Ni som valt att inte amma era barn? (Eller ni som är amningsexperter?) Hjälp!

Om du känner att det tar mer än det ger, du har ju också fem andra barn som behöver omsorg, avstå från amning. Om du känner för det så kan du försöka några dagar. vi bor i ett land där vi var råd med ersättning, vi behöver inte späda ut det med smutsigt vatten eller för att det är dyrt. Många av oss som är födda på 40 - 70-talet är flaskbarn, vi klarade oss rätt bra. 

Ja, det finns många positiva saker med amning både för barn och mamma. Men om det ger stress, kamp, oro så är det bättre att ge ersättning. Lycka till vilket val du än gör.

Jag har valt att delamma vilket funkar fint. Barnet får amma fritt men verkar det missnöjt ger jag en flaska. Ingen stress och press plus att jag inte blir lika låst. Funkar inte för alla men ville bara säga att man kanske inte måste välja :). Trodde inte jag skulle amma alls för har tidigare negativa erfarenheter av det. Men detta funkade för mig :). Oavsett så ge ersättning om det är vad du vill, vilket som kommer bli bra! Och du bestämmer om du vill lägga barnet till bröstet på BB men det stimulerar ju mjölkproduktionen om du vill undvika det. Jag sa till MVC att jag tar det som det kommer med amning och inget mer.

Jag har delammat fyra barn. Om jag var du så hade jag låtit bebisen amma så gott det går första tiden (på förlossning och BB) för att den ska få i sig så mycket antikroppar som möjligt, men komplettera med ersättning om det känns som att det behövs eller du vill det. Då får bebisen hud mot hud och alla bra grejer med amningen men du slipper pressen. Du är ju en van förälder och jag tänker att du inte behöver diskutera amning med personalen på sjukhuset. Första dygnet äter ju bebisen oftast bara en gång, timmen efter födseln och somnar sen för att sova mestadels i 24 timmar. Därefter åker ni kanske hem ändå?

Jag hade med flaska och ersättning på tetra till BB när min fyra föddes för några månader sen men vi fick inte stanna längre än ett dygn så hade inte behövt ha med det. Det var stökigt med amningen så som du beskriver, och jag upplever att det är tuffare när man redan har flera barn som måste tas om hand. Att sova när bebisen sover, amma fritt osv funkar nog med ett eller två storasyskon i familjen men har man tre eller fler sen innan är tiden och orken knapp ändå. Nu är vårt fjärde barn tre månader och jag ammar fullt dagtid men så ger vi en flaska eller två nattetid så att jag får sova mer. Funkar jättebra. Andra barnet delammade jag från start. När vi kom hem från bb andra dygnet började vi ge ersättning med dosspruta mellan eller efter amning och det blev jättebra.

Eller så struntar du helt i amning, men det låter lite som att du kanske ändå vill testa. Och då är ju delamning grymt! Lycka till!

Tycker också du kan testa att "hobbyamma" d.v.s bara amma för närhetens skull och för att barnet ändå får i sig litegrann. Är barnet inte mätt och nöjd ger man ersättning också. Man måste ju inte välja antingen eller precis som de andra skriver. Man kan ju använda amningen och brösten mest som tröst utan huvudsyfte att barnet ska bli mätt. Nu har inte jag alls haft så problematisk amning som du TS, men tyckte att amningen var jobbig ffa med mitt första barn eftersom jag hade högra krav på mig själv att helamma. Blev väldigt trött och sliten, hade med facit i hand mått bättre ffa psykiskt av att ge flaska delvis eller helt istället. Med mitt andra och tredje barn bestämde jag mig för att släppa kravet och att det var OK att ge flaska om jag kände att jag inte orkade och ville. Det ledde faktiskt till att amningen gick bättre och jag mådde bättre. Trean gav jag knappt flaska till alls, och ammade till han var 10 månader. Just för att det inte var ett krav, ammade bara för att jag själv och barnet ville.

Jag körde flaska från första början och sa det till personalen på plats, så det var inga problem. Tvärtom väldigt hjälpsamma! Barnet sov jättemycket (haft en vakennatt på över ett år) och var väldigt nöjd, och jag tillskriver åtminstone en del av det till att alltid vara mätt av ersättningen.

Men eftersom du verkligen vill amma så tycker jag, som de andra skriver, att delamning verkar vara ett bra alternativ! Och ni kan/bör ju sitta hud mot hud även när du flaskmatar, så att det blir mysigt oavsett!

Gör som du känner blir bäst för dig.

Jag försökte amma i två månader men var tvungen att flaska mina tvillingar hela tiden. Mjölken "rann aldrig till" någon gång och det vara bara en kamp.
Idag hade jag aldrig hållit på så länge utan slutat tidigare.

Jag förstår helt ditt dilemma och vet hur krångligt allt var för mig.
Så vill du inte amma så behöver du inte det.

Så mitt råd till dig är bara släpp det.  Flaska ditt barn och det kommer bli mycket lugnare för både dig och bebis. Man är ju orolig nog med en nyfödd inte ska man lägga på mer oro som inte behöver finnas.

Men som sagt var lyssna på dig själv och gör det som känns bäst i din situation. Lita på att du gör rätt.

(klart du får bebis på bröstet efter förlossningen, varför inte liksom)

Tack så mycket för era svar.

Det känns ju så vemodigt eftersom jag innerst inne VILL amma. Men vet också efter fem barn att jag faktiskt aldrig fått till det.

Jag har ändå delammat alla barnen, men eftersom det var utan vilja så blev det liksom inte en "bra grej".

Jag kör på med flaska. Och tänker att om jag ändrar mig senare eller efter förlossningen så är ju också det helt ok. Jag behöver nog sluta tänka svart eller vitt, och helt enkelt köra på det som är bäst. <3