Förälskad i annan

Jag betvivlar inte att det kan vara sant. Det jag tvekar om är vem som skriver pga att det är för mycket detaljer om hur bra han är.

Det känns som om att det är du, "världens förmodligen bästa man", som skriver.

Jag tycker också synd om, och jag tycker väldigt mycket om, hennes man, men nej - hon gick aldrig i säng med den andre. Båda var gifta sedan många år. Hon blev uppriktigt kär, inte enbart kåt eller förälskad - utan djupt kär.
Jag ser henne faktiskt inte som en slampa, utan någon som råkade korsa sin väg med någon annan hon också hade kunnat leva sitt liv med.
För min del väljer jag som vän att vara lyssnare och bollplank, ge henne en vidare syn, och aspekter ganska rakt. Inte att döma henne. 
Hon valde sin man, med öppna ögon. Men jag ser dagligen att den andre fortfarande påverkar henne innerst inne.

Alltså jag tycker synd om henne för att hon inte fick den hon helst ville ha.

Jag tycker synd om hennes man för att han har en fru som helst ville ha en annan men valde att stanna kvar hos honom bara för att han var en bra man. Fast det vet han ju inte om. Om jag hade varit mannen hade jag låtit henne gå till den andre mannen om hon velat. Man kan ju inte hålla kvar någon mot sin vilja när det gäller kärlek. Inte annars heller naturligtvis.

Som.observatör tänker jag att hon i verkligheten inte fick den hon ville ha, men som hon samtidigt aldrig levt ett vardagsliv med....

Men de pratade om allt i oändliga timmar, det gör hon inte med sin man. Det är något med personkemin, den sprakande karisman.

Nej, jag är sedan över 15 år hennes närmaste vän. Vi umgås också med familjerna, så jag känner hennes man rätt så väl - och jag tycker faktiskt uppriktigt att han är en fantastisk man. Själv är jag lesbisk, så att ingen inbillar sig att jag har en crush på honom. Men han är den bästa man jag träffat.

Jag tror inte att hon blivit lycklig med den andre mannen, av flera skäl. Har aldrig sagt så till henne, bara att jag stöttar henne "no matter what"

Eller hur, för hon kommer ju inte alls ångra sig när hennes förhållande går åt helvete och hennes man och ungar blir knäckta.... nejdå,,, det är baaaara att mista knull med älskare hon kommer ångra

Det händer och är inget att kasta bort livet för.

En del känner sig mer levande när de har älskare/älskarinnor.

Det har inte hänt så mkt faktiskt. Vi spelar fortfarande mer eller mindre dagligen med varandra men skriver ganska sällan något och väldigt platoniskt. Har kanske mest gått över i nån slentrian men han fortsätter bjuda in till nya spel och det är ju ett aktivt val ändå. Vi har inte träffats sen i somras, och eftersom vi bara ses genom vänner så lär det dröja några månader till. Verkar han eller jag tycms beredda att ta fler steg, men verkar trivas med att ha varandra på håll?

Nog verkar det som att motivationen för detta dagliga spelande är mindre platonisk än skrivandet. Är själva spelandet verkligen så underhållande kan man kanske undra eller finns det andra motiv i bakgrunden? Han signalerar fortsatt intresse av att upprätthålla förbindelsen till dig, till framtida ändamål, och du signalerar väl detsamma genom att acceptera hans inbjudan. Vad det leder till i slutändan får vi väl se, men helt oskyldigt är det nog inte.