlar om att pappa dricker för mycket och barnet också har klagat så kan jag förstå det men annars vet jag inte.

Det kan ju naturligtvis finnas situationer där konflikten berör även barnet och där barnet också behöver få komma till tals men om man bråkar ofta pch dessutom drar in barnet varje gång är det vare sig bra för barnet eller relationen. Särskilt o det handlar om saker som inte berör barnet.

Om man regelbundet försöker nedvärdera och köra över sin partner är det heller inte sunt och detta även om barnen hålls utanför. Så ska man inte bete sig mot varandra.

Vi tjafsar om allt och inget känns det som. Hon kan tända på nästan vadsomhelst. Ekonomi, eller om jag frågar något, alltså allt möjligt men det rör sällan barnet som är hennes. Om jag tittar konstigt eller står på fel ställe så spelar det ingen roll. Jag möts av en fors med personangrepp istället för argument och finns barnet omkring så talar hon tydligt om hur dålig jag är. Alltså, lyssnar inte utan kör över och tar in kompis.

Bara ett litet exempel. Räcker så då jag inte har lust att bli id:ad också här.

Jag hade dumpat den omogna barnrumpa och hellre satsat på vuxen man. Vem vill vara tillsammans med en omogen, trotsig (?) barnrumpa som inte är torr bakom öronen?

Eller vuxen kvinna.