Gravid med tredje barnet med panik

Tänker att du kanske har en del obearbetat sedan aborten och kanske också missfallet. Det är inte heller konstigt att känna viss ångest och tvivel när man står inför en livsomställning (som det ju är att få barn, oavsett hur många man har innan). Dessutom är kroppen full av hormoner som kan påverka ens känslor mycket.

Jag känner igen mig! Våra barn var 5 och 2 år när jag blev oplanerat gravid trots preventivmedel. Jag har fått mf tidigare och visste att jag inte skulle klara av att göra en abort. Jag och min man hade pratat om det innan jag blev gravid. Han ville inte ha fler barn, jag kunde tänka mig ett tredje men var nöjd med två. Jag var dock tydlig med att om jag skulle bli gravid trots preventivmedel skulle jag inte göra abort och han var helt med på det. Så vi behöll men jag fick mf igen. Efter det blev min längtan efter ett tredje barn enormt och även min man började ändra uppfattning. Innan mf hade vi börjat vänja oss vid tanken på att bli trebarnsföräldrar. Så vi försökte igen och efter åtta försök blev jag gravid igen. Då fick jag samma känslor som du. Jag började vela fram och tillbaka och fundera på vad jag hade ställt till med. Hur skulle vi orka med tre barn och hur skulle det bli för de två vi redan hade att få ett till syskon? Allt fungerade ju så bra och så skulle vi ändra på det. Jag intalade mig att det var hormonerna som spökade, jag älskade ju edan det där lilla livet i magen! Och så var det! Nu är han tre månader och syskonen har hunnit fylla 3 och 6 år. Visst är det slitigt med ett spädbarn och två äldre syskon som bråkar, trotsar och leker om vartannat men samtidigt är det helt underbart. De älskar sin lillebror och vill gärna hålla honom, få honom att skratta och hjälpa till vid bad och blöjbyten. Jag är så glad att jag inte lät de där jobbiga känslorna vinna under graviditeten! Och jag tänker också som du om framtiden. Även om det är tufft nu när vi har ett spädbarn och ytterligare ett rätt litet barn så växer de snabbt och vi ser fram emot hur livet kommer vara när vi har tre lite äldre barn, samtidigt som vi försöker njuta av livet och barnen här och nu. Lycka till!

Tack vare att era två andra barn är så självgående kommer ni på ett helt annat sätt att kunna njuta av bebisen då även syskonen kan hjälpa till med det praktiska.

De första året med första och andra barnet kan bli jobbigt pga just bristen på praktisk hjälp och avlastning. Nu slipper ni det då ni är flera som kan hjälpa till på flera olika sätt.

Och en känga till era vänner och bekanta - den som är nöjd med antalet barn har inget behov av att trycka ner den åsikten i halsen på andra. Den som hela tiden uttrycker sig så försöker snarare intala sig själv med att det är så dom tycker. De kanske vill ha fler men är inte överens om det och då försöker påverka omgivningen istället.

Så otroligt skönt att läsa era kommentarer! Tack <3 Jag hoppas verkligen jag snart kommer kunna landa i det här och njuta lite av graviditeten med istället för att hela tiden leva med dessa känslor hela tiden. Jag hoppas det hinner släppa mer till efter vecka 12 när vi kan börja berätta för alla. Just nu känns det inte alls så som det gjorde med de andra 2 barnen att det var kul att gå it med. Nu känns det mer jobbigt, men somsagt hoppas jag det går över snart!

Du avslutar ditt inlägg med att ni vill ha en stor mysig familj. Jag tolkar det som din egentliga önskan och då är det ju det ni ska köra på. Du kommer antagligen vara förtvivlad fram och tillbaka under graviditeten för det är alltid lite läskigt med förändring. Jag fick själv vårt tredje barn för två veckor sedan och det är det bästa vi har gjort. Våra andra är 10 och 12 och visst har hag också varit påverkad av andra som kör två-barns mallen och framförallt alla som uttryckte sig förvånat ang ålderskillnad osv. Men det är bara att skita i. Man kör sitt liv och sin familj. Och ärligt talat tror jag många vill fler barn men vågar inte pga lathet och osäkerhet. Det är underbart att ha tre barn! Och allt kommer lösa sig för Er! Bara våga!

Vill bara tillägga till tråden att en familj inte per automatik blir mysig bara för att den är stor. Det står på flera ställen ?en stor mysig familj?, precis som om storlek och mysighet skulle hänga ihop på något sätt och det gör det ju inte alls.

Men vilken relevant och givande input du ger...... Storlek och mysighet kan absolut hänga ihop, men olika storlek ger olika "myshetsfaktor" för olika personer. Vissa tycker att ett barn gör familjen optimalt mysig, medan andra tycker att det känns skittrist. Andra tycker att fem barn gör familjen optimalt mysig, medan en del tycker att det låter som bäddat för kaos. Hur är din kommentar relevant för TS situation?

TS, jag väntar också tredje barnet (inte många veckor kvar nu!). Ibland undrar jag vad tusan vi gett oss in i, andra gånger smälter hjärtat av kärlek och längtan. Ge det lite tid så kommer nog dina hormoner lugna ner sig lite ska du se

Hej! Vi får vårt tredje barn inom kort och hela graviditeten har varit svajig rent emotionellt och mentalt. Just idag är jag ledsen och rädd, men jag hoppas på att känna annorlunda imorgon. Det är så många känslor, hormoner och tankar. Har svårt att samla mig och känner just nu att tårarna är nära...

De andra barnen har varit så självklara på något sätt, men jag känner att det här är annorlunda.

Hej!

Hoppas allt känns bättre för dig nu. Men tack för ärligheten känns så skönt att fler känner om jag! Känner mig så himla ensam i mina tankar om det hela. Får man fråga om eran var planerad?

Vore så kul att få höra när trean anlänt hur känslorna ligger då.

Har också svårt att samla mig för tillfället och gråter titt som tätt..

Tack, kände likadant med kommentaren.

Grattis till eran trea! Hoppas också kunna känna så snart ????