• Mon 2 Dec 2019 21:28
    1400 visningar
    12 svar
    12
    1400

    Orkar inte mer! Hjälp!

    Hur svårt kan det vara?

    Min dotter, idag 16 år, har varit utan vänner sedan mellanstadiet. Successivt blev hon allt mer ensam och så småningom helt osynlig. Att gå till skolan blev en pina i högstadiet. Hon smög längs väggarna. Enorm frånvaro. Hon missade allt som hade med fester och avslutningar att göra. Från att som liten varit utåtriktad och nästan lite för aktiv, utvecklade hon en slags social fobi. När någon pratade med henne var det som att hon glömt bort hur man gjorde.

    Skolan gjorde vissa anpassningar och lät henne slippa tänka. Ex gymnastiken. Men i övrigt

    Ingen direkt hjälp förutom sporadiska besök hos skolpsykolog. Vår förhoppning blev gymnasiet. Men det upprepar sig. Hon passar inte in. Vi har haft samtal med skolan men jag behöver konkreta råd. Känner någon igen sig? Vart vänder jag mig? BUP, Soc....? Finns det inga samlingspunkter för ensamma tonåringar? Aktiviteter och klubbar har hon inte mod till....och man kan ju inte följa med en 16-åring. Jag avskyr att hon är ensam. Någon kontakt via nätet har hon till och från och vill mer än något bara ha en vän.

    Så tacksam om någon vill dela med sig av sina erfarenheter!

  • Svar på tråden Orkar inte mer! Hjälp!
  • Mon 2 Dec 2019 22:23
    #1

    Hur kommer det sig att hon är ensam? Väljer hon bort vänner eller väljer de bort henne?

    Att det förändras över tid är inte så konstigt om det är något i det sociala samspelet som inte riktigt klaffar.

    Jag har barn med diagnos inom autismspektrat som har svårt med kompisar. Försöker att inte göra det till en stor grej. Han har i och för sig polare i skolan för närvarande men så har det inte alltid varit.

  • Tue 3 Dec 2019 10:47
    #2

    Det du skriver påminner om Selektiv mutism.

    En slags talängslan som kan finnas i olika situationer eller på vissa platser eller med vissa personer. Brukar vanligtvis dyka upp i förskoleåldern men kan även komma senare.

    Jag har en dotter med denna problematik.

    Det är en form av ångest som gör att talet låser sig. Finns KBT behandlig och även ängestdämpande som kan hjälpa till att komma över tröskeln till att våga prata.

    Hoppas ni får den hjälp ni behöver.

  • Tue 3 Dec 2019 13:40
    #3

    Är det inte så idag att ungdommar vet inte hur man umgås fysiskt med varandra längre, tyvärr

    dagligen då man cycklar hem från jobbet möter man tonåringar på cyckelvägen och var har dom sina ögon? jo djupt begravna i en mobilskärm till och med då man cycklar.

    Problemet idag för många är att man behöver inte umgås med folk för barn har alltid något att göra framför sin skärm, och man kan umgås och skicka meddelanden där till vänner så man är ju "social"

    tyvärr en bortglömd konst spontanlek ute där det faktiskt krävs att man är mer än en person så fler vänner behövs så att det ska bli kul tex vilken spontansport som helst eller nått så enkelt som kurragömma... eller varför inte bara ut och spionera på grannarna.

  • Tue 3 Dec 2019 13:50
    #4
    Satan Claus skrev 2019-12-03 13:40:32 följande:

    Är det inte så idag att ungdommar vet inte hur man umgås fysiskt med varandra längre, tyvärr

    dagligen då man cycklar hem från jobbet möter man tonåringar på cyckelvägen och var har dom sina ögon? jo djupt begravna i en mobilskärm till och med då man cycklar.

    Problemet idag för många är att man behöver inte umgås med folk för barn har alltid något att göra framför sin skärm, och man kan umgås och skicka meddelanden där till vänner så man är ju "social"

    tyvärr en bortglömd konst spontanlek ute där det faktiskt krävs att man är mer än en person så fler vänner behövs så att det ska bli kul tex vilken spontansport som helst eller nått så enkelt som kurragömma... eller varför inte bara ut och spionera på grannarna.


    Inte leker väl 16 åringar kurragömma heller?!

    I en tid där det flesta ungdomarna finner vänkretsen viktig märks det när man ingen har..
  • Tue 3 Dec 2019 14:43
    #5
    Erkens mamma skrev 2019-12-03 13:50:00 följande:
    Inte leker väl 16 åringar kurragömma heller?!

    I en tid där det flesta ungdomarna finner vänkretsen viktig märks det när man ingen har..
    Tror du missade poängen totalt, att det är inte lika viktigt för barn att umgås idag som det var tidigare för någon typ av stimulans och bekräftelse finns bara ett klick bort på nätet.

    Vet att det aldrig funnits 16åringar som leker kurragömma.
  • Tue 3 Dec 2019 20:00
    #6

    Tack för era inlägg!
    Jag tror att min tös är ensam för att hon är annorlunda. Någonstans på vägen hängde hon inte med när de andra blev tonåringar. All avvisning kändes extremt hård. Möjligen har hon överkänslighet. Min tjej sminkar sig inte. Bryr sig inte om kläder. Hon gillar att spela vid datorn, Disney....Jag tror inte på mutism. Mer att det står så mycket på spel när hon väl blir tilltalad och att hon inte har verktygen. Och vid det här laget vågar hon liksom inte. Tanken har slagit mig att det kan handla om t.ex add. Och tack gode Gud för att internet finns. Det blir ändå någon liten kontakt med någon ibland. Min dotter VILL ha vänner

  • Elin P
    Thu 5 Dec 2019 09:55
    #7
    Vildrufva skrev 2019-12-03 20:00:24 följande:

    Tack för era inlägg!
    Jag tror att min tös är ensam för att hon är annorlunda. Någonstans på vägen hängde hon inte med när de andra blev tonåringar. All avvisning kändes extremt hård. Möjligen har hon överkänslighet. Min tjej sminkar sig inte. Bryr sig inte om kläder. Hon gillar att spela vid datorn, Disney....Jag tror inte på mutism. Mer att det står så mycket på spel när hon väl blir tilltalad och att hon inte har verktygen. Och vid det här laget vågar hon liksom inte. Tanken har slagit mig att det kan handla om t.ex add. Och tack gode Gud för att internet finns. Det blir ändå någon liten kontakt med någon ibland. Min dotter VILL ha vänner


    Kan det vara någon typ av autism? Tycker det låter så på din beskrivning. Har själv en autistisk son (högfungerande). Jag skulle ha vänt mig till BUP.
  • Fri 6 Dec 2019 20:47
    #8
    Vildrufva skrev 2019-12-03 20:00:24 följande:

    Tack för era inlägg!

    Jag tror att min tös är ensam för att hon är annorlunda. Någonstans på vägen hängde hon inte med när de andra blev tonåringar. All avvisning kändes extremt hård. Möjligen har hon överkänslighet. Min tjej sminkar sig inte. Bryr sig inte om kläder. Hon gillar att spela vid datorn, Disney....Jag tror inte på mutism. Mer att det står så mycket på spel när hon väl blir tilltalad och att hon inte har verktygen. Och vid det här laget vågar hon liksom inte. Tanken har slagit mig att det kan handla om t.ex add. Och tack gode Gud för att internet finns. Det blir ändå någon liten kontakt med någon ibland. Min dotter VILL ha vänner


    Tycker också att de saker du delgett främst ger misstanke om autism. Att "inte passa in" stämmer inte med ADD som bara handlar om att ha en uppmärksamhetsstörning och den ensamt ger inga svåra sociala handikapp. Det är mkt vanligt att flickor med autism får en felaktig ADD istället för korrekt autismdiagnos, eller omdiagnostiseras senare. Dessutom, flickor får sin autismdiagnos ca två år senare än pojkar, oavsett om man jämför femåringar eller 13-åringar, eller missas helt. Läs om flickor och autism och se om fler tecken än de du berättat här känns igen.
    #inteensamaldrigglömd
  • Anonym (juni)
    Fri 6 Dec 2019 21:14
    #9

    Jag skulle vända mig till BUP. Jag led av socialfobi i högstadiet men visste nånstans inombords att det inte var mitt riktiga jag. Jag skolkade och hade dåliga betyg, IG varning i det mesta. Fobin tar över hela ens vanliga personlighet till slut. Det blir en sån stark reflex. Rent logiskt vet man att det inte är något att vara rädd för men kroppen har lärt sig att i sociala situationer så finns bara en sak och det är att FLY! medan hjärnan kämpar med att hitta orden och vara social kompetent för nånstans vet man ju hur man gör det är bara att fobin tar över i situationen.

    Jag tog ett sabbatsår innan gymnasiet för jag ville inte sabba dem åren med.
    Under det året fick jag som nån sorts praktikplats i en butik och gick samtidigt i KBT terapi. Jag kommer ihåg det som igår. Jag satt i bilen med min mamma och sa, jag tror jag behöver gå i terapi. Jag vill ta ett sabbatsår. Jag vet inte hur jag som 15 åring hade förståndet att själv fatta det beslutet men idag är jag väldigt tacksam att jag gjorde det. Att bryta från helt från skolan och den ångest som den världen gav mig, gav mig chansen till en nystart. Att komma ut och umgås med vuxna, icke dömande människor hjälpte. Jag gick ut gymnasiet med bra betyg och hade möjlighet att söka till en utbildning jag annars inte hade haft chansen att komma in på. Jag hoppas ni hittar nån lösning som passar din dotter. 

  • Anonym (juni)
    Fri 6 Dec 2019 21:15
    #10
    +1

    Jag skulle vända mig till BUP. Jag led av socialfobi i högstadiet men visste nånstans inombords att det inte var mitt riktiga jag. Jag skolkade och hade dåliga betyg, IG varning i det mesta. Fobin tar över hela ens vanliga personlighet till slut. Det blir en sån stark reflex. Rent logiskt vet man att det inte är något att vara rädd för men kroppen har lärt sig att i sociala situationer så finns bara en sak och det är att FLY! medan hjärnan kämpar med att hitta orden och vara social kompetent för nånstans vet man ju hur man gör det är bara att fobin tar över i situationen.

    Jag tog ett sabbatsår innan gymnasiet för jag ville inte sabba dem åren med.
    Under det året fick jag som nån sorts praktikplats i en butik och gick samtidigt i KBT terapi. Jag kommer ihåg det som igår. Jag satt i bilen med min mamma och sa, jag tror jag behöver gå i terapi. Jag vill ta ett sabbatsår. Jag vet inte hur jag som 15 åring hade förståndet att själv fatta det beslutet men idag är jag väldigt tacksam att jag gjorde det. Att bryta från helt från skolan och den ångest som den världen gav mig, gav mig chansen till en nystart. Att komma ut och umgås med vuxna, icke dömande människor hjälpte. Jag gick ut gymnasiet med bra betyg och hade möjlighet att söka till en utbildning jag annars inte hade haft chansen att komma in på. Jag hoppas ni hittar nån lösning som passar din dotter. 

  • Anonym (Anna)
    Fri 6 Dec 2019 21:54
    #11

    Hur är hon i umgänget med vuxna t.ex. lärare eller dig?

  • Sun 15 Dec 2019 20:39
    #12

    Tack fina ni som svarat.?

Svar på tråden Orkar inte mer! Hjälp!