Misshandel och missbruk,orolig för barnen

Orosanmälan till soc, nu, omedelbart,bums, omgående

Hej! Jag har levt i en våldsam relation o rådet jag kan ge är att gör en orosanmälan till socialen åtminstonde. Går o göra anonymt om man vill. Soc tar inte barn om det inte är något helt extremt, utan deras jobb är o hjälpa familjen. Barn ser o hör så sjukt mycket mer än man någonsin kan ana o det sätter spår för resten av livet. Mina barn var 4 o 6 när jag lyckades ta mig loss o jag har kämpat sen dess o få dem må bra igen med kuratorer, utväg osv. O de är 9 o 11 nu. Barn ska ha det tryggt hemma. O alla har en skyldighet att göra någonting när de ser sånt här. Hade någon gjort detta för mig hade jag varit så tacksam för resten av livet, det hade fått mig o vakna tidigare o hade besparat barnen så mycket som jag inte själv var medveten om att de uppfattade. Det var först när jag såg hur barnen påverkades som jag lämnade, o när det börjar visa sig på barnen har det redan gått för långt.. man kan inte skydda vuxna, de måste fatta eget beslut för o förändras, lämna eller vad det nu kan vara, men barn kan inte fatta det beslutet själv, de måste man skydda.

Har funderat på de där med soc.. båda behöver ju hjälp med sina missbruk men i nuläget tror dom att dom kan hjälpa varrandra.. övervakar tex varrandra när dom tar antabus och har köpt hem egna drogtester.. för mig låter detta helt galet.. vet att det är gjort orosanmälningar förut ang alkoholen men de händer ju lixom inget från socialens sida.. nu när misshandel har vart inblandat funderar jag på om de kan ta saken på allvar denna gången.. om dom ser allvarligt på saken..l va händer då?

Du vet svaret själv Ts. Det finns bara en sak att göra. Barnen är de som får lida och det är inte värt att dom ska växa upp med ständig ångest och depression för deras dåliga föräldrar.

En vän till mig tog hand om sin bror när mamman blev anmäld till soc. Det slutade med att brorsan våldtog min kompis dotter och dotterns kompis för att han levt så dysfunktionellt tidigare. Nu sitter han inlåst sedan några pr tillbaks, och har börjat förstå vad han gjort för fel.

Min poäng- rädda barnen innan de blir dysfunktionella

Anmäl nu, tänk inte, barnen har rätt till våldsfri vardag.

De kan sätta andra krav och andra insatser om de sätter insatser för barnens skull o inte för de vuxnas skull.. sen om inte annat så blir mamman till barnet medveten om problematiken o kan välja att hålla sitt barn därifrån för o skydda sitt barn.

Det är väl som ni säger att jag egentligen vet va jag måste göra, jag måste ta mod till mig och ringa det där samtalet. Även om de innebär risk att mamman spårar ur helt.. har vart problematiskt i två år nu och inget har hänt.. det här med misshandeln va droppen för mig.. nu får de fan vara nog..

Bra

Du är en hjälte, tänk så istället! En vacker dag kommer både barnen och föräldrarna att tacka dig.

Sänder en styrkekram!

Vad sa soc?