• Anonym (Kvinn­a86)
    Sun 29 Dec 2019 14:05
    124230 visningar
    2158 svar
    -2
    2158
    124230

    Nygift och otrogen

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

  • Svar på tråden Nygift och otrogen
  • Tue 7 Jan 2020 17:51
    +1
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-07 17:36:24 följande:

    Jag uppskattar dina hårda svar och jag är tyvärr (egentligen) brutalt medveten om hans enorma svek. Jag hade uppmanat vänner att lämna någon som gjort som han men jag älskar honom så otroligt och vill tro på en gemensam framtid. Vill tro att det inte kommer ske igen men jag vet inte om det räcker...

    Vi har valt att inte berätta för några och jag känner mig ensam, sviken och förnedrad. Inte känslor jag vill förknippa med honom...


    Den största utmaningen ni har är också det som kan bli ert fall.. Nämligen att kunna se bröllopskort, filmer och tänka minnen UTAN att förknippa det med hans otrohet. Trots allt fanns hon ju i hans tankar och hjärta just precis då. Det var då han ville ha henne som allra mest. Det kommer ni inte undan. Och det kommer vara elefanten i rummet för er.

    Och det kommer därför att bli oerhört svårt att undvika bittra gräl framöver. När något går snett och ni blir osams om något så poppar det upp och ut kommer bittra ord som inte kan bli osagda. Det är en rejäl utmaning när ni tex väljer en kväll med alkohol att tankar och känslor poppar upp framåt nattkröken med lite drinkar i kroppen... Ni har ju liksom inte riktigt någon aning om hur ni i förväg kommer reagera en sån kväll när vinet gör er gråtmild och bara en blick från en kvinnlig vän kan få allt att explodera..

    Ni har ett gigantiskt jobb i lång tid framöver... Med ett lika gigantiskt minfält att röra er på.
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 17:53
    Ms anybody skrev 2020-01-07 07:32:53 följande:

    Du väljer men jag hoppas du förstår att affären han hade/har, var inte något random ligg utan en kvinna han utvecklade känslor för och hon för honom. Och de träffades flera gånger under en lång tid som att dejta. Och tillslut träffades de på hotell för att ha en mysig kväll ihop som avslutades med sex. Stanna med honom om det är vad du vill men hans känslor för henne är inte borta. Han är bara ledsen han blev påkommen och i en nära framtid så kommer de troligen att träffas igen. Känslorna är där. Det finns många olika sätt att hålla kontakt och om han vill så hittar han ett nytt sätt oavsett om du har tillgång till hans mobil mail osv.

    Som jag sa. Det där var inget random ligg som han glömmer. Det där var känslor, en förälskelse.


    Ja jag tror också det var en förälskelse och vem är förälskad i någon annan i samband med sitt bröllop?

    Däremot när hon blev gravid så tror jag hade ?vaknade ur? en bubbla och förstod vad han gjort. Idag tror jag inga känslor finns kvar snarare det motsatta. Efter diskussionen om hennes graviditet uppstod det irritation mellan dem och idag tror jag snarare han tycker illa om henne...
  • Anonym (Kvinn­a31)
    Tue 7 Jan 2020 18:20
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-07 17:29:59 följande:

    Men min har kämpat sedan jag avslöjade honom. Gråtit, bönat och bett osv osv. Verkligen gjort ALLT för att jag ska förlåta honom... är egentligen inte rädd att det kommer ske igen, samtidigt som jag är det.. svårt att förklara. Jag var ju säker på att han aldrig skulle göra mig illa..


    Min man har gjort precis likadant. Men jag har efter 10 kvinnor fick jag nog. Jag orkade inte oron varje gång han höll på med telefonen. Varje gång han gick ut. Jag blev ett psykfall nästan av alla känslor och ändå dum nog att förlåta då han verkade ångerfull och allt annat. Men jag önskar dig lycka till. Jag tror dock att det kommer krävas massa. Och skaffa inte fler barn innan du kan lita på honom till 100 %. Och låt omgivning få veta vad som hänt lättare att få stöd. Och han ska inte behöva få sin otrohet gömd
  • Anonym (???)
    Tue 7 Jan 2020 18:25
    +2
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-04 11:22:08 följande:
    Jag tror inte han planerade att vara otrogen utan det bara hände. Så du menar att han kämpar med näbbar och klor för att vara med mig nu för att det är bekvämt och för allt behålla vårt ?liv? inte mig?
    hur kan du säga att "det bara hände" när han gjort det flera gånger? 
    Är han intelligensbefriad? Inte kan styra sina handlingar? Är han som ett litet barn på 2 år- eller VAD MENAR DU? 

    Ja jag skriver med versaler för det man skriver verkar inte nå dig. 
  • Anonym (Bogi1­9)
    Tue 7 Jan 2020 19:24

    Jag och min man är i 30- resp. 40-årsåldern och har varit tillsammans i 17 år, varav 10 år som gifta. 5 år efter att vi gift oss var han otrogen en gång, alltså en händelse. Jag lämnade honom då. Men eftersom vi varit tillsammans så länge så gav vi förhållandet en chans. Vi gick i parterapi tillsammans och enskilt. Efter ca 13 månader (då hade vi bott separat under hela den tiden) så flyttade jag tillbaka till vårt hem och vi har inte haft det bättre. Vi har fortfarande inga barn efter gemensamt beslut då vi tycker det är viktigast att vi mår bra och har det bra och att vi har full tillit innan vi sätter ett barn till världen.

  • Anonym (his)
    Tue 7 Jan 2020 19:45
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-07 17:40:33 följande:

    Jag beklagar. Är ni fortfarande ett par? Jag såg ju aldrig min man med kvinnan (det är jag glad för) men hade kanske behövt det för att få allt svart på vitt, verkligen förstå..


    Ja, vi är fortfarande att par. Ett mycket lyckligt sådant. Det är nästan 15 år sen hennes otrohet. Det var naturligtvis chockerande att se henne grovhångla med en annan. Jag förstod ju också att jag inte sett allt och visste att de umgåtts vid tidigare tillfällen. Jag har skrivit lite om mina erfarenheter här i tråden för att ge dig ett annat perspektiv än "dumpa aset". Det har krävts mycket av oss båda för att komma över hennes svek. Men det har det varit värt.
  • Anonym (E)
    Tue 7 Jan 2020 21:08
    Anonym (his) skrev 2020-01-07 19:45:40 följande:

    Ja, vi är fortfarande att par. Ett mycket lyckligt sådant. Det är nästan 15 år sen hennes otrohet. Det var naturligtvis chockerande att se henne grovhångla med en annan. Jag förstod ju också att jag inte sett allt och visste att de umgåtts vid tidigare tillfällen. Jag har skrivit lite om mina erfarenheter här i tråden för att ge dig ett annat perspektiv än "dumpa aset". Det har krävts mycket av oss båda för att komma över hennes svek. Men det har det varit värt.


    Tror inte någon av oss skrivit ?dumpa aset? om det var ditt problem i trådstarten. Om din fru, efter att ni skaffat barn ihop, ganska precis också gift er, hade blivit kär i och varit planerat otrogen, legat oskyddat med samme man 4-5 gånger och blivit med barn med honom, inte berättat något av detta själv för dig utan du själv sett det av en slump. Tror du fortfarande ni hade varit lika lyckliga ihop?
  • Anonym (his)
    Tue 7 Jan 2020 22:14
    Anonym (E) skrev 2020-01-07 21:08:20 följande:

    Tror inte någon av oss skrivit ?dumpa aset? om det var ditt problem i trådstarten. Om din fru, efter att ni skaffat barn ihop, ganska precis också gift er, hade blivit kär i och varit planerat otrogen, legat oskyddat med samme man 4-5 gånger och blivit med barn med honom, inte berättat något av detta själv för dig utan du själv sett det av en slump. Tror du fortfarande ni hade varit lika lyckliga ihop?


    Jag använde uttrycket "dumpa aset" eftersom många kommenterar i denna typ av trådar så ensidigt, kategoriskt och onyanserat går ut på omedelbar och kompromisslös separation. Inte sällan används just det uttrycket.

    Min fru var otrogen med den andre på ett planerat sätt. De träffades ju även innan jag såg dem hångla, vilket jag också skrivit. De hade först träffats på en konsert någon månad innan. Att hon inte blev gravid berodde inte på att de skyddade sig. Huruvida det var frågan om förälskelse eller inte vet jag inte. Hon förnekar det i vart fall. Hon var mer smickrad av att bli uppvaktad av en rockstar. Om hon blivit gravid och gjort abort hade det i princip inte förändrat något. Vi har inga gemensamma barn. Den biten hade vi båda bakom oss innan vi träffades. Att vi lyckats komma vidare beror på några viktiga faktorer. För det första visade min (blivande) fru genuin ånger. Hon kom till insikt om vilket sorts liv hon ville leva och med vem kan man säga. För det andra har jag fått jobba hårt med mig själv för att inte älta katastrofen i det oändliga. För det tredje och viktigaste har vi skapat ett gemensamt liv med total öppenhet sinsemellan som bygger på kärlek och respekt för varandrafaktiskt sett. Nån sorts förlåtelse i biblisk mening är inte heller möjlig. Jag har däremot lärt mig hantera känslorna och lyckats undvika hatiska känslor. Jag har heller aldrig dragit upp händelsen efter jag ältat klart. Inte ens när vi bråkat.

    Detta blir mitt sista inlägg i denna tråd. Samtidigt vill jag önska TS lycka till. Oavsett vilken väg hon väljer.
  • Anonym (jaha)
    Tue 7 Jan 2020 22:24
    Anonym (his) skrev 2020-01-07 22:14:44 följande:
    Jag använde uttrycket "dumpa aset" eftersom många kommenterar i denna typ av trådar så ensidigt, kategoriskt och onyanserat går ut på omedelbar och kompromisslös separation. Inte sällan används just det uttrycket.

    Min fru var otrogen med den andre på ett planerat sätt. De träffades ju även innan jag såg dem hångla, vilket jag också skrivit. De hade först träffats på en konsert någon månad innan. Att hon inte blev gravid berodde inte på att de skyddade sig. Huruvida det var frågan om förälskelse eller inte vet jag inte. Hon förnekar det i vart fall. Hon var mer smickrad av att bli uppvaktad av en rockstar. Om hon blivit gravid och gjort abort hade det i princip inte förändrat något. Vi har inga gemensamma barn. Den biten hade vi båda bakom oss innan vi träffades. Att vi lyckats komma vidare beror på några viktiga faktorer. För det första visade min (blivande) fru genuin ånger. Hon kom till insikt om vilket sorts liv hon ville leva och med vem kan man säga. För det andra har jag fått jobba hårt med mig själv för att inte älta katastrofen i det oändliga. För det tredje och viktigaste har vi skapat ett gemensamt liv med total öppenhet sinsemellan som bygger på kärlek och respekt för varandrafaktiskt sett. Nån sorts förlåtelse i biblisk mening är inte heller möjlig. Jag har däremot lärt mig hantera känslorna och lyckats undvika hatiska känslor. Jag har heller aldrig dragit upp händelsen efter jag ältat klart. Inte ens när vi bråkat.

    Detta blir mitt sista inlägg i denna tråd. Samtidigt vill jag önska TS lycka till. Oavsett vilken väg hon väljer.
    Ok så du "framgångsrecept" bygger mao på att du lyckades lära dig "svälja" dina känslor. Jag tycker inte det ,låter som någon bra lösning att bara svälja andras skit och försöka se det från den ljusa sidan.
  • Tue 7 Jan 2020 22:27
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-07 17:38:18 följande:

    Jag vet ju att det du skriver stämmer... men hade du försökt förlåta för er kärlek och ert barns skull? Och när skulle du ge upp?

    För mig har graviditeten inte varit så stort konstigt nog utan mest en konsekvens av hans otrohet. Hade hon fött barnet hade jag lämnat direkt..


    Nu är din situation värre än det svek jag fick genomlida och vi hade inga barn ihop så det underlättar situationen något. Men jag upplevde hennes svek (och det svek du fått genomlida) som en spottloska på den kärlek jag kände för henne och på mig som person. För mig är det oförlåtligt när man når dit, jag tror mycket i en relation går att arbeta på men det finns vissa saker som sätter sig som en dolk i det gemensamma man haft. Efter att den initiala chocken lagt sig så visste jag att kärleken var död, för INGEN behandlar mig på det sätt hon gjorde. Vi löste skilsmässan snabbt trots hennes protester.

    I dag är jag stolt över mitt agerande, jag stod upp för mig själv och visade mig själv att min ryggrad är stark. Situationen hade inte heller sett annorlunda ut med barn med i bilden. Jag tar tanken om barn väldigt allvarligt och enligt min moraliska kompass hade jag inte kunnat leva med det budskap jag gett ett barn om jag stannat. I mina ögon är det att visa att man behöver inte visa respekt för sin partner i en relation. Ett barn mår inte alltid bäst av att ha två föräldrar, ibland (ganska ofta) är skilsmässa och seperation bättre så de slipper växa upp i ett kärlekslöst hem och utan ett hem där tillit saknas.

    Tänk på att du baserar om du kan stanna på att en annan kvinna har tagit ett beslut om deras gemensamma barn. Någon utanför er relation har alltså tagit ett beslut som kunde betytt att du skulle lämna. Tänk också på att det är din man som bär ansvaret för att denna kvinna har fått denna makten.

    Läste även att er terapeut säger att det ligger hås er båda att det blev som det blev. Det låter i mina öron befängt, visst kan det ha funnits djupa problem mellan er men en vuxen MAN tar det på sig själv att kommunicera innan han stoppar in den i en annan kvinna. Att vara man i det moderna samhället handlar mycket om att hålla kontroll över sina drifter, din man misslyckades tyvärr med detta och valde en annan kvinna. Hade din man varit min vän hade jag som vän kapat honom från mitt liv, en sån går inte att lita på som vän, det är den hårda sanningen från mitt perspektiv.
Svar på tråden Nygift och otrogen