Miss Skywalker skrev 2019-11-14 18:10:06 följande:
Om ni ändå har det upplägget finns det väl inget som hindrar att du också gifter dig med en annan och skaffar barn innan du slutar som dumpad och ersatt av en ny älskarinna. Bitter och barnlös? Eller?
Jag vill inte ha någon annan. Skulle jag ändå träffa någon som jag ville ha barn med och vara med hade jag lämnat min nuvarande relation. Jag älskar honom och skulle
aldrig vänstra mot honom.
Catnap skrev 2019-11-14 18:02:10 följande:
Om du är runt 30 så är du ju på tok för gammal för att hålla på såhär. Om du gör slut nu kanske du fortfarande hinner träffa en vettig man att bilda familj och starta ett liv med. Var tänker du att du annars är om 5 år? 10 år?
Jag vet. Om 5-10 år kan jag bara hoppas på att ha det som jag har det idag. Han älskar oss bägge men på lite olika sätt. De har ju barn, liv ihop, gemensamma vänner, pengar, villa, bekanta, fin stor släkt osv osv. Men med mig kan han vara sig själv, behöver inte förställa sig. Vill han gråta så får han gråta Vill han berätta om sina komplex, sin stress för att aldrig duga eller hur dåligt han mår så lyssnar jag. Vill han göra vissa saker sexuellt som han inte får göra med henne så får han mer än gärna göra dem med mig. Han behöver mig också, jag fyller en funktion i hans liv och han kan inte fungera eller ens orka med att leva utan mig. Det säger och skriver han hela tiden. Han älskar mig det vet jag, men han älskar ändå sin fru mer. Om hon tvingar honom att välja så försvinner jag. Men kanske skulle hon lämna honom? Tröttna på honom, hitta någon annan osv. Det är inte alls omöjligt och då skulle han bara vara min.
Anonym (Bästa åren) skrev 2019-11-14 18:14:09 följande:
Akta dig! Han håller på att stjäla de bästa åren av ditt liv!
Min väninna hade en relation med en man som var deprimerad från och till. Allt skedde på hans villkor. Hon gav honom sitt liv mellan 28 och 38 år. Sedan tröttnade hon av att vänta.
Resultatet är min barnlösa väninna, som har sagt att när hon sitter på hemmet har hon inga barn och barnbarn som kommer hälsa på.
Skit i honom! Lev livet istället!
Han både stjäl de bästa åren och har givit mig de bästa åren av mitt liv. Jag har aldrig varit så lycklig som med honom, aldrig känt mig så älskad, så behövd. Jag älskar honom och jag vet inte vilket liv jag skulle leva utan honom. "Lev livet istället!" Vilket liv? Vad är det som lockar så med det livet? Ett liv utan honom är ett liv där jag bara saknar honom så mycket att det gör fysiskt ont, hela tiden och gråter varje dag. Jag har försökt.
Det blir nog aldrig barn och jag kommer antagligen må dåligt över det. Men vad är alternativet?
