Förlossningsrädsla

Vad är du rädd för? Alltså mer konkret, inte för att förminska!

Fundera över det, vad du behöver för att våga/få det att kännas bättre (tex av bm och din partner) och om du vill våga eller hellre försöka få snitt.

Jag hade sekundär förlossningsrädsla, dvs inför barn nr 2. Var på samtal på förlossningen, pratade med min kurator, pratade mkt med min partner så han hade någolunda koll på vad jag behövde och tex kunde se till att personalen på förlossningen förklarade, peppade och höll mig uppdaterad på bra sätt. Samtalen ledde också till en planering i min journal så personalen fick en heads up från början.

Läste böcker och lyssnade på pod också. Den sistnämnda är dock inte bara solskenshistorier så kanske kan riskera att förvärra också.

Problemet är lite att jag är rädd för typ allt som går att vara rädd för.. Allt från smärta till skador på mig eller bebisen till att vi inte ska få plats, att det är brist på personal, att vi blir lämnade själva, ej lyssnade på, att kroppen inte ska orka (blev utredd för utmattningssyndrom men det var det inte men har någon form av utmattning), är rädd för akutsnitt .. Hjälper inte när man läser om att det är kaos i förlossningsvården och t.o.m barnmorskor går ut och säger att kaoset riskerar kvinnors och bebisarnas hälsa=/

Har pratat mycket med min sambo om det och har tack och lov hans stöttning i det hela, men det är svårt när ingen av oss vet vad som skulle kunna göra det lättare. Förhoppningsvis så blir det bättre efter aurora-samtalet men jag vet ärligt inte vad som skulle kunna göra att det känns bra.. (Att dom kommer på ett sätt att teleportera ut barnet?)