• andrew smith
    Fri 22 Nov 2019 07:21
    10693 visningar
    81 svar
    -6
    81
    10693

    Är jag adopterad?

    Jag  har på senare tid börjat fundera allt mer på om jag möjligen kan vara adopterad från England, när jag var väldigt liten, knappt ett år gammal.Jag kan prata engelska helt utan brytning, och jag markerar inte R som svenskar gör. Det har en som jag känner väl, lysssnat på mig både när jag pratar engelska helt utan svensk brytning, och den jag känner hör att jag inte markerar R som svenskar gör...


    Och de som är födda i England, de markerar inte heller R , utan säger R knappt hörbart, och i ändelser där  R finns uttalar de aldrig R... vidare har jag hört av andra att jag inte är lik min morsa överhuvudtaget någonstans. Inte det minsta lilla likhetsdrag fanns enligt den som jämförde foton på mig och morsan. Finns det möjlighet att ja g faktiskt kan vara adopterad från England? Jag har alltid varit mk tt bra på engelska, kan uttala alla engelska ord helt korrekt utan bytning, men jag förstår inte vad alla ord betyder då jag aldrig bott i England. Men om jag nu är adopterad från England har jag rätt attt få veta. Min morsa har bara gjort små antydningar om detta...hon är feg och rädd av sig och räddför förändringar...

  • Svar på tråden Är jag adopterad?
  • andrew smith
    Sat 23 Nov 2019 19:50
    #51
    -2

    jag vet att mormor fick ibland brev  och vykort skrivna på engelska i början av 80talet. jag mins ett tillfälle, då de visade ett vykort skrivet på engelska,och bad mig översätta till svenska...naturligtvis kunde jag inte alla engelska ord, men det var som om de ville visa mig något. och breven och vykoren kanske inte ens var till min mormor, utan till morsan...detta behöver ju inte betyda något, men skulle en 60årig kvinna, dvs min mormor, verkligen vara intresserad av att ha brevän i England?+? jag tyckte det var konstigt de fick vykort skrivna på engelska,....och visade ett sådant till mig i tron jag kunde översätta allt...men jag kunde inte alla engelska ord för jag har inte bott i England, möjligen som nyfödd några månader...

  • Sat 23 Nov 2019 19:57
    #52
    DVQ skrev 2019-11-23 19:38:57 följande:

    Helt riktigt, men om jag ska vara djävulens advokat så hinner man utveckla sitt språk en del under sitt första levnadsår.

    Ts, det låter inte så troligt att du skulle vara adopterad från England utan att känna till det, men vet du något om din familjs liv kring tiden när du föddes? Kan det finnas någon annan familjehemlighet med koppling till England? När du säger att du inte är ett dugg lik din mamma undrar jag om du inte vet vem din pappa är? Eller är du inte lik honom heller?


    Ja det är riktigt. Generellt ettords-meningar och enstaka ord. Tex mamma, pappa, ja, nej, titta, där. Men få ettåringar uttalar tex R utan säger dä istället för där. Komplicerade uttal kommer långt senare. Däremot kan de ju förstå mycket.

    Men om ett så litet barn hamnar i en ny språkmiljö så kommer de anpassa sig omgående och glömma det de kan på det gamla språket.

    Det är faktiskt mer troligt att ts skulle ha haft vissa minnesbilder kvar från den tiden än ett uttal. Det är ju väldigt få som har kvar uttal eller sätt att prata på från ett års ålder.
  • Sat 23 Nov 2019 23:04
    #53
    +2
    andrew smith skrev 2019-11-23 13:37:01 följande:

    om det nu kan betyda något, så har jag 9, som första siffra i de fyra sista siffrorna.

    men de första siffrorna är ju födelseår, månad och födelsedag, men i de fyra sista siffrorna så börjar det med 9.....så vem vet....


    Som första siffra säger du att du har det.... Det är som sista det skall vara om du är adopterad....... Så.... Men du är inte adopterad.
    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • DVQ
    Sat 23 Nov 2019 23:24
    #54
    2barnsmorsan skrev 2019-11-23 19:57:51 följande:

    Ja det är riktigt. Generellt ettords-meningar och enstaka ord. Tex mamma, pappa, ja, nej, titta, där. Men få ettåringar uttalar tex R utan säger dä istället för där. Komplicerade uttal kommer långt senare. Däremot kan de ju förstå mycket.

    Men om ett så litet barn hamnar i en ny språkmiljö så kommer de anpassa sig omgående och glömma det de kan på det gamla språket.

    Det är faktiskt mer troligt att ts skulle ha haft vissa minnesbilder kvar från den tiden än ett uttal. Det är ju väldigt få som har kvar uttal eller sätt att prata på från ett års ålder.


    Ja, det håller jag med om. Jag tänkte mest på att ts nämt att han sa "I" istället för jag när han var riktigt liten.
    Coccolina skrev 2019-11-23 23:04:43 följande:

    Som första siffra säger du att du har det.... Det är som sista det skall vara om du är adopterad....... Så.... Men du är inte adopterad.


    Om man är född utomlands före 1990 är första siffran 9 i personnumret. Och det betyder inte alls att man är adopterad om sista siffran är 9. Det är en kontrollsiffra som inte berättar något om personen.
  • Anemon­e
    Sun 24 Nov 2019 00:51
    #55

    Gör ett dna-test och be någon nära släkting att också göra det så ser ni om ni får match med varandra.
    www.myheritage.se/dna

  • Anemon­e
    Sun 24 Nov 2019 00:51
    #56

    Gör ett dna-test och be någon nära släkting att också göra det så ser ni om ni får match med varandra.
    www.myheritage.se/dna

  • Anemon­e
    Sun 24 Nov 2019 00:52
    #57

    Gör ett dna-test och be någon nära släkting att också göra det så ser ni om ni får match med varandra.
    www.myheritage.se/dna

  • andrew smith
    Sun 24 Nov 2019 05:30
    #58
    -2

    nu menade jag att jag som vuxen över 50 år, har problem med att säga R på ett korrekt markerande sätt som svenskar gör. det hör andra att jag inte gör...de flesta svenskar överförtydligar R i varje ord om där finns ett R, men det gör aldrig jag....det har jag som vuxen tänk väldigt mycket på, hur andra överförtydligar R, men inte jag...

  • Sun 24 Nov 2019 05:40
    #59
    andrew smith skrev 2019-11-22 07:45:55 följande:

    det första ord jag sa so m liten var jag på engelska, dvs jag I....och det var upprepade gånger...enligt morsan. det var inte så att jag hade gjort mig illa, utan det var upprepade gånger när jag ville något, då sade jag I,....och ingen fattade vad jag menade...allting enligt morsan. det finns ingen anledning att hitta på saker. så här är det bara...det här var på 60-talet, kanske 1966...då fanns det inga tvprogram p engelska, eller radiopogrm på engelska, heller...


    Jo, det fanns massor med engelska/amerikanska tvprogram.
  • jvh
    Sun 24 Nov 2019 06:18
    #60
    andrew smith skrev 2019-11-23 19:50:27 följande:

    jag vet att mormor fick ibland brev  och vykort skrivna på engelska i början av 80talet. jag mins ett tillfälle, då de visade ett vykort skrivet på engelska,och bad mig översätta till svenska...naturligtvis kunde jag inte alla engelska ord, men det var som om de ville visa mig något. och breven och vykoren kanske inte ens var till min mormor, utan till morsan...detta behöver ju inte betyda något, men skulle en 60årig kvinna, dvs min mormor, verkligen vara intresserad av att ha brevän i England?+? jag tyckte det var konstigt de fick vykort skrivna på engelska,....och visade ett sådant till mig i tron jag kunde översätta allt...men jag kunde inte alla engelska ord för jag har inte bott i England, möjligen som nyfödd några månader...


    Det är väl inget konstigt om den äldre generationen frågar den yngre om hjälp med översättning till engelska? Är ju oftast ingen komplicerad engelska i vykort heller. Vid 20-årsålder borde du väl inte haft några problem att översätta något sånt. Hade ju dem flesta fixat. Varför frågade du inte om vem det var ifrån eller be att få se kortet igen om det finns kvar (om det nu var från nån speciell person kanske hon sparat det) och kolla upp vem personen som skrivit det är. 
Svar på tråden Är jag adopterad?