• Anonym (vill)
    Sat 4 Jan 2020 22:10
    1613 visningar
    58 svar
    58
    1613

    Ej gravid, går jag händelserna i förväg?

    Har läst här om en del som fixat ett ja till snitt innan dom ens blivit gravida. Vilken lättnad! Jag vill snart ha barn men VF finns inte i min värld. Jag har också läst om att många känner sig överkörda av personalen som vill tvinga på dom VF och att man inte får visa minsta tvekan till att man vill ha snitt (om det nu är det man vill).

    Därför tänkte jag att jag kan börja lite i tid. Att kontakta vården redan nu innan jag är gravid känns inte aktuellt men om/när jag väl blir det vill jag få snitt beviljat direkt. Tänker inte valsa runt. Jag har skrivit ner alla anledningar till varför jag vill ha snitt, det blev en A4-lista. Kommer även läsa på ordentligt. 

    MEN: överdriver jag? När dagen väl kommer, kommer dom tycka jag överdriver och ta min rädsla på mindre allvar bara för att jag har ett A4 med anledningar till att vägar VF? :( Ska jag dra ihop det lite (istället för att spalta alla fysiska grejer jag är rädd för, lägga ihop allt under en punkt? Liksom hur utförlig ska man vara? 

    Konstig fråga kanske. Men vill verkligen inte sabotera för mig själv när det blir dags. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-01-05 19:08
    Vill förtydliga att jag INTE söker råd om hur jag ska bli av med min rädsla. Inte heller försvara varför jag vill ha ett snitt.

    Det jag undrar är alltså: Hur förberedd och påläst behöver man vara? Ska jag komma med en uppsats (skojar) eller bara säga att jag vill välja snitt och ge typ EN anledning till varför?

  • Svar på tråden Ej gravid, går jag händelserna i förväg?
  • Anonym (53)
    Sat 4 Jan 2020 22:12
    #1

    Att få snitt beviljat innan graviditet är nog inte möjligt tror jag. Du kan absolut flagga tidigt för att du vill ha det men kolla upp alla riskerna.

    Jag ville också smittas förut, men sen kollade jag upp mer fakta. Känner inte lika starkt behov av det längre efter det, men är fortfarande rädd för VF

  • Anonym (A)
    Sat 4 Jan 2020 22:13
    #2
    Anonym (53) skrev 2020-01-04 22:12:39 följande:
    Att få snitt beviljat innan graviditet är nog inte möjligt tror jag. Du kan absolut flagga tidigt för att du vill ha det men kolla upp alla riskerna.

    Jag ville också smittas förut, men sen kollade jag upp mer fakta. Känner inte lika starkt behov av det längre efter det, men är fortfarande rädd för VF
    Håller med
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 22:14
    #3

    Jo, det är det, har sett minst en här som fått det (har läst nästan 40 sidor bakåt). 
    Men min fråga är alltså, kan dom tycka att man överdriver om man är alldeles för förberedd och detaljerad? 

  • Anonym (...)
    Sat 4 Jan 2020 22:16
    #4

    När du är gravid och har samtal med din barnmorska ca v 20 så kan man berätta att man är rädd för att föda vaginalt. O då kopplas ett specialteam från sjukhuset in. Barnmorskan meddelar sjukhuset, sjukhuset meddelar tid till dig. Så är de i Skåne iallafall.

  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 22:19
    #5
    Anonym (...) skrev 2020-01-04 22:16:28 följande:

    När du är gravid och har samtal med din barnmorska ca v 20 så kan man berätta att man är rädd för att föda vaginalt. O då kopplas ett specialteam från sjukhuset in. Barnmorskan meddelar sjukhuset, sjukhuset meddelar tid till dig. Så är de i Skåne iallafall.


    Bra, bor i Skåne faktiskt och hoppas det är relativt lätt här. Jag kommer berätta direkt och vara så på som det går. Men som sagt så undrar jag lite om man kan vara FÖR förberedd. Om dom kommer tro jag är typ neurotisk. Iofs, då får jag kanske lättare ett ja.
  • Anonym (Gucko­sko)
    Sat 4 Jan 2020 22:21
    #6
    Anonym (vill) skrev 2020-01-04 22:10:09 följande:

    Har läst här om en del som fixat ett ja till snitt innan dom ens blivit gravida. Vilken lättnad! Jag vill snart ha barn men VF finns inte i min värld. Jag har också läst om att många känner sig överkörda av personalen som vill tvinga på dom VF och att man inte får visa minsta tvekan till att man vill ha snitt (om det nu är det man vill).

    Därför tänkte jag att jag kan börja lite i tid. Att kontakta vården redan nu innan jag är gravid känns inte aktuellt men om/när jag väl blir det vill jag få snitt beviljat direkt. Tänker inte valsa runt. Jag har skrivit ner alla anledningar till varför jag vill ha snitt, det blev en A4-lista. Kommer även läsa på ordentligt. 

    MEN: överdriver jag? När dagen väl kommer, kommer dom tycka jag överdriver och ta min rädsla på mindre allvar bara för att jag har ett A4 med anledningar till att vägar VF? :( Ska jag dra ihop det lite (istället för att spalta alla fysiska grejer jag är rädd för, lägga ihop allt under en punkt? Liksom hur utförlig ska man vara? 

    Konstig fråga kanske. Men vill verkligen inte sabotera för mig själv när det blir dags. 


    Om någon här påstått sig få snitt beviljat innan graviditet så har personen inte talat sanning. 

    Det är självklart att personalen försöker övertyga dig att föda normalt då det är bäst både för mamma och barn. Det är för erat eget bästa. Och det går oftast att övervinna förlossningsrädslan.

    Varför är du så rädd? Alltså du behöver inte återge hela listan men lite komprimerat kanske... jag vill förstå.

    Sen ska du veta att man inte kan vägra att föda vaginalt, får du inte snitt så har du inget alternativ.
  • Anonym (...)
    Sat 4 Jan 2020 22:22
    #7
    Anonym (vill) skrev 2020-01-04 22:19:05 följande:

    Bra, bor i Skåne faktiskt och hoppas det är relativt lätt här. Jag kommer berätta direkt och vara så på som det går. Men som sagt så undrar jag lite om man kan vara FÖR förberedd. Om dom kommer tro jag är typ neurotisk. Iofs, då får jag kanske lättare ett ja.


    Jag vet inte. Har bara fött vaginalt och dagis igen om 15 veckor. Vad jag har hört får alla beviljat snitt. Så jag tror inte du behöver skriva listor, ringa runder ochsåvidare just nu. När du är gravid och har samtal med din barnmorska så ta de då. Jag tror inte dom tvingar någon att föda vanligt som inte vågar/vill. De löser sig ska du se :)
  • Sat 4 Jan 2020 22:24
    #8

    Om du är helt säker på att du vill ha snitt så ska du inte vänta för länge med att prata med barnmorska om det. Snitt brukar ju planeras in så då får du en tid till det i sådana fall.

    Jag födde vaginalt och trots grad 2 bristning och bruten svanskota så vill jag göra om det.

  • Sat 4 Jan 2020 22:29
    #9

    Du behöver vara STENHÅRD med att snitt är det enda du går med på och inte vika dig en millimeter i alla samtal. De kommer försöka ge dig skuldkänslor över att du ?inte vill ditt barns bästa?, men stå på dig och visa att du är väl påläst om fördelar och nackdelar och vik dig aldrig.

    Jag tror att det kommer gå bra!

  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 22:35
    #10
    Anonym (Guckosko) skrev 2020-01-04 22:21:59 följande:
    Om någon här påstått sig få snitt beviljat innan graviditet så har personen inte talat sanning. 

    Det är självklart att personalen försöker övertyga dig att föda normalt då det är bäst både för mamma och barn. Det är för erat eget bästa. Och det går oftast att övervinna förlossningsrädslan.

    Varför är du så rädd? Alltså du behöver inte återge hela listan men lite komprimerat kanske... jag vill förstå.

    Sen ska du veta att man inte kan vägra att föda vaginalt, får du inte snitt så har du inget alternativ.

    Det var en person som skrivit mycket här och verkar vettig och trovärdig. 


    Jag vill inte övervinna min förlossningsrädsla. Det är som att försöka få någon att övervinna en rädsla för att torteras. Jag har så länge jag kan minnas, haft en skräck för förlossningar. Alltså, från den ålder jag ens har minnen ifrån, från den åldern har jag haft min skräck. Det är det vidrigaste jag kan tänka mig att utsätta mig själv för. Jag kan ge några exempel från min lista. 

    Att känna mig utelämnad till andra som kanske inte lyssnar på mig eller pratar/tar beslut över mitt huvud. Att inte hinna få smärtlindring. Ovissheten. Att jag lika gärna kan bli en sån som får en skräckförlossning. Att bli utsatt för att dom måste använda tång, trycka på min mage, osv. Att gå sönder totalt. Att bli inkontinent, att inte kunna ha sex. Att bli traumatiserad och/eller att min partner blir traumatiserad av att se mig ha dödsångest vilket jag kommer ha. Att känna mig utsatt och utan "värdighet" och integritet. Att få psykiska men och inte kunna knyta an till barnet. Att inte få bestämma över min egen kropp, att känna mig som typ ett djur, lite som när en ko ska kalva och dom sliter ut kalven. 

    Det var några. Det är inte lite rädsla och oro inför smärta osv, det är skräcken att bli utsatt för något som jag vet kommer kännas som ett fruktansvärt övergrepp. Jag har även bra koll på hur jag ska få fram vetenskaplig information, källkritisera osv. Jag vet vad jag gör och hur jag känner. Jag har läst/sett/hört om tillräckligt många historier för att veta att detta är saker som KAN hända och händer OFTA, och jag tänker inte utsätta mig eller mitt framtida barn för det. 

Svar på tråden Ej gravid, går jag händelserna i förväg?