Konflikt med svärmor

Härskarteknik är ett luddigt begrepp. Det kan man lätt använda på alla som argumenterar emot ens åsikt eller de man inte gillar utan belägg.

Vad är det som jag använder som är härskarteknik, menar du? Och på vilket sätt är jag nedlåtande i min kommentar?

Jag påpekar en intressant motsägelse i Louise' svar som propagerar för att man ska bemöta hårt med hårt - det är åtminstone min tolkning och hon har inte motsatt sig den vad jag vet. Motsägelsen består i att hon tycker att TS ska bemöta svärmoderns bemötande med hårt mot hårt, men kritiserar mitt val att bemöta hennes bemötande med hårt mot hårt. Om något bevisar väl hennes reaktion att ett användande av "hårt mot hårt" snarare förstärker en konflikt än förbättrar den.

Om du läste mitt andra inlägg noga, så hade jag inga synpunkter på hennes lösning utan påpekade att TS själv kunde välja vilket av alternativen hon föredrog.

I mitt första motinlägg skriver jag:

"TS är gravid, är i ett ömtåligt skick, har hormoner och ska snart föda med all den oro och ångest som det innebär. Du begär alltså av henne att hon ska strida på kniven med sin svärmor i detta läge?

Ja, det säger något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. "

Jag missade att stoppa in ett "I så fall", d.v.s. jag borde ha skrivit:

"Ja, det säger i så fall något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. "

Det var det jag egentligen menade. Jag kan ta på mig att det inte blev helt rätt i den delen.

Samtidigt som det är tillspetsat så stämmer min anklagelse rent sakligt.Att använda "hårt mot hårt" är faktiskt en brist på kunskap om konfliktlösning. Fråga vilken konfliktforskare som helst om vad de anser om den tanken. Precis som i ditt eget förslag, behöver man trappa ned och inte accelerera känslorna i en konflikt.

Jag kan också tycka att det är ett dåligt omdöme att inte ta hänsyn till TS graviditet och behov av lugn och ro. Kanske Louise tyckte att det var en bra lösning och att den skulle ge TS det lugn och ro hon behövde. Men det är i så fall en viss empatilöshet i det - jag tycker det framgår i tråden, och bara genom dess existens, att TS har nära till sina känslor och inte mår bra av att ha oupplösta konflikter hängande över sig under längre tid.

Och hade du läst mina förslag till TS så hade du upptäckt att jag redan har föreslagit henne att ha ett samtal med svärmodern och bett henne ha det när hon är lugn och utan aggressioner och uppmanat henne att vara ödmjuk, lyssnande.

Så det är väldigt konstigt att du först kritiserar mina förslag, och sedan ger ett förslag som är identiskt lika med det som jag själv gav.

Du tycker det är befängt att försöka värma upp svärmodern genom att ge hennes namn som mellannamn till barnet. Det håller jag inte med om. Om det inte är viktigt för TS huruvida ett av mellannamnen har ett visst namn eller inte, ser jag inte några nackdelar med ett sådant förslag. Ge ett enda exempel på någon konkret nackdel. Tvärtom, har det potential att vända hela relationen till det bättre och även skapa ett hälsosamt band mellan barnet och dess farmor.

När man har en konflikt kan man ibland lösa den genom att svälja sin stolthet och inlärda förmåga att alltid hålla på sitt och istället för att starta en jobbig konflikt kväsa den i sin linda.

Inte en så revolutionerande tanke, begreppet att "vända andra kinden till" är ju som bekant minst 2000 år gammal.

Om det sedan inte visar sig funka, och nya konflikthärdar dyker upp, får man hitta andra åtgärder. Jag uppfattar TS på det sättet att det här är en enstaka konflikt som dykt upp nu på senare tid, och inte att konflikterna med svärmodern har haglat under hela deras tid tillsammans.

Härskarteknik är ett luddigt begrepp. Det kan man lätt använda på alla som argumenterar emot ens åsikt eller de man inte gillar utan belägg.

Vad är det som jag använder som är härskarteknik, menar du? Och på vilket sätt är jag nedlåtande i min kommentar?

Jag påpekar en intressant motsägelse i Louise' svar som propagerar för att man ska bemöta hårt med hårt - det är åtminstone min tolkning och hon har inte motsatt sig den vad jag vet. Motsägelsen består i att hon tycker att TS ska bemöta svärmoderns bemötande med hårt mot hårt, men kritiserar mitt val att bemöta hennes bemötande med hårt mot hårt. Om något bevisar väl hennes reaktion att ett användande av "hårt mot hårt" snarare förstärker en konflikt än förbättrar den.

Om du läste mitt andra inlägg noga, så hade jag inga synpunkter på hennes lösning utan påpekade att TS själv kunde välja vilket av alternativen hon föredrog.

I mitt första motinlägg skriver jag:

"TS är gravid, är i ett ömtåligt skick, har hormoner och ska snart föda med all den oro och ångest som det innebär. Du begär alltså av henne att hon ska strida på kniven med sin svärmor i detta läge?

Ja, det säger något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. "

Jag missade att stoppa in ett "I så fall", d.v.s. jag borde ha skrivit:

"Ja, det säger i så fall något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. "

Det var det jag egentligen menade. Jag kan ta på mig att det inte blev helt rätt i den delen.

Samtidigt som det är tillspetsat så stämmer min anklagelse rent sakligt.Att använda "hårt mot hårt" är faktiskt en brist på kunskap om konfliktlösning. Fråga vilken konfliktforskare som helst om vad de anser om den tanken. Precis som i ditt eget förslag, behöver man trappa ned och inte accelerera känslorna i en konflikt.

Jag kan också tycka att det är ett dåligt omdöme att inte ta hänsyn till TS graviditet och behov av lugn och ro. Kanske Louise tyckte att det var en bra lösning och att den skulle ge TS det lugn och ro hon behövde. Men det är i så fall en viss empatilöshet i det - jag tycker det framgår i tråden, och bara genom dess existens, att TS har nära till sina känslor och inte mår bra av att ha oupplösta konflikter hängande över sig under längre tid.

Och hade du läst mina förslag till TS så hade du upptäckt att jag redan har föreslagit henne att ha ett samtal med svärmodern och bett henne ha det när hon är lugn och utan aggressioner och uppmanat henne att vara ödmjuk, lyssnande.

Så det är väldigt konstigt att du först kritiserar mina förslag, och sedan ger ett förslag som är identiskt lika med det som jag själv gav.

Du tycker det är befängt att försöka värma upp svärmodern genom att ge hennes namn som mellannamn till barnet. Det håller jag inte med om. Om det inte är viktigt för TS huruvida ett av mellannamnen har ett visst namn eller inte, ser jag inte några nackdelar med ett sådant förslag. Ge ett enda exempel på någon konkret nackdel. Tvärtom, har det potential att vända hela relationen till det bättre och även skapa ett hälsosamt band mellan barnet och dess farmor.

När man har en konflikt kan man ibland lösa den genom att svälja sin stolthet och inlärda förmåga att alltid hålla på sitt och istället för att starta en jobbig konflikt kväsa den i sin linda.

Inte en så revolutionerande tanke, begreppet att "vända andra kinden till" är ju som bekant minst 2000 år gammal.

Om det sedan inte visar sig funka, och nya konflikthärdar dyker upp, får man hitta andra åtgärder. Jag uppfattar TS på det sättet att det här är en enstaka konflikt som dykt upp nu på senare tid, och inte att konflikterna med svärmodern har haglat under hela deras tid tillsammans.

Lysande. Spännande nu om Kim och Louise kommer att kunna argumentera eller om de bara, helt i onödan, känner sig kränkta. Jag hoppas så att de prövar och funderar över lite mer underbyggda resonemang, om det så baseras på naturreligion, amerikansk skildrarna eller scientologi. Någon sorts stringens..

... men jag gissar att de antingen tar fram en filt eller skriver invektiv.. Det vore synd igen.

Jag har i så fall missuppfattat dig. Du skrev t.ex. i ett inlägg att TS inte skulle lägga sig platt. Det och en del andra saker tolkade jag som att TS åtminstone till viss del skulle stå upp mot svärmoderns hårda attityd. Som jag också skrev är det min tolkning som du inte förrän nu har dementerat. Det blev hela tiden attacker med "hobbypsykolog" och "härskarteknik" som tog min tid i anspråk så jag har inte hunnit diskutera den biten sakligt.

Jag är dock glad att du tydligt medger att attityden: "Hårt mot hårt", inte är en framkomlig väg i alla konflikter. 

Jag tycker det är konstigt att du tycker att TS ska fokusera på sin man och barn istället för att lösa konflikten - det är, om jag har uppfattat TS personlighet rätt, nästan orimligt för henne att trolla bort konflikten i hennes huvud, den nöter på henne hela tiden och får henne att må dåligt. Att låtsats som det regnar utan det minsta försök att lösa den här konflikten tror jag inte på som en bra lösning i förstaläget när det kanske ändå finns en chans till försoning.

Det här är inget spel, utan en diskussion. Jag luras inte utan försöker komma med förslag som jag anser är TS bästa chans att lösa sin konflikt. När någon attackerar mig och kallar min åsikt "vettlös" och anklagar mig för att vara hobbypsykolog, säger att jag spelar och luras, svarar jag emot och argumenterar för mina åsikter. Jag försöker dock att hålla en god ton och inte hamna i personangrepp tillbaka.

Jag kan till och med sträcka mig till att be om ursäkt för att jag inte formulerade mig, enligt:

"Ja, det säger i så fall något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. " 

vilket jag borde ha gjort istället för:

"Ja, det säger något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. " 

För även om jag gärna nyper tillbaka när någon attackerar mig, vill jag inte hamna i osunda personangrepp, även om personen ifråga använder sådana angrepp emot mig.