Varför skaffar sjuka människor biologiska barn?
Som frågan lyder undrar jag rent allmänt hur föräldrar med syndrom eller grav sjukdom tänker när de väljer att skaffar biologiska barn? Då chanserna för dessa barn att ärva de genetiska sjukdomar är stora?
Frågeställningen kommer från artikel på Aftonbladet där mamman var väl medveten om att barnen med 50% chans skulle ärva pappans syndrom. Vilken lett till ansiktsförlamning, utdragna tänder och stora smärtor kring emaljavsaknad, dåligt hår och naglar men framförallt stor benskörhet för barnen, som gör att de måste ta det försiktigt hela sin livstid.
Varför vill men som frisk förälder riskerar att ge sina barn desSa krämpor och varför vill man som sjuk förälder riskera att ge sina barn dessa krämpor? Varför kräver den friska inte att de inseminera/äggdonation eller adopterar? Varför tänker inte den sjuka att den vill inseminera/äggdonation eller adoptera istället för att kräva egna biologiska?
Är inte barnens välbefinnande viktigast? Varför vill man riskera att skaffa gravt sjuka barn?
Förstår att detta kan provocera många men jag undrar genuint över hur tankarna hos dessa föräldrar går?
Se artikel:
www.aftonbladet.se/family/a/BR4ze0/syskonen-alwa-och-aron-foddes-med-samma-ovanliga-syndrom