• Wed 9 Oct 2019 02:12
    15515 visningar
    301 svar
    -1
    301
    15515

    Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF

    Hej!

    Vi var tvungna att för en vecka sen att avbryta graviditeten i v14 då vår lilla ängel hade så pass allvarliga missbildningar att hen inte skulle överleva graviditeten ens :( Värsta vi varit med om någonsin, men inget vi kunnat påverka utan det var den där jäkla slumpen och oturen..

    Vi gjorde en tvåstegsabort som gjorde fruktansvärt ont men mest psykiskt, dock gick den förhoppningsvis bra då vi fick lämna samma kväll.

    Är vi fler som gått igenom detta och vill försöka igen så fort som möjligt?
    Ni som lyckats, hur lång tid tog det för er och hur länge blödde ni?

    Ingen kan såklart ersätta den lilla ängel vi så gärna hade velat ha, men för oss känns det rätt att verkligen försöka på nytt.

  • Svar på tråden Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF
  • Wed 9 Oct 2019 07:57
    #1
    -1

    Beklagar er lilla ängel.

    Jag är mamma åt två änglar.

    Vår son kom i v.24+4 November 2017. Han somnade in efter 10 dagar. Jag blödde i 2.5 veckor och fick mens 2 veckor efter blödningen slutade. Vi blev gravida 2.5 månader efter vår son föddes.

    I juni 2018 födde jag vår flicka stilla i v.24+3. Hon hade dött i magen pga att en infektion tog sig in och smittade henne.

    Jag blödde i 2 veckor och mensen kom tillbaka 2 veckor efter blödningen.

    Efter vår dotter beslöt vi oss för att vänta. Vi blev gravida igen i dec/jan men vi fick MA i v.9.

    Nu är vi i v.25+6 och hoppas på att allt ska gå bra.

    Omge er med nära och kära som ger positiv energi. Prata mycket och stötta varann.

    Önskar er all lycka

  • Wed 9 Oct 2019 08:53
    #2
    Tbinesh skrev 2019-10-09 02:12:53 följande:

    Hej!

    Vi var tvungna att för en vecka sen att avbryta graviditeten i v14 då vår lilla ängel hade så pass allvarliga missbildningar att hen inte skulle överleva graviditeten ens :( Värsta vi varit med om någonsin, men inget vi kunnat påverka utan det var den där jäkla slumpen och oturen..

    Vi gjorde en tvåstegsabort som gjorde fruktansvärt ont men mest psykiskt, dock gick den förhoppningsvis bra då vi fick lämna samma kväll.

    Är vi fler som gått igenom detta och vill försöka igen så fort som möjligt?

    Ni som lyckats, hur lång tid tog det för er och hur länge blödde ni?

    Ingen kan såklart ersätta den lilla ängel vi så gärna hade velat ha, men för oss känns det rätt att verkligen försöka på nytt.


  • Wed 9 Oct 2019 09:00
    #3
    -1
    Tbinesh skrev 2019-10-09 02:12:53 följande:

    Hej!

    Vi var tvungna att för en vecka sen att avbryta graviditeten i v14 då vår lilla ängel hade så pass allvarliga missbildningar att hen inte skulle överleva graviditeten ens :( Värsta vi varit med om någonsin, men inget vi kunnat påverka utan det var den där jäkla slumpen och oturen..

    Vi gjorde en tvåstegsabort som gjorde fruktansvärt ont men mest psykiskt, dock gick den förhoppningsvis bra då vi fick lämna samma kväll.

    Är vi fler som gått igenom detta och vill försöka igen så fort som möjligt?

    Ni som lyckats, hur lång tid tog det för er och hur länge blödde ni?

    Ingen kan såklart ersätta den lilla ängel vi så gärna hade velat ha, men för oss känns det rätt att verkligen försöka på nytt.


    Jag vet vad du går igenom <3 Gjorde en medicinsk 2-stegsabort i måndags efter att KUB i v 13 visat extremt bred nackspalt, och 1 vecka därefter - efter att jag fått göra ett moderkaksprov - kom det fram att bebis hade det extremt ovanliga syndromet Trisomi 13. Pataus syndrom. Läkaren sa att det inte var förenligt med liv, de flesta foster dör i magen eller kort efter förlossning. Har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Men beslutet blev ju i allt det mörka rätt givet. I måndags när graviditeten avbröts hade jag precis gått in i v 15.

    Hoppas innerligt på att bli gravid igen, detta var min första och såå efterlängtade graviditet. Jag är 36 år gammal. Startade en blogg efter Kubtestet och kommer fortsätta skriva där om vår kamp som nu övergår från att hoppas på ett friskt barn till att försöka bli gravida igen.

    graviditetiallsinnakenhet.blogspot.com

    Massa kramar till dig!
  • Wed 9 Oct 2019 11:20
    #4
    Ebo88 skrev 2019-10-09 07:57:05 följande:

    Beklagar er lilla ängel.

    Jag är mamma åt två änglar.

    Vår son kom i v.24+4 November 2017. Han somnade in efter 10 dagar. Jag blödde i 2.5 veckor och fick mens 2 veckor efter blödningen slutade. Vi blev gravida 2.5 månader efter vår son föddes.

    I juni 2018 födde jag vår flicka stilla i v.24+3. Hon hade dött i magen pga att en infektion tog sig in och smittade henne.

    Jag blödde i 2 veckor och mensen kom tillbaka 2 veckor efter blödningen.

    Efter vår dotter beslöt vi oss för att vänta. Vi blev gravida igen i dec/jan men vi fick MA i v.9.

    Nu är vi i v.25+6 och hoppas på att allt ska gå bra.

    Omge er med nära och kära som ger positiv energi. Prata mycket och stötta varann.

    Önskar er all lycka


    Åh, finner inga ord för hur ledsen jag blir över vad ni har behövt gå igenom..

    vad fint att du delar med dig!

    Och stort grattis till er kommande bebis, önskar er all lycka! <3
  • Wed 9 Oct 2019 11:25
    #5

    [quote=79950776][quote-nick]Viennah skrev 2019-10-09 09:00:01 följande:[/quote-nick]Jag vet vad du går igenom <3 Gjorde en medicinsk 2-stegsabort i måndags efter att KUB i v 13 visat extremt bred nackspalt, och 1 vecka därefter - efter att jag fått göra ett moderkaksprov - kom det fram att bebis hade det extremt ovanliga syndromet Trisomi 13. Pataus syndrom. Läkaren sa att det inte var förenligt med liv, de flesta foster dör i magen eller kort efter förlossning. Har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Men beslutet blev ju i allt det mörka rätt givet. I måndags när graviditeten avbröts hade jag precis gått in i v 15.

    Hoppas innerligt på att bli gravid igen, detta var min första och såå efterlängtade graviditet. Jag är 36 år gammal. Startade en blogg efter Kubtestet och kommer fortsätta skriva där om vår kamp som nu övergår från att hoppas på ett friskt barn till att försöka bli gravida igen.

    graviditetiallsinnakenhet.blogspot.com

    Massa kramar till dig![/quote

    Åh nej! Jag känner din smärta, vet precis vad du går igenom nu.. sorgen äter liksom upp en! Så orättvist och man förstår inte varför!

    Skulle inte önska min värsta fiende att behöva gå igenom något liknande..

    Detta var vårat första barn också, från att känna lyckan på kub-UL av att se hjärtat slå och lillen som sprattlade till att det här ser inte alls bra ut.. fy vad vidrigt det var!

    Jag hejar på oss och hoppas vi snart lyckas!

    Skickar massa styrka & kramar! <3

  • Anonym (S)
    Wed 9 Oct 2019 12:42
    #6

    Jag är gärna med här, letat efter en sån här tråd. Jag gjorde abort för en vecka sen för min lille hade trisomi 21. FRUKTANSVÄRT!! Jag är sjukskriven 50% nu i två veckor och var sjuk en vecka innan. Idag är min första dag på jobbet. Känns ändå okej att tänka på ngt annat än å ligga på soffan och älta. Går ifrån mängder av tårar till ilska och sen en gnutta hopp. Jag har lågt AMH så det tog tid för oss 1,5 år (mitt tredje barn), så det som skrämmer mig mest är att jag kanske aldrig får uppleva ett tredje barn :(. Va så lycklig när det äntligen lyckades! Jag blöder fortf färskt blod och vill så gärna börja igen så fort jag slutat blöda. Min kille ville först absolut inte försöka igen då detta tog väldigt hårt på honom. Men efter många diskussioner kom vi fram till båda två att vi inte ville detta lilla liv skulle tas bort i onödan utan att själen kommer igen (så vi hoppas och tror iaf).

  • Anonym (AF)
    Wed 9 Oct 2019 13:26
    #7

    Vi avbröt i aug 2017 i v20, hon var väldigt sjuk. Jag blödde länge, 7-8v om jag inte minns fel. Väntade en mens och vart sen gravid direkt, resulterade i en frisk dotter som föddes aug 2018. Nu är vi redo för att försöka bli gravida med ett syskon och rädslan kommer smygandes igen, att något ska gå fel.

    Värsta tiden i mitt liv, en enorm sorg som inte går att beskriva. Hoppas ni alla har bra stöd! Förstår vad ni alla går igenom <3

  • Anonym (S)
    Wed 9 Oct 2019 20:38
    #8

    [quote=79951377][quote-nick]Anonym (AF) skrev 2019-10-09 13:26:41 följande:[/quote-nick]Vi avbröt i aug 2017 i v20, hon var väldigt sjuk. Jag blödde länge, 7-8v om jag inte minns fel. Väntade en mens och vart sen gravid direkt, resulterade i en frisk dotter som föddes aug 2018. Nu är vi redo för att försöka bli gravida med ett syskon och rädslan kommer smygandes igen, att något ska gå fel.

    Värsta tiden i mitt liv, en enorm sorg som inte går att beskriva. Hoppas ni alla har bra stöd! Förstår vad ni alla går igenom <3[/

    Va skönt och höra att ni lyckades så snabbt! Ger ju lite hopp! Lycka till med ny liten bebis! Förstår din oro. För mig har det även tillkommit en rad andra olika oroligheter (så mkt som kan gå fel) som jag tidigare inte tänkt på. Sorgen är helt oförklarligt tung! Man kan lixom inte alls förstå heller varför det skulle drabba just en själv. Jag känner verkligen INGEN annan än mig själv som blivit drabbad. Ingen i min närhet, ingen bekant (men kan ju va så att de inte pratat om det). Har otroligt många också nära som ska ha exakt samma månad som jag skulle ha (mars). Så vill helst hoppa över den månaden :(.

  • Wed 9 Oct 2019 23:16
    #9
    Anonym (AF) skrev 2019-10-09 13:26:41 följande:

    Vi avbröt i aug 2017 i v20, hon var väldigt sjuk. Jag blödde länge, 7-8v om jag inte minns fel. Väntade en mens och vart sen gravid direkt, resulterade i en frisk dotter som föddes aug 2018. Nu är vi redo för att försöka bli gravida med ett syskon och rädslan kommer smygandes igen, att något ska gå fel.

    Värsta tiden i mitt liv, en enorm sorg som inte går att beskriva. Hoppas ni alla har bra stöd! Förstår vad ni alla går igenom <3


    Jag beklagar, det är så fruktansvärt. Du hade dessutom gått halva tiden :(
    MEN vad glad jag blir att er andra dotter kom till er så snabbt ändå, även om det inte ersätter er ängel. Grattis! 
    Jag förstår din oro att försöka igen, men du vet att det går nu och ingen ska behöva gå igenom detta ens en gång.
    Tack för att du delade med dig och bringade hopp till oss andra som bara tycker allt är nattsvart nu <3
  • Wed 9 Oct 2019 23:23
    #10
    Anonym (S) skrev 2019-10-09 20:38:31 följande:

    [quote=79951377][quote-nick]Anonym (AF) skrev 2019-10-09 13:26:41 följande:[/quote-nick]Vi avbröt i aug 2017 i v20, hon var väldigt sjuk. Jag blödde länge, 7-8v om jag inte minns fel. Väntade en mens och vart sen gravid direkt, resulterade i en frisk dotter som föddes aug 2018. Nu är vi redo för att försöka bli gravida med ett syskon och rädslan kommer smygandes igen, att något ska gå fel.

    Värsta tiden i mitt liv, en enorm sorg som inte går att beskriva. Hoppas ni alla har bra stöd! Förstår vad ni alla går igenom <3[/

    Va skönt och höra att ni lyckades så snabbt! Ger ju lite hopp! Lycka till med ny liten bebis! Förstår din oro. För mig har det även tillkommit en rad andra olika oroligheter (så mkt som kan gå fel) som jag tidigare inte tänkt på. Sorgen är helt oförklarligt tung! Man kan lixom inte alls förstå heller varför det skulle drabba just en själv. Jag känner verkligen INGEN annan än mig själv som blivit drabbad. Ingen i min närhet, ingen bekant (men kan ju va så att de inte pratat om det). Har otroligt många också nära som ska ha exakt samma månad som jag skulle ha (mars). Så vill helst hoppa över den månaden :(.


    Åh, då hade vi samma helvete för en vecka sen och även nu. Förstår vad du menar med känslorna, hur mycket man än försöker tänka framåt så kommer ilskan och sorgen, varför hände det just oss liksom!?

    Blir glad för dig att din kille ändå ändrat sig, att ni gör det ihop. Alla hanterar sånt här olika.
    Förlåt, är inte så insatt, vad menas med lågt AHM? 

    Jag vet, känner inte heller någon som gått igenom detta, känns som att det bara ploppar ut bebisar runt om en HELA tiden!! Min bästa vän berättade dagen innan vi fick det dåliga beskedet att vi skulle ha nästan samtidigt, var så glad i 24H och nu kan jag inte ens prata med henne. Är såklart så glad för hennes skull men så ledsen för min egen och orkar bara inte vara glad för någons skull just nu..
    Och mars månad håller jag med om, skulle på något sätt kännas lättare tror jag om man fick bli gravid igen tills dess, men vågar inte hoppas på för mycket.

    Är egentligen livrädd för att bli gravid igen, så orolig man ska vara men åh andr sidan vill jag inget hellre än det NU NU NU!!

    Skickar styrkekramar <3
Svar på tråden Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF