• Anonym (Yasmi­ne208)
    Wed 11 Sep 2019 12:08
    524 visningar
    33 svar
    33
    524

    Ingen barnlängtan??30+

    Hej,


    Det är kanske lite konstigt att posta här..men vet inte hur jag ska förhålla mig till mina känslor...Är tillsammans med en man som är närmare 35-40 och jag är själv i samma ålder (+30), närmare 35 år. Vi har varit tillsammans i mer än 3 år...och jag känner fortfarande ingen barnlängtan. Är det här normalt? Självklart kan jag se mig själv i framtiden med barn och familj och vill såklart ha hela den biten och jag förstår att min biologiska klocka tickar på. Men varför känner jag ingen sån längtan med min sambo?

    Vi har inte heller pratat om barn och har knappt berört frågan. Dels för att jag själv inte tagit upp det (har knappat pratat om det med tidigare partners heller), så tanken har väl inte funnit där (mer än att man själv målat upp en bild i huvudet med barn i bilden - men varit ensam om det och motparten har inte varit på "samma nivå" eller sett samma framtid med en), dels har inte heller min sambo tagit upp frågan och det verkar inte vara något som berör honom heller. Jag vet inte varför vi inte kan prata om det här? Borde inte vi vara i en ålder där det snarare vore mer aktuellt att ta upp frågan än att inte göra det? Kan läggas till att vi båda har god ekonomi (jag i form av sparanden, men har inget fast jobb just nu) och sambon har en bra lön. Så ekonomin borde inte vara något problem.

    Är det för att vi varit tillsammans för kort tid för att komma varandra så nära att vi kan ta upp frågan eller är vi bara två omogna personer som inte kan beröra frågan med barn och det ansvar ett barn innebär då vi är för bekväma med vår nuvarande situation och vardag?

  • Svar på tråden Ingen barnlängtan??30+
  • Anonym (A)
    Wed 11 Sep 2019 18:26
    #21
    Anonym (!) skrev 2019-09-11 14:49:19 följande:
    Om du inte känner någon direkt längtan så kanske du helt enkelt inte vill ha barn innerst inne. Du kanske bara är påverkad av samhällets norm att man ska gå en viss väg i livet, träffa någon, skaffa hus, skaffa barn, invänta barnbarn osv. Jag tror rätt många faller i den fällan. Folk skaffar barn utan att egentligen tänka efter vad dom verkligen vill för att samhället säger att man ska vilja vissa saker. 
    Håller med
  • Anonym (Å)
    Wed 11 Sep 2019 18:40
    #22

    Gå med i Facebook-gruppen Barnfri, där kan du ventilera.

  • Anonym (Angel­ika)
    Wed 11 Sep 2019 18:55
    #23
    Anonym (Yasmine208) skrev 2019-09-11 14:47:47 följande:

    Tack för svaren. Det är väl egentligen lite den sitsen man är rädd för att hamna i...att när det väl blir dags eller känns rätt, så är det försent. Vad gäller framtiden så brukar vi inte prata så mkt om framtiden heller :( vilket är ganska tråkigt iofs, för tänker som du säger att man borde ha gemensamma drömmar eller något man drömmer om? Men känner iofs att jag rest mycket redan så är klar med den biten och vad gäller boende och jobb så bor vi ganska bra idag och vad gäller jobb, så är det inget som det kommer ske några större förändringar inom den närmsta tiden.pratar om ganska vardagliga saker annars och sånt som händer i vardagen. och håller med om att det låter konstigt att vi inte berört det "stora" ämnet. och jag är öppen för kritik och ser det inte som kritik då jag ställer mig själv samma frågor. Annars hade jag ju aldrig skrivit här. :/


    Men har ni tänkt leva såhär resten av livet? Prata jobb, dagens middag, vem som diskar och vad som visas på tv?

    VILL ni inget i era liv? Drömmar? Bucketlist? Utvecklas? Även om man bor bra och är nöjd med jobbet så kan man ju ändå känna sug efter att få plugga något, ha nån form av drömjobb att sukta efter. Dagdrömma om den perfekta gården på landet med hästar och pool, vara sugen på en bostad utomlands, allvarligt långsiktigt planera för tidig pension och flytta till Spanien... etc...

    Har ni inga gemensamma planer på nånting alls? Förlovning? Planera bröllop? Gemensamt fira 40-års dagen med maskerad? Köpa husbil och bila genom Europa? Once in a lifetime vilja se favoritartisten i jätteshow i Las Vegas? Renovera boendet? Köpa sommarstuga? Nånting? Barn? Göra en barnkammare hemma?

    Det är ju sånt man pratar om och drömmer om i ett förhållande. Planerar både i dagdrömmar och långsiktiga vettiga gemensamma projekt. Sånt man ligger i sängen på kvällen och diskuterar tillsammans.

    Planerar ni inte för någonting?
  • Wed 11 Sep 2019 19:07
    #24
    Anonym (Angelika) skrev 2019-09-11 18:55:24 följande:
    Men har ni tänkt leva såhär resten av livet? Prata jobb, dagens middag, vem som diskar och vad som visas på tv?
    VILL ni inget i era liv? Drömmar? Bucketlist? Utvecklas? Även om man bor bra och är nöjd med jobbet så kan man ju ändå känna sug efter att få plugga något, ha nån form av drömjobb att sukta efter. Dagdrömma om den perfekta gården på landet med hästar och pool, vara sugen på en bostad utomlands, allvarligt långsiktigt planera för tidig pension och flytta till Spanien... etc...

    Har ni inga gemensamma planer på nånting alls? Förlovning? Planera bröllop? Gemensamt fira 40-års dagen med maskerad? Köpa husbil och bila genom Europa? Once in a lifetime vilja se favoritartisten i jätteshow i Las Vegas? Renovera boendet? Köpa sommarstuga? Nånting? Barn? Göra en barnkammare hemma?

    Det är ju sånt man pratar om och drömmer om i ett förhållande. Planerar både i dagdrömmar och långsiktiga vettiga gemensamma projekt. Sånt man ligger i sängen på kvällen och diskuterar tillsammans.

    Planerar ni inte för någonting?
    Jag känner ett par som skulle svara nej på frågan du ställer; om dom aldrig planerar något. Jag har inte fått några svar när jag försöker gå till botten med deras icke existerande planer. Kanske vet dom inte själva varför dom inte har några drömmar och planer? 

    Har också svårt att förstå folk som aldrig verkar planera något alls, stort eller smått. Vad tror du att det beror på att somliga inte verkar ha några drömmar eller planer alls? Det måste ju vara svårt att leva tänker jag om man inte har några mål alls. Eller förresten, kanske är det dessa personer som har det bästa livet? Dom som verkar nöjda med allt och inte konstant försöker skaffa sig mer, bättre eller annorlunda. Dom som bara är och trivs som det är. Kanske är det det man borde eftersträva?
  • Anonym (Yasmi­ne208) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 19:48
    #25

    Men är det inte såhär vardagen oftast ser ut? Man lever väl i verkligheten och inte i drömvärld eller värld som man hela tiden drömmer sig bort ifrån? Eller en värld där man ska drömma sig bort från vardagen? Det är väl verkligheten man lever i

    Mannen har ett bra jobb med bra lön, som han drivs med. Själv har jag jobbat i flera år och har just nu en deltidsanställning som jag kombinerar med andra projekt. Har rest väldigt mycket under min ungdom och även när jag var liten. Så känner inte behovet av att resa så mycket längre. Vi bor i en fin bostad idag, så ser inte varför man skulle flytta när man har det bra redan? Har redan ett sommarhus och flera fastigheter. Kan tänka mig att skaffa ett sommarhus närmare där vi bor men ser inte vad det skulle tillföra då vi redan bor nära stan samtidigt som vi har nära till landet. 

    Självklart planerar vi inför kommande semestrar och reser utomlands så ofta det går (men hur mycket kan man resa under en 7-veckors semester som man har i Sverige?). Våra planer är både långsiktiga och kortsiktiga (t.ex. renovering eller att uppnå andra typer av mål men tänker inte gå in på det närmare här).


    Husbil lockar inte...att bila i Europa lockar inte heller då jag redan rest mycket i Europa. Och vad gäller resor vet jag inte hur mycket man behöver planera..när det enda som behövs är att boka boende och köpa flyg.

  • Anonym (Yasmi­ne208) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 19:52
    #26

    Men sen som sagt förstår jag om man drömmer om barn eller barnbarn, t.ex. eller större boende om man nu bor litet... osv. Men det är därför jag tycker det är så synd att jag inte känner dom där känslorna eller barnlängtan...

  • Anonym (Yasmi­ne208) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 20:09
    #27

    Och självklart att jag vissa egna mål som jag drömmer om att uppnå en dag eller ställen som man drömmer om att resa till. etc. men jag känner inte direkt att jag har några gemensamma drömmar med sambon :/. Tror vi båda kanske är lite mer praktiskt lagda, att vi tex. bestämmer oss för att göra något och så gör vi det. och ganska spontana när det kommer till resor, osv.men visst vore det kul om man hade saker att se framemot med.

  • Anonym (Angel­ika)
    Wed 11 Sep 2019 20:26
    #28
    Anonym (Yasmine208) skrev 2019-09-11 19:48:05 följande:

    Men är det inte såhär vardagen oftast ser ut? Man lever väl i verkligheten och inte i drömvärld eller värld som man hela tiden drömmer sig bort ifrån? Eller en värld där man ska drömma sig bort från vardagen? Det är väl verkligheten man lever i

    Mannen har ett bra jobb med bra lön, som han drivs med. Själv har jag jobbat i flera år och har just nu en deltidsanställning som jag kombinerar med andra projekt. Har rest väldigt mycket under min ungdom och även när jag var liten. Så känner inte behovet av att resa så mycket längre. Vi bor i en fin bostad idag, så ser inte varför man skulle flytta när man har det bra redan? Har redan ett sommarhus och flera fastigheter. Kan tänka mig att skaffa ett sommarhus närmare där vi bor men ser inte vad det skulle tillföra då vi redan bor nära stan samtidigt som vi har nära till landet. 

    Självklart planerar vi inför kommande semestrar och reser utomlands så ofta det går (men hur mycket kan man resa under en 7-veckors semester som man har i Sverige?). Våra planer är både långsiktiga och kortsiktiga (t.ex. renovering eller att uppnå andra typer av mål men tänker inte gå in på det närmare här).

    Husbil lockar inte...att bila i Europa lockar inte heller då jag redan rest mycket i Europa. Och vad gäller resor vet jag inte hur mycket man behöver planera..när det enda som behövs är att boka boende och köpa flyg.


    Det handlar inte om en drömvärld och fly vardagen. Utan om att ha planer för livet. Större projekt. Du vet såna frågor man får på anställningsintervju om vart man ser sig själv i livet om 5 år..

    Såna saker som man vill göra med sin partner. Använda två år åt att tillsammans planera det bröllop man alltid velat ha sedan barnsben, att genom fantasier och drömmar planera för att vara förälder ( klämma på en barnvagn i affären "åh en sån barnvagn skulle vi ha,", titta här vilka fina tapeter dom skulle passa fint i ett barnrum, åh jag ska göra ett lapptäcke till en barnsäng, kan inte morfar som är snickare tänka sig att göra en vagga om vi får barn.. Osv osv) Kanske just faktumet att man har en partner kan plötsligt göra det möjligt att plugga det man tycker är kul som ett sidoprojekt.. Etc etc

    Att vara nöjd med det liv man har gör ju inte att man slutar utveckla idéer och slutar utforska livet. Och i det här ingår ju själva familjefrågan med barn. Eftersom det kräver en långsiktig planering med graviditet och föräldraskap.
  • nernu
    Thu 12 Sep 2019 07:38
    #29

    Oj. Jag och min nuvarande man pratade mer om framtiden och vad vi ville när vi var 15 och blev tillsammans. Det känns som att folk över 30 är mer angelägna om att ta upp alla sådana viktiga frågor direkt just eftersom de inte har så mycket tid kvar. sanningen är att din biologiska klocka had tickat på ganska långt så du har inte all tid i världen. Efter 35 dippar chansen ganska rejält. Och jag tycker för övrigt att de känslor du beskriver låter precis som barnlängtan.

  • Anonym (Yasmi­ne208) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 09:00
    #30

    Ok, kan inte känna igen mig i något av det du beskriver. Jag förstår om man vill avancera när det kommer till jobb och att göra karriär och nå toppen. Men jag ser inte poängen med att t.ex. flytta till ett större boende eller hus på 150kvm när man är två personer i familjen eller att köpa en större bostad när man bara är två.

    Och vad gäller klämma på barnvagnar, måla om rummet eller renovera köket ser jag mer som mer vardagliga saker och inte som några drömmar.. Självklart kan man gå runt och dagdrömma om små saker. Men det konstiga är att bröllop inte heller är något som jag gått runt och drömt om? Och vad gäller barn så har jag nog aldrig haft barnlängtan förutom med en partner tidigare (min första, i ungdomen).

    Som jag sa tidigare, har vi flera projekt som jag sysslar med. Men vet inte vad man som par ska drömma om, om man redan har bra boende, båt, sommarhus, etc.? Men alla är väl olika. Tänkte bara om det fanns fler som varit eller är i samma situation och hur man ska tackla känslorna.

  • Thu 12 Sep 2019 11:30
    #31
    Anonym (Yasmine208) skrev 2019-09-12 09:00:26 följande:

    Ok, kan inte känna igen mig i något av det du beskriver. Jag förstår om man vill avancera när det kommer till jobb och att göra karriär och nå toppen. Men jag ser inte poängen med att t.ex. flytta till ett större boende eller hus på 150kvm när man är två personer i familjen eller att köpa en större bostad när man bara är två.

    Och vad gäller klämma på barnvagnar, måla om rummet eller renovera köket ser jag mer som mer vardagliga saker och inte som några drömmar.. Självklart kan man gå runt och dagdrömma om små saker. Men det konstiga är att bröllop inte heller är något som jag gått runt och drömt om? Och vad gäller barn så har jag nog aldrig haft barnlängtan förutom med en partner tidigare (min första, i ungdomen).

    Som jag sa tidigare, har vi flera projekt som jag sysslar med. Men vet inte vad man som par ska drömma om, om man redan har bra boende, båt, sommarhus, etc.? Men alla är väl olika. Tänkte bara om det fanns fler som varit eller är i samma situation och hur man ska tackla känslorna.


    Att flytta till större eller på annat sätt göra om bostaden kan ju vara ett sätt för att planera in en växande familj. Att just planera långsiktigt i en gemensam framtid. Det är ju ett sätt att tala om att barnfrågan är viktig när man gemensamt tycker att dagens matrum absolut passar som barnkammare sen och att det faktiskt är tanken.
  • Thu 12 Sep 2019 15:01
    #32

    Kan det vara så att du helt enkelt inte känner en längtan efter att skaffa barn med just den man du är med nu? Kan du föreställa dig honom som en pappa, som pappan till dina barn? Tror du att han skulle bli en bra pappa? Personligen hade jag ingen längtan att få barn innan jag träffade min nuvarande man. Jag ville inte få barn bara för att ha barn. Men när jag träffade min man så kände jag plötsligt en längtan att få barn MED HONOM. Jag ville på ett sätt fullborda min kärlek med honom. Jag ville skapa en familj med honom.

    Det kanske är det som saknas för dig? Det kanske är den där känslan för din sambo som du saknar?

  • Anonym (mysel­f)
    Thu 12 Sep 2019 15:27
    #33

    Åh, vad jag förstår dig! Vi har varit tillsammans i 5 år, jag fyllde 31 och min man är ännu äldre, när jag tog upp frågan om barn. Och precis som du - jag har inte haft nån barnlängtan. Aldrig nånsin. Frågan togs upp just pga ålder - man blir inte yngre, man vet inte hur lång tid det ska ta att skaffa barn, så man måste bestämma sig om det blir nåt alls. Vi har pratat om det till och från och slutligen bestämt oss för att försöka. Det gick rätt så fort (utan att vi verkligen "försökt" - inga ÄL-tester, ingen tempning, inget - blir det så blir det) - jag blev gravid första gången på tredje försöket, fick panik när jag såg positivt gravtest och sedan fick missfall nån vecka senare (antagligen var vi inte redo mentalt för barn). Andra gången blev det till på försök nr 2 och fick vår dotter. Trots att ingen av oss hade nån större barnlängtan, älskar vi vår dotter över allt annat (hon är nästan 9 år nu).
    Så, jag skulle säga - ta upp frågan med din partner, diskutera hur ni båda vill göra och gör det. Tiden går och den går alldeles för fort.

Svar på tråden Ingen barnlängtan??30+