Ställ frågan till dig själv, kan du tänka dig att ha cancer bara för att du inte onanerar 3 ggr om dagen?
Tror svaret är ganska självklart, så man finner helt enkelt tiden, sen så går det ganska snabbt, inte som det är med en partner. en kvart fördelat på dagen.
Till TS
Ok men om ni bara pratar och pratar, varför pratar ni bara, vad hindrar er från att bara ha sex?
Tar du initiativ först eller väntar du på att han skall ta det?
Det verkar ju ligga som jag sa tidigare, djupare problem om intet annat. Och då kanske det är dags att gå i parterapi, alternativt att om han känner att det är problem gå lösa det.
Så är det ju när man är vuxen, är det något som hindrar en själv att må bra, så får man ta itu med det oavsett hur jobbigt det är för utdelningen kan ge otroligt mycket mer tillbaka. Problemet är ju att insikten måste ju infinna sig.
Och om du, inte är delaktig, och inte förstår honom, och han inte kan säga varför han inte vill ha sex med dig så är det något han döljer för dig.
Han kanske inte får upp den för att han är stressad och skäms över det. Något jag aldrig gjort personligen. Men det är ju något kvinnor kan flippa ur över. Samt många killar som skäms över.
Viktigaste är att inte stigmatisera vad det nu än är. För det är det redan. Vad det nu är. Det verkar ju på dig som om att du i brist på andra ord, är desperat, och han någon annanstans mentalt.
Men ta den där sexuella energin du har i dig, och omvandla det till något annat, för du kommer bara må sämre, även om du onanerar. Dvs du måste kanalisera om det. För om en person mår dåligt, så måste den andra kämpa för att hålla sig stark och må bra.