Kexsmula skrev 2020-01-24 00:56:47 följande:
Nu är jag absolut inte emot kejsarsnitt öht och har tidigare fött ett barn med planerat snitt och ska snart också föda mitt andra barn på samma vis då jag lider av fruktansvärd förlossningsrädsla.
Men jag tycker trots det att du ger en något missvisande bild av hur enkelt och smärtfri ett KS är. Jag vet att vissa absolut inte har särskilt ont efteråt och mår toppen, men jag hade enorma smärtor efter mitt snitt. Låg och grät hela tiden på uppvaket eftersom det t.o.m. gjorde ont att bara andas! Allt jag fick var 10 mg oxycontin vilket de hävdade var en ?jättedos?, men det är ju en pyttedos egentligen och jag hade lika gärna kunnat få ett sockerpiller vilket hade gett lika mycket smärtlindring. Helt sjukt!
Efter jag kom upp på vårt rum fick jag endast Alvedon och Ipren mot smärtorna och kunde inte ta mig upp ur sängen själv, knappt ens med hjälp. Jag minns det första toabesöket med fasa- trots hjälp med att ta mig dit gjorde det så ont att jag storgrät. Det tog över tre veckor innan dessa fruktansvärda smärtor gick över, jag gick som en gammal tant framåtlutad och med små, små steg. Kunde inte vända mig på sidan i sängen och det var nästan omöjligt att sova pga smärtorna. Andra natten på BB vädjade min man personalen att ge mig någon riktig smärtlindring istället så att jag åtminstone kunde lägga mig på sidan och få sova lite. Som tur är var den ssk snäll och jag fick en spruta Ketogan (antagligen väldigt låg dos) och inte ens det hjälpte knappt men jag kunde åtminstone vända på mig lite och fick ett par timmars sömn till slut. Övriga dagar var det tvärstopp trots mina smärtor och jag fick bara Alvedon och Ipren.
Jag tycker det är ynkligt att man som kvinna förväntas klara sig utan smärtlindring efter en stor bukoperation. Trots att man inte ammar.
TS efterfrågade hur de som kände samma sak resonerar. För mig var snittet en fis i rymden jämfört med förlossningen, fler års lidande av att kissa och bajsa på mig varje dag, att få en djup depression, få problem med relationen, tvingas byta yrke, gå ner i arbetstid... För att inte tala om alla operationer och all smärta och sjukskrivningar och påföljande urinvägsinfektioner och infektion av såret. En ideal förlossning är väl bäst, men tyvärr... Är man rädd innan så råder jag till snitt.
Jag har opererats ett antal gånger och det är väldigt stor skillnad i återhämtning om man är i god fysisk form. Jag var väldigt noga med att försöka vara i god kondition med snittet och det tror jag hjälpte.