• Anonym (Ledse­n)
    Fri 6 Sep 2019 14:16
    4157 visningar
    192 svar
    -1
    192
    4157

    Konflikt med svärmor

    Är nu i vecka 30 och fick igår ett samtal från min svärmor som jag mår väldigt dåligt över. Jag har svårt att koncentrera mig och vill bra gråta. Hon verkar dock inte tycka att hon gjort något fel och nu känns det som jag är i ett vacuum med en helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om. Jag vet att jag är full i hormoner men tror att jag kanske skulle kunna reagerat på samma sätt om jag inte var gravid.


    För en vecka sedan fyllde jag 40 år. Eftersom jag är i 7:e månaden orkade jag inte ställa till med något stort utan bjöd de närmsta vännerna med familj vilket ändå blev 20 personer. Då jag fyllde år på en fredag så valde jag att ha festen på lördag för att hinna förbereda. När jag vaknar på min födelsedag på fredagen blir jag inte uppvaktad av min sambo och vår son. Jag är van att man får en liten sång och kanske framdukad frukost och en present. Så har vi alltid gjort i min familj och så har jag alltid firat min sambo och vår son. När jag kommer på jobbet frågar i princip alla hur jag blivit uppvaktad på morgonen. De som ringer och grattar mig frågar samma sak. Tillslut börjar jag gråta då börjar känna mig bortglömd då vi firade min sambo jättestort i två dagar när han 40 år.  Till slut bryter jag ihop och åker hem och gråter. Jag ringer min kompis som  och min sambo som båda fick höra hur ledsen jag var över att inte bli firad på min stora dag. Min sambo säger ?men du ville ju inte göra någon stor sak?. Nä jag ville inte bjuda in 50-60 personer men det betyder väl inte att jag inte vill bli uppvaktad av min familj och få en present?  


    För att trösta min så bjuder min kompis ut mig på middag på kvällen eftersom min sambo inte planerat något för kvällen heller. Min sambo erbjuder därefter samma sak men jag var för ledsen och besviken på honom vid det här laget att jag valde att gå ut med min vän istället.  Under dagen hade min svärmor försökt nå mig men jag hade antingen varit på jobbet eller hemma och gråtit så jag hade inte svarat. Istället fick hon under tiden jag var ute och åt med min vän fått tag i min sambo. Han är då jätteledsen och berättar att jag valt att inte spendera kvällen med honom och min son. Detta lämnade vi dock bakom oss och hade en trevlig fest på lördagen.


    Igår ringer som sagt min svärmor mig och skäller i över 10 min. Hon säger saker som ?hur länge ska XX stå ut med dig?. Att jag förstör hennes son och vårt barn med mitt temperament. Hon menar på att han gör allt hemma och jag gör inget. Att alla andra ser hur jag är men jag verkar inte fatta hur jag är. Hon refererande till att min sambos pappa och hans syster ska tycka samma sak. Jag ringde såklart båda två och svärfar som blev jätteupprörd då han menar på att han tycker jättemycket om mig och att han inte pratat med svärmor på två månader (de är skilda).


    Min sambo friade till mig i aug och säger att han älskar mig mer och mer för varje dag. Han har aldrig sagt till mig eller HENNE att han tycker att jag kör med honom eller är missnöjd med mig, förutom när han var ledsen på min födelsedag. Det jag kan förstå kan ha provocerat henne är att jag i somras bad honom göra mycket då jag hade en utsliten axel så jag fick absolut inte bära något tyngre än ett kilo. Jag sa; kan du lyfta det, kan du snälla packa in den här i bilen etc.


     


    Jag mår jättedåligt av det här. Vet inte hur jag ska förhålla mig till den nyuppkomna situationen eller göra. Jag vet att min sambo älskar sin mamma och vill inte komma emellan dem. Som de känns nu så kommer jag aldrig kunna vara naturlig runt henne eller tycka att det är kul att åka 120 mil för att hälsa på. Hur tänker ni? Är jag överkänslig för att jag är gravid?  Borde jag ta till mig hennes ?feedback? för att bli  en bättre människa och acceptera att bli utskälld.

  • Svar på tråden Konflikt med svärmor
  • Fri 6 Sep 2019 17:27
    #21
    -2 +1
    Anonym (Louise) skrev 2019-09-06 16:47:02 följande:

    Sluta nu.

    TS skriver att de alltid firar varandra på morgonen med fika mm. Varför gjorde inte TS man detta för sin partner som fyller 40 år? Man behöver inte vara tankeläsare för att förstå att man firar sin livskamrat när denne fyller jämnt. Även om man nu är uppvuxen med knappt något firande.


    Läs TS eget svar ovan om hur det missuppfattades och hur det pratades ut och försonades. Hade du läst det hade du inte behövt ha några fria fantasier. Pröva själv nån gång att inte vara så långsint jobbig.

    Du kan sluta med det.. bara onödigt och ogint ju.
  • Fri 6 Sep 2019 17:41
    #22
    -1

    Ja, det här låter besvärligt och jobbigt.

    Du tycker förstås att din man gjorde fel på din stora dag, och du blev ledsen av att inte bli grattad. Din känsla av besvikelse kan jag absolut relatera till där. Men sen kanske du var lite barnslig som inte ville reda upp det, utan smet iväg på middagen med din kompis och gjorde då, som jag förstår det, både din son och din sambo ledsna.

    Men sedan löste ni ju den konflikten och blev sams igen. Bra så långt.

    Att din svärmor ringer till dig och skäller ut dig och anklagar dig för att vara lat och att förstöra din sons liv är inte något en balanserad person gör. Jag är helt inne på ditt spår där, att hennes egentliga känslor handlade om att hon har mist mycket av den närhet som hon förut hade till sin son i och med att du kom in i bilden. Hennes starka ord och falska anklagelser måste ju härröra någonstans ifrån känslomässigt. Att du är gravid och att ni snart ska bli en upptagen familj med fokus på det lilla nya barnet, kan också spela in. Sådana förändringar i en familj kan ju upplevas som skrämmande, särskilt när svärmodern redan har upplevt att hennes älskade son har tagits ifrån henne till viss del.

    Så vad ska ni göra åt det här?

    Jag lutar åt att det bästa vore om du och svärmodern kunde kommunicera direkt med varandra. Du kan t.ex. skriva ett brev, besöka henne, eller ringa. Du ska förstås göra det när du är i ett lugnt tillstånd och inte arg på henne.

    Du kan säga att du tycker att det känns tråkigt att er relation har blivit så förstörd i och med ert bråk, och att du gärna skulle vilja att ni kunde prata om det och kanske kunna komma på god fot med varandra igen. Du kan berätta att du inte håller med henne om hennes anklagelser men att du gärna är villig att lyssna på vad hon har att säga om det hon har sagt. Du kan också förklara att du och din sambo redan hade löst er konflikt och att du uppskattar att hon månar om sin son för det gör ju även du, men att det självklart ibland uppstår konflikter.

    Om du säger det här i ett samtal så kan det förstås hända att hon börjar bråka och tjafsa igen. Då tror jag att du ska avsluta samtalet så snabbt som möjligt. Ditt försök att mäkla fred har då inte fungerat, och situationen är svårare att lösa än förväntat.

    Men i bästa fall kanske hon ber om ursäkt, och ni kan starta om igen och lägga händelsen bakom sig. Ju vänligare, lugnare, ödmjukare och mer beredd att lyssna du är desto större chans har du att konflikten tar en positiv lösning.

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Fri 6 Sep 2019 21:27
    #23
    jrockyracoon skrev 2019-09-06 17:41:47 följande:

    Ja, det här låter besvärligt och jobbigt.

    Du tycker förstås att din man gjorde fel på din stora dag, och du blev ledsen av att inte bli grattad. Din känsla av besvikelse kan jag absolut relatera till där. Men sen kanske du var lite barnslig som inte ville reda upp det, utan smet iväg på middagen med din kompis och gjorde då, som jag förstår det, både din son och din sambo ledsna.

    Men sedan löste ni ju den konflikten och blev sams igen. Bra så långt.

    Att din svärmor ringer till dig och skäller ut dig och anklagar dig för att vara lat och att förstöra din sons liv är inte något en balanserad person gör. Jag är helt inne på ditt spår där, att hennes egentliga känslor handlade om att hon har mist mycket av den närhet som hon förut hade till sin son i och med att du kom in i bilden. Hennes starka ord och falska anklagelser måste ju härröra någonstans ifrån känslomässigt. Att du är gravid och att ni snart ska bli en upptagen familj med fokus på det lilla nya barnet, kan också spela in. Sådana förändringar i en familj kan ju upplevas som skrämmande, särskilt när svärmodern redan har upplevt att hennes älskade son har tagits ifrån henne till viss del.

    Så vad ska ni göra åt det här?

    Jag lutar åt att det bästa vore om du och svärmodern kunde kommunicera direkt med varandra. Du kan t.ex. skriva ett brev, besöka henne, eller ringa. Du ska förstås göra det när du är i ett lugnt tillstånd och inte arg på henne.

    Du kan säga att du tycker att det känns tråkigt att er relation har blivit så förstörd i och med ert bråk, och att du gärna skulle vilja att ni kunde prata om det och kanske kunna komma på god fot med varandra igen. Du kan berätta att du inte håller med henne om hennes anklagelser men att du gärna är villig att lyssna på vad hon har att säga om det hon har sagt. Du kan också förklara att du och din sambo redan hade löst er konflikt och att du uppskattar att hon månar om sin son för det gör ju även du, men att det självklart ibland uppstår konflikter.

    Om du säger det här i ett samtal så kan det förstås hända att hon börjar bråka och tjafsa igen. Då tror jag att du ska avsluta samtalet så snabbt som möjligt. Ditt försök att mäkla fred har då inte fungerat, och situationen är svårare att lösa än förväntat.

    Men i bästa fall kanske hon ber om ursäkt, och ni kan starta om igen och lägga händelsen bakom sig. Ju vänligare, lugnare, ödmjukare och mer beredd att lyssna du är desto större chans har du att konflikten tar en positiv lösning.


    Vill börja med att säga att jag blir rörd och glad över att du verkligen tagit dig tid att analysera och sätta dig in i mitt problem - tack!. Du har helt rätt,  jag överreagerade när jag fyllde år. Var riktigt besviken och känslorna blev låsta. Min sambo fyllde nämligen år förra året och vi planerade hans födelsedag i veckor. Firandet pågick en hel helg och kostade oss nog runt 20 000. Jag jämförde nog mot det också vilket var fel.

    Du har rätt i vad jag borde göra men för att lyckas  måste jag nog vänta ett tag så jag fått lite distans till det hela och kan se klart. Att ses öga mot öga är  inte möjligt då jag ska föda om 9 veckor och hon bor 120 mil bort. Jag kan varken ta flyget nu eller sitta i en bil så länge. Sen när bebisen har kommit är det också svårt att ta sig de första veckorna.  

    Åter igen tack!
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Fri 6 Sep 2019 21:31
    #24
    Anonym (o) skrev 2019-09-06 16:33:36 följande:

    En svärmor ska inte lägga sig i gräl mellan sonen och svärdottern.
    Din sambo kan förebygga detta genom att inte berätta när ni grälar. Svärmor ska inte ha all privat information om er.
    Håll lite mer distans till svärmor. Låt din sambo sköta kontakten med henne.


    Jag har inte mycket kontakt med henne då hon inte är den typ av person som man lätt kommer in på livet. Att hon ringde mig hör till ovanligheterna men det visade sig ju att hon hade ett ärende denna gång. Den kontakt vi har förutom när vi hälsar på är att hon face-time:ar med vår son lite då och då. Då ringer hon på min eller min sambos telefon beroende på.
  • Fri 6 Sep 2019 22:08
    #25
    -1
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-06 21:27:07 följande:
    Vill börja med att säga att jag blir rörd och glad över att du verkligen tagit dig tid att analysera och sätta dig in i mitt problem - tack!. Du har helt rätt,  jag överreagerade när jag fyllde år. Var riktigt besviken och känslorna blev låsta. Min sambo fyllde nämligen år förra året och vi planerade hans födelsedag i veckor. Firandet pågick en hel helg och kostade oss nog runt 20 000. Jag jämförde nog mot det också vilket var fel.

    Du har rätt i vad jag borde göra men för att lyckas  måste jag nog vänta ett tag så jag fått lite distans till det hela och kan se klart. Att ses öga mot öga är  inte möjligt då jag ska föda om 9 veckor och hon bor 120 mil bort. Jag kan varken ta flyget nu eller sitta i en bil så länge. Sen när bebisen har kommit är det också svårt att ta sig de första veckorna.  

    Åter igen tack!
    Roligt att du blev glad och rörd över mitt inlägg!

    Jag förstår att du blev besviken och att tankarna föll på din sambos firande. Men väldigt starkt att du kan se att du till viss del gick till överdrift i dina känslor när du inte gav honom en chans att rätta till situationen. Men sådana missförstånd och konflikter händer ju i alla relationer. Och när man hittar lösningar på dem så bygger det ju relationen starkare.

    Nej, du ska inte åka så långt i ditt tillstånd, givetvis. Ja, då återstår att t.ex. ringa, skriva brev eller möjligen facetime:a.

    Om du tänkt att skriva brev kan du ju börja nu, men annars är det klokt av dig att vänta tills du kommer mer i balans.

    Fick också en tanke att ni kunde mjuka upp svärmodern genom att döpa ett av barnets (om det blir en dotter) mellannamn till samma som svärmodern. Säg att er svärmoder heter Agneta och ni tänkt att döpa er dotter till säg: Anna Christina Eriksson. Då är det ju lätt att stoppa in t.ex. Anna Christina Agneta Eriksson.

    Blir det en pojke så kanske svärmodern blir lika glad om ni tar svärfars namn eller något annat namn som är förknippat med svärmodern på något sätt.

    Mellannamn är det ju ändå ingen som bryr sig om. Och har ni tur löser det upp konflikten och skapar ett starkt band mellan den knepiga svärmodern och ert barn.

    Ni kan ju alternativt be henne att bli gudmor istället eller både och. Bara en tanke.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Fri 6 Sep 2019 22:20
    #26

    Vi har ett barn sedan innan och han fick hennes pappas namn som mellannamn. Alltså min sambos morfar namn. Vet att hon blev glad över det då. Nu väntar vi en till kille så något av hennes namn lär bli svårt. Hon vill nog gärna vara med och delaktig som du säger. Hon och svärfar separerade när hon var gravid med min sambo så hon har och har alltid haft honom väldigt nära. 

  • Fri 6 Sep 2019 22:50
    #27
    -1
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-06 22:20:57 följande:

    Vi har ett barn sedan innan och han fick hennes pappas namn som mellannamn. Alltså min sambos morfar namn. Vet att hon blev glad över det då. Nu väntar vi en till kille så något av hennes namn lär bli svårt. Hon vill nog gärna vara med och delaktig som du säger. Hon och svärfar separerade när hon var gravid med min sambo så hon har och har alltid haft honom väldigt nära. 


    Ja, då gick inte den tanken.

    Du kan kanske ändå kan nämna barnet i magen när du talar med henne. Säga att du tycker det är extra tråkigt att ni ska vara osams nu när barnet snart kommer ut, och att du gärna vill att hon ska dela glädjen av barnet tillsammans med er.

    Få med det på något sätt, och vädja till hennes känslor att bli farmor igen. Som ett sista trumfkort kan du skylla på att du var gravid och hade hormoner. Fråga om hon inte gjorde något tokigt någon gång när hon var gravid med sambon. Då kanske du får höra någon berättelse och fnissa lite. Släng in något av typen: "Ja, han var väl otålig att komma ut, precis som han är idag", och sedan kan ni kanske hitta gemenskap i den person ni båda känner väldigt väl.  Säg, kanske: "Han är fin, den där sonen du födde."

    Sen kan man tycka att du kanske inte skulle behöva gå så långt för att hamna i god jord igen, det var ju ändå hon som gjorde fel och inte du. Men ibland är det bättre att skippa stoltheten och sluta fred än att skapa onödiga och jobbiga konflikter som drar ner stämningen.
  • Anonym (Louis­e)
    Fri 6 Sep 2019 22:55
    #28
    +2
    jrockyracoon skrev 2019-09-06 22:08:46 följande:

    Roligt att du blev glad och rörd över mitt inlägg!

    Jag förstår att du blev besviken och att tankarna föll på din sambos firande. Men väldigt starkt att du kan se att du till viss del gick till överdrift i dina känslor när du inte gav honom en chans att rätta till situationen. Men sådana missförstånd och konflikter händer ju i alla relationer. Och när man hittar lösningar på dem så bygger det ju relationen starkare.

    Nej, du ska inte åka så långt i ditt tillstånd, givetvis. Ja, då återstår att t.ex. ringa, skriva brev eller möjligen facetime:a.

    Om du tänkt att skriva brev kan du ju börja nu, men annars är det klokt av dig att vänta tills du kommer mer i balans.

    Fick också en tanke att ni kunde mjuka upp svärmodern genom att döpa ett av barnets (om det blir en dotter) mellannamn till samma som svärmodern. Säg att er svärmoder heter Agneta och ni tänkt att döpa er dotter till säg: Anna Christina Eriksson. Då är det ju lätt att stoppa in t.ex. Anna Christina Agneta Eriksson.

    Blir det en pojke så kanske svärmodern blir lika glad om ni tar svärfars namn eller något annat namn som är förknippat med svärmodern på något sätt.

    Mellannamn är det ju ändå ingen som bryr sig om. Och har ni tur löser det upp konflikten och skapar ett starkt band mellan den knepiga svärmodern och ert barn.

    Ni kan ju alternativt be henne att bli gudmor istället eller både och. Bara en tanke.


    Alltså förlåt men vad är det här? Svärmor har ringt TS i ett ärende som på intet sätt bör involvera svärmor, hon har grälat och beskyllt TS för de mest elaka saker. Och du föreslår då att TS ska döpa det kommande barnet till något som svärmor kan gilla!?

    Kanske kan de be svärmor att flytta in och helt få rå om bebisen också? Men bara om svärmor blir glad över det såklart.

    Ett av de mer vettlösa inläggen på FL, och det säger inte lite.
  • Anonym (Louis­e)
    Fri 6 Sep 2019 23:11
    #29
    +1

    Du är väldigt snäll mot din sambo TS. Du planerade hans 40-årsdag i veckor innan och notan för det hela slutade på ca 20 000 kr.

    Han å sin sida kan inte ens ge dig en liten uppvaktning på sängen på morgonen, något ni brukar göra för varandra. Inte heller har han planerat något för kvällen.

    Svårt att bortförklara sådan slapphet. Men vet att många män tyvärr är så.

    Hoppas att du hade trevligt med din väninna iallafall, fint av henne att hon bjöd ut dig på middag.

  • Anonym (sätt gränse­r)
    Fri 6 Sep 2019 23:27
    #30

    Mitt råd:Skriv antingen ett brev eller sms till din svärmor och förklara vänligt men bestämt att hon inte ska lägga sig i ert förhållande och att hon får hålla sina åsikter för sig själv i fortsättningen.

    Det är mycket bättre att  säga ifrån och sätta en gräns om sådant på ett tidigt stadium, innan det gått så långt att relationen till svärmor kanske inte går att reparera.

    Och om hon kan lägga sig i saker som inte angår henne  på det här sättet redan nu finns det risk att det kan bli ännu värre när det nya barnet kommer. Så sätt ned foten och sätt en gräns nu, för alla inblandades skull men allra mest för din egen.

Svar på tråden Konflikt med svärmor