Lämna eller inte? Ångest

Tror bara det finns ett alternativ om du vill rädda ditt äktenskap- Byt jobb så du slutar se den andra mannen. På sikt kommer känslorna svalna. Hur kände du för din man och er relation innan du upptäckte kollegan?

Lämna både hus, man och barn. De är värda någon bättre än dig! Stannar du så glömmer du förmodligen den där på jobb men du springer snart och betuttar dig i någon ny. Förr eller senare kommer du ändå att självrättfärdiga dig med en massa bra anledningar till att rata den du är ihop med!

Berätta för din man och kom fram till hur ni ska göra

Att bli kär är inte ett val, hur du beter dig är däremot ett val. Alla som blir förälskade i någon lämnar inte sin relation.

Du har ett litet barn, det är mycket rutin och slit. Förälskelsen är ett sätt att känna dig levande, en escape fantasy. Hur tar du ansvar för att känna dig levande utöver förälskelsen?

Tack för era svar!

Jag har känt mig så ouppskattad och osedd i vår relation där hag sagt så många gånger vad jag behöver men där han inte lyssnat och bara kört på i sin takt och kört sitt race. Det blev otroligt tråkigt allting.. och mitt i detta träffade jag då en ny kollega där kemin ör obeskrivlig. Han ser mig och bekräftar.

Men nu, när min sambo märkt att jag är lite på väg bort, då har han insett att han varit för ego som han sa. Att han älskar mig över allt på jorden.

Jag VET att man inte bara ska lämna hursom. Jag vill inte lämna. Men min känslor är liksom urholkade. Och har växt för en annan. Vill ju känna dessa känslor för min ssmbo. Men är inte attraherad längre. Vill inte ens kramas längre.

Man kan inte vara tillsammans med någon bara för någon säger att de älskar en och man inte känner likadant tillbaka. Det är alltid någon som blir sårad i fall man väljer att gå vidare i livet till någon annan man älskar.
Ifall man trots allt är kvar så sviker man sig själv och ens partner. Ens partner vill nog inte vara tillsammans med någon som inte älskar denne. Och för en själv så ljuger man också.
Man blir olycklig om man stannar kvar då även om det blir trevliga stunder med barn osv.
Det är ju svårt att ha sex med någon man inte älskar och egentligen inte vill bo med. Även om partnern tror att det är på det sättet man hittar tillbaka till varandra så är det ju på sätt och vis våldtäkt då man egentligen inte vill.
För min del så är det så om attraktionen har försvunnit så kommer den aldrig riktigt mer tillbaka. Hur mycket man än försöker. Det borde ju gå men nej det går inte. Men man vara vänner efteråt om det går. Men det är ju inte alltid det går heller.
Men som någon sa byt jobb så slipper du kollegan och med tiden blir det ett fint minne. Kanske ett olyckligt sådant resten av ditt liv. Du kommer alltid att undra vad som hänt ifall det blivit ni två.
Men hur du ska bli attraherad av din partner igen vet jag inte. Det tror jag blir svårt oavsett vad du väljer att göra. Men om du fortsätter att leva tillsammans i huset så kommer du att märka att kärleken mer eller mindre försvunnit och ni är mest är kompisar som kanske har sex ibland för husfridens skull. Mest för hans skull så inte han blir besviken och på dåligt humör.
Det är min erfarenhet som jag varit med om iaf. Men alla agerar och reagerar olika i såna här situationer. Ni kanske hittar tillbaka till varandra till slut men jag tvekar starkt att det blir samma som förut. Är attraktionen borta så är den. Lycka till vad du än väljer!

Där ser du! Nu börjar självrättfärdigandet du har ju rätt att välja att tänka på andra män efter som du bestämt dig för att du inte vill krama din man. Låt han på jobb få knulla och skaffa en unge till med honom så så snabbt du kan. Kemin är ju alltid obeskrivlig när man är kär och allt man tror då är ju sant!

Holly shit! WTF skriver du! Är det så du gör när förlorar attraktionen för din man. Skaffar barn?!

Jag anser att du har fel. Det är ett val, eller rättare sagt många hundra val, att bli kär i en person.

Jag menar då att kärlekskänslorna inte dyker upp från ingenstans. Först kommer attraktionen, den styr man inte över. Men kärlekskänslorna uppstår genom att man väljer att mata sig själv med tankar om den andre. Man kanske undrar om den personen är intresserad tillbaka, väljer att titta lite extra på den personen, väljer att flirta tillbaka, väljer att varje dag låta tankarna om den andre dominera ens känsloliv.

Tankar ger upphov till känslor. Tankar kan du kontrollera, åtminstone till en del. Om du medvetet håller tillbaka dina tankar, genom att till exempel välja att ständigt föra dina tankar bort från den som uppvaktar dig och tänka på din partner, förhindrar du effektivt kärlekskänslorna att uppstå. Om du däremot går in i tankarna på den andre utan minsta reflektion över konsekvenserna öppnar du upp för att de romantiska känslorna för den andre tilltar.

Till TS:

Mitt råd till dig är att fokusera på din nuvarande relation. Att du har fått känslor för den andre personen och att du känner en fantastiskt kemi för den andre imponerar inte på mig. Det finns inget magiskt med kärlek. Sannolikheten är väldigt, väldigt liten att relationen med den andre kommer att funka. Du vet ju så otroligt lite om hur ni matchar som par långsiktigt. Hur fungerar er kommunikation, värme, sexuella samspel, trofasthet, förmåga att lösa konflikter, etc. när ni börjar leva med varandra under en längre tid?

Att ni är attraherade av varandra nu är inte konstigt. Det är en kravlös situation och ni, eller åtminstone du, har gått in i en förälskelsefas där du är blind för realistiskt tänkande och den andres ev. nackdelar. Det är orättvist att jämföra en nybliven förälskelse med en relation som pågått under en längre tid. Tänk på att alla förälskelser svalnar och att en lång relation inte bygger på passion utan på helt andra kvalitéer i en relation.

Och därtill bygger sannolikt mycket av er attraktion på den inneboende spänning som uppstår av att du redan är tillsammans med en annan person. Smygandet innebär en extra krydda av attraktion - men vad händer om ni skulle bli ett par, tror du? Skulle förälskelsen kunna övergå till en långvarig och fast (men tråkigare) kärlek. Det är mycket oklart.

Du och din partner har däremot kommit långt i er relation. Ni har dock problem, men det uppstår problem i alla relationer. De problemen kan ni välja att försöka lösa tillsammans. Du beskriver inte heller problemen mellan dig och din sambo som särskilt stora. Det låter utifrån som om ni har en väldigt fin relation som dock börjat gått på slentrian en del, kanske också beroende på att du valt att vända din uppmärksamhet mot andra.

Hur ska du då göra?

Du behöver besluta dig. Ta ett beslut huruvida du ska lämna din partner eller satsa på honom. Bestäm dig denna vecka. Försök inte både ha kakan och äta den, det är inte respektfullt mot någon. Det finns inga bra ursäkter att vänta med beslutet, även om du antagligen gärna vill inbilla dig det.

Om du tar beslutet att vara kvar med din partner, så behöver du släcka allt hopp inom dig själv om att det ska bli något med den andre. Så fort tankarna på honom dyker upp, påminner du dig själv om att er relation är död och borta. Du visar honom också detta tydligt genom att signalera ditt beslut. Undvik att prata med honom i möjligaste mån. Var kort. Ignorera honom med din kropp. Sluta flirta och visa honom att det inte kommer att bli något. Nämn din partner i varannan mening när du pratar med honom.

Det allra bästa sättet att bli av med dina känslor för den andre är att berätta om dem för din man. Gör du det, finns det en stor möjlighet att dina känslor för den andre avtar rejält. Du sticker i så fall hål på det luftslott som du byggt upp, och du klarar inte att hålla fast vid dina lösa fantasier utan måste börja ta itu med verkligheten som den är.

Det är säkert svårt, kanske tom omöjligt om du låtit processen gå för långt, att släcka dina känslor för den här mannen. Men det är i mina ögon ändå både det moraliskt riktiga men också det som ger dig störst chans att få en långsiktig och god relation. Den som ständigt hoppar från tuva till tuva när man pratar om relationer kommer inte att kunna åtnjuta den där fantastiska, nära intimiteten och tryggheten som en riktigt lång och god relation ger och som stärkts av gemensamt överkomna problem genom många år.

Jag håller med dig om många kloka saker du skriver i din text. Man ska förstås aldrig vara tillsammans med någon för dennes skull och visst kan det vara så att attraktionen försvinner för att aldrig kunna återfås.

Jag håller också med dig om att det oavsett inte är en god idé att vara otrogen.

Men sedan tänker jag såhär. Anledningen till att TS inte känner attraktion till sin beror sannolikt på att hon har fokuserat på den här andre mannen under så många månader. Hon är mitt i en förälskelse med honom och därför är det inte konstigt att hennes attraktion till mannen avtar eller försvinner helt. Jag tror därför att det finns en stor chans att hennes attraktion till sin partner återkommer om hon ruskar av sig sin förälskelse, kommer tillbaka in i verkligheten och börjar ta itu med de problem som hon har tillsammans med honom.