Biologiska klockan för män
Är en man som inom en inte allt för avlägsen tid blir 40. Har vart singel i stort sett hela mitt liv (inte självvalt, men tråden handlar inte om det) och även om jag för det mesta trivts med mitt liv har jag i perioder sedan jag passerade 30 verkligen längtat efter att bilda familj, särskilt när jag träffat mina vänners familjer.
Jag vet att jag rent biologiskt kan få barn i hög ålder, men det var ju inte så här som jag hade sett mitt liv framför mig, och tanken på att på att vara en jättegammal pappa är inte särskilt ljuvlig. I bland känns det verkligen som att jag aldrig kommer träffa någon, vilket ger en inte allt för rolig känsla. Kan inte säga att jag är deprimerad, men ibland känns det väldigt hopplöst.
Anat att jag inte är ensam om dessa tankar och undrar hur ni andra hanterar det hela.
För er som är kvinnor finns ju möjligheten att skaffa barn på egen hand. Är det något ni känner är ett alternativ? Hur tänker ni som är män?
Tråden handlar alltså om att vara ofrivilligt utan egen familjebildning.