Har ni blivit slagna av era föräldrar?

1988 och ja, av båda.

Ja, typ dagligen,

från när jag var liten tills jag var 15-16

När jag tog upp det med de som vuxen först nekade de, sedan erkände de men sa att det var ju mitt fel ...

Ja, gick stryk på bara rumpan ända upp i yngre tonåren. Det var inte ofta fet hände men när det gjorde det var det både hemskt och pinsamt.

Född 1968.

Ja, båda mina föräldrar tillämpade aga. Det kunde handla om örfilar eller smisk. Jag hotade någon gång pappa med att ringa polisen. Han skrattade mig rakt i ansiktet och sa "gör du det". Sista gången någon av mina föräldrar slog mig slog jag tillbaka.

Jo, jag blev slagen av min mamma. Är född 1990. Har aldrig känt att jag varit nära min mamma, vi har nog aldrig förstått varandra riktigt.. Det blev alltid under bråk när jag vägrade göra som hon ville, som hon örfilade mig och hanterade mig väldigt ovarsamt. Det höll på så ända upp i tonåren, när jag började slå tillbaka. Till slut var jag väl för stor och stark för att hon skulle våga, så det upphörde väl kring 13-14 årsålder.

Men men.. Hon är psykiskt sjuk och var ofta inlagd en eller ett par gånger om året också. Fick senare diagnosen bipolär. Har förstått att hon själv haft en tuff uppväxt med mycket aga, så hon visste väl inte bättre helt enkelt. Kan dock inte säga att jag förlåtit henne eller ens förstår hur hon kunde göra så mot ett barn.

Ja, är född 1994.

Under hela uppväxten, jag är född i början på 70-talet. Stryk på bara rumpan som liten och upp genom lågstadiet då det avtog. Örfilar, luggningar, snärta och nypa, sparkar, bli kastad eller knuffad, slag med handen eller föremål och få saker kastat på sig bestod, liksom kränkningar och tvång vid matbordet. Inte varje vecka, i riktigt bra perioder inte ens på månader, men det räckte och blev över ändå. Min nuvarande blev också misshandlad av sin far som dog innan min pojkvän flyttade hemifrån. Annars hade han nog själv blivit ihjälslagen av sin son, hävdas det. Jag pratade aldrig om misshandeln förrän i terapi och i självhjälpsgrupper när jag var ung vuxen. Har flera ex som fått oändligt med stryk av sina fäder.

Min mamma, hon är död, orkade aldrig se det djupa allvaret i att inte ha skyddat mig. Det fungerade aldrig någon längre period mellan oss i vuxen ålder pga en mängd saker som hon inte heller såg varken djup eller allvar i. Min pappa har jag inte sett på nästan 20 år. Jag var 25 sista gången han vrålade att han skulle döda mig och jag fick fly undan hans slag under något halvpsykotiskt utbrott då han känt sig "kränkt i sitt eget hem".

Njae. Min mamma slog mig vid tre-fyra tillfällen totalt som jag kommer ihåg, och för min vildare storebror var det kanske tre-fyra gånger per år. Hon bad alltid om ursäkt och förklarade att hon hade helt fel. Jag anser att min mamma är och var en mycket bra mamma, men mänsklig. Jag är född 1980.

Född 1965. Fick stryk lagd över mammas eller pappas knän ända upp i 14-års åldern. Pappa lät mig alltid behålla trosorna på medan mamma alltid slog på bara stjärten. Det hände kanske någon gång i månaden. Ett par gånger fick jag smisk inför kompisar, det var nog det allra allra värsta.

Har hyfsad kontakt med föräldrarna efter att båda sagt förlåt och medgett att de gjort fel.