Vill bli friad till

Vill bli friad till men vill inte outa att det är det jag önskar för att förstöra den upplevelsen. Lite som att behöva säga att någon behöver säga förlåt för att det ska kännas bra, då känns det inte alls eftersom man fick ge instruktioner om något som bör komma av sig själv. Eftersom frieri och giftermål inte längre följer en given norm så känns det som att en som går och önskar detta inte kan räkna med att det sker efter en viss tid med någon längre. Vilket känns jobbigt då jag känner mig gammalmodig/söker bekräftelse på förhållandet i handlingen.

Vi har pratat om att vi ska gifta oss en dag, det är självklart men inte när. Tror han kommer skjuta på det något år medens jag tycker det börjar bli dags efter tre års fin kärlek. Hade gärna blivit friad till innan barn av någon anledning, som om jag vill vara säker på att det är mig han vill vara gift med, inte vara gift med mig bara för att vi har barn. Växte upp till det mantrat från min pappa, att de gifte sig endast (borglig) för att det är juridiska är viktigt när man har barn. De har aldrig varit romantiska eller haft ett ideal förhållande.

Är jag extra känslig i saken och hur hade ni gjort?

Vill bli friad till men vill inte outa att det är det jag önskar för att förstöra den upplevelsen. Lite som att behöva säga att någon behöver säga förlåt för att det ska kännas bra, då känns det inte alls eftersom man fick ge instruktioner om något som bör komma av sig själv. Eftersom frieri och giftermål inte längre följer en given norm så känns det som att en som går och önskar detta inte kan räkna med att det sker efter en viss tid med någon längre. Vilket känns jobbigt då jag känner mig gammalmodig/söker bekräftelse på förhållandet i handlingen.

Vi har pratat om att vi ska gifta oss en dag, det är självklart men inte när. Tror han kommer skjuta på det något år medens jag tycker det börjar bli dags efter tre års fin kärlek. Hade gärna blivit friad till innan barn av någon anledning, som om jag vill vara säker på att det är mig han vill vara gift med, inte vara gift med mig bara för att vi har barn. Växte upp till det mantrat från min pappa, att de gifte sig endast (borglig) för att det är juridiska är viktigt när man har barn. De har aldrig varit romantiska eller haft ett ideal förhållande.

Är jag extra känslig i saken och hur hade ni gjort?

Vill bli friad till men vill inte outa att det är det jag önskar för att förstöra den upplevelsen. Lite som att behöva säga att någon behöver säga förlåt för att det ska kännas bra, då känns det inte alls eftersom man fick ge instruktioner om något som bör komma av sig själv. Eftersom frieri och giftermål inte längre följer en given norm så känns det som att en som går och önskar detta inte kan räkna med att det sker efter en viss tid med någon längre. Vilket känns jobbigt då jag känner mig gammalmodig/söker bekräftelse på förhållandet i handlingen.

Vi har pratat om att vi ska gifta oss en dag, det är självklart men inte när. Tror han kommer skjuta på det något år medens jag tycker det börjar bli dags efter tre års fin kärlek. Hade gärna blivit friad till innan barn av någon anledning, som om jag vill vara säker på att det är mig han vill vara gift med, inte vara gift med mig bara för att vi har barn. Växte upp till det mantrat från min pappa, att de gifte sig endast (borglig) för att det är juridiska är viktigt när man har barn. De har aldrig varit romantiska eller haft ett ideal förhållande.

Är jag extra känslig i saken och hur hade ni gjort?

Vill bli friad till men vill inte outa att det är det jag önskar för att förstöra den upplevelsen. 

[..]

Är jag extra känslig i saken och hur hade ni gjort?

Min sambo ville gärna ha barn, han pratade o drömde om det ofta. Men jag var tydlig att jag inte vill ha barn innan frieri o förlovning.

Då blev det frieri, o nu bebis på g. Ville ha den tryggheten innan barn.

Vet inte hur din sambo ställer sig inför barn men det kan vara en taktik.

Vill bli friad till men vill inte outa att det är det jag önskar för att förstöra den upplevelsen. Lite som att behöva säga att någon behöver säga förlåt för att det ska kännas bra, då känns det inte alls eftersom man fick ge instruktioner om något som bör komma av sig själv. Eftersom frieri och giftermål inte längre följer en given norm så känns det som att en som går och önskar detta inte kan räkna med att det sker efter en viss tid med någon längre. Vilket känns jobbigt då jag känner mig gammalmodig/söker bekräftelse på förhållandet i handlingen.

Vi har pratat om att vi ska gifta oss en dag, det är självklart men inte när. Tror han kommer skjuta på det något år medens jag tycker det börjar bli dags efter tre års fin kärlek. Hade gärna blivit friad till innan barn av någon anledning, som om jag vill vara säker på att det är mig han vill vara gift med, inte vara gift med mig bara för att vi har barn. Växte upp till det mantrat från min pappa, att de gifte sig endast (borglig) för att det är juridiska är viktigt när man har barn. De har aldrig varit romantiska eller haft ett ideal förhållande.

Är jag extra känslig i saken och hur hade ni gjort?