• Anonym (Kvinn­a86)
    Sun 29 Dec 2019 14:05
    124251 visningar
    2158 svar
    -2
    2158
    124251

    Nygift och otrogen

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

  • Svar på tråden Nygift och otrogen
  • Anonym (his)
    Tue 7 Jan 2020 08:05
    Anonym (haha) skrev 2020-01-07 07:53:16 följande:

    Men det är skillnad på otrohet och otrohet. Jag förstår inte varför du överhuvudtaget tar upp din situation eftersom den av orsaker som redan nämnts är mycket lättare att komma över än den som ts utsatts för.


    Hur lätt det är att komma över en otrohet är individuellt och beror på många saker. Jag ville med mitt inlägg visa att det kan vara möjligt att komma ur en otrohet utan att separera. Det måste inte alltid vara "dumpa aset-perspektivet" som gäller.
  • Sarah8­89
    Tue 7 Jan 2020 08:16
    Anonym (his) skrev 2020-01-07 08:05:37 följande:

    Hur lätt det är att komma över en otrohet är individuellt och beror på många saker. Jag ville med mitt inlägg visa att det kan vara möjligt att komma ur en otrohet utan att separera. Det måste inte alltid vara "dumpa aset-perspektivet" som gäller.


    Det är helt uppenbart att du inte har läst hela tråden och framförallt inte ts svar i den. Precis som nämnts tidigare finns det fler omständigheter i det här fallet som gör just att förlåtande inte ligger nära till hands. Ditt beskrivna scenario befinner sig inte ens i samma spektrum, för så vitt skilda är dem.
  • Anonym (haha)
    Tue 7 Jan 2020 08:34
    Anonym (his) skrev 2020-01-07 08:05:37 följande:
    Hur lätt det är att komma över en otrohet är individuellt och beror på många saker. Jag ville med mitt inlägg visa att det kan vara möjligt att komma ur en otrohet utan att separera. Det måste inte alltid vara "dumpa aset-perspektivet" som gäller.
    Är man otrogen mot någon som man för några veckor sedan högtidligt lovat trohet inför präst eller vigselförrättare är man ett as som inte förtjänar något förtroende. Att hångla med någon annan när man varit en kort tid i förhållandet är inte heller snyggt men inte alls på samma nivå.
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 17:29
    Anonym (Kvinna31) skrev 2020-01-06 18:54:19 följande:

    Ja varje gång. Han har t om gråtit när vi pratat. Han bad om ursäkt. Erbjöd att ha full tillgång till allt. Han skulle bara vara med mig på fritiden för att inte det skulle hända igen. Men det hände dessutom på jobbet.


    Men min har kämpat sedan jag avslöjade honom. Gråtit, bönat och bett osv osv. Verkligen gjort ALLT för att jag ska förlåta honom... är egentligen inte rädd att det kommer ske igen, samtidigt som jag är det.. svårt att förklara. Jag var ju säker på att han aldrig skulle göra mig illa..
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 17:32
    Anonym (Nej) skrev 2020-01-06 19:01:17 följande:

    Du har inte drivit in honom i otrohet. Han valde själv henne framför dig under en period. Han tyckte att några nätter med henne var värda mer än en hel livstid med dig. Han valde att ta risken för hennes skull.

    Du vet att din man kan ljuga för dig hur lätt som helst. Du är dum om du tror på ett ord av det han säger. (Han lovade till och med trohet livet ut medan han fantiserade om henne och planerade träffar med henne) Lyssna på kvinnan historia och utgå från att det var lite värre än vad hon säger. Då får du sanningen.


    Men för mig är det där klyschor. Han valde inte bort mig även om han även valde henne. Han hamnade i någon sorts kris. Sen har vår familjeterapeut pratat mycket om att vi båda är delaktiga i det som hände. Uppskattade inte varandra och tog varandra för givet osv. Hade hans ligg valt att behålla barnet hade jag dock inte kunnat stanna..
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 17:36
    Fjäril kär skrev 2020-01-06 19:13:23 följande:

    Jag har varit den otrogna. Jag har varit älskarinnan. Jag har blivit bedragen. Det är därför jag är lite hård i mina svar för jag känner till alla bortförklaringar och klyschor och alla nödlögner.

    Ingen av de äktenskap jag varit inblandad i från olika håll har hållit. Inte heller de i min bekantskapskrets som råkat ut för otrohet har hållit.

    Jag fick barn med en gift man (jag singel) han valde inte mig ändå men deras äktenskap blev aldrig mer sig likt. Under alla år stannade hon kvar enbart för att han inte skulle kunna välja mig och vårt barn. Tio år senare var hon själv otrogen mot honom och lämnade.

    Min bästa kompis man var otrogen och fick barn med henne och struntade fullständigt i barnet. Min kompis förlät och de fick tvillingar något år senare. Ett par år efter det var han otrogen igen med en kollega och nu kastade han ut frun och tog skilsmässa och gifte sig med älskarinnan. Behöver jag säga hur bitter min kompis känner sig efteråt? Och hur dum hon känner sig.

    Äktenskapsförord ska man alltid skriva just för att du aldrig vet när/hur/varför /om det tar slut och är en säkerhet för alla parter att en skilsmässa går rätt till. Titta bara på alla bittra och elaka vårdnadstvister som sker efter skilsmässor... Sånt undviker man genom att skriva papper på hur allt ska vara.


    Jag uppskattar dina hårda svar och jag är tyvärr (egentligen) brutalt medveten om hans enorma svek. Jag hade uppmanat vänner att lämna någon som gjort som han men jag älskar honom så otroligt och vill tro på en gemensam framtid. Vill tro att det inte kommer ske igen men jag vet inte om det räcker...

    Vi har valt att inte berätta för några och jag känner mig ensam, sviken och förnedrad. Inte känslor jag vill förknippa med honom...
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 17:38
    Dirgeofnovember skrev 2020-01-06 20:51:20 följande:

    Jag älskar min ex-fru till viss del fortfarande trots att det gått år sedan vi tog ut skilsmässa. Men sanningen är att jag älskar tanken av det vi hade innan det tog slut. Har insett det sedan länge och jag tror det är där de flesta hamnar när man har älskat någon tillräckligt mycket och relationen tagit slut.

    Med förmildrande omständigheter så menar jag huvudsakligen att HAN skulle varit ärlig och berättat för dig pga ångest och skam. Han har inte gjort det. Han gjorde kvinnan gravid och som jag tolkade det pushade henne till abort och ja han gjorde det flera gånger med denna kvinna. Det han gjort är raka motsatsen till förmildrande och du gör rätt i att vara orolig för jag hade aldrig återhämtat min tillit efter ett sådant svek. Du förtjänar bättre och mer respekt, tanken på att en "man" gör sånt mot mamman till ens barn gör mig äcklad.


    Jag vet ju att det du skriver stämmer... men hade du försökt förlåta för er kärlek och ert barns skull? Och när skulle du ge upp?

    För mig har graviditeten inte varit så stort konstigt nog utan mest en konsekvens av hans otrohet. Hade hon fött barnet hade jag lämnat direkt..
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 17:39
    Anonym (E) skrev 2020-01-06 22:04:14 följande:

    Skönt att det gick bra för dig. Men för TS är det ju helt irrelevant. Jag menar, den s.k ?otroheten? du var med om befinner ju sig inte ens i samma galax som det TS varit med om. Som att skriva att det går att överleva amputation av huvudet, eftersom man själv en gång råkat nagga sig lite vid rakning och överlevt.


    Haha mitt i allt det röriga i den här tråden skrattade jag högt åt din liknelse. Tack!
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 17:40
    Anonym (Anonym@) skrev 2020-01-07 01:09:40 följande:

    Nja, håller med (E) om att det knappast går att jämföra ett hångel med fullbordad otrohet. Hade du kunnat förlåta om du sett dom knulla med varandra? Den erfarenheten har jag, och det gick inte. Sitter på näthinnan fortfarande, flera år efter det hände.


    Jag beklagar. Är ni fortfarande ett par? Jag såg ju aldrig min man med kvinnan (det är jag glad för) men hade kanske behövt det för att få allt svart på vitt, verkligen förstå..
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 17:43
    Anonym (haha) skrev 2020-01-07 08:34:54 följande:

    Är man otrogen mot någon som man för några veckor sedan högtidligt lovat trohet inför präst eller vigselförrättare är man ett as som inte förtjänar något förtroende. Att hångla med någon annan när man varit en kort tid i förhållandet är inte heller snyggt men inte alls på samma nivå.


    När du skriver det så så känner jag mig så korkad. Att gifta sig ska vara något fint..jag gifte mig av kärlek inte av bekväma skäl. J
Svar på tråden Nygift och otrogen