Anonym (klimakterieförnekare) skrev 2020-01-24 23:35:24 följande:
30-45 var det inget problem att gå utan någon vecka, men jag har också haft regelbunden tillgång.
Nu i förklimakteriet är det en galen berg-och-dalbana av 15-årskåthet som behöver bekämpas för annars kommer jag att göra något jag ångrar. Fick skärpa mig för att inte antasta två manliga kollegor på senaste två tjänsteresorna.
Vore fan så ironiskt om jag som kvinna blev anklagad för trakasserier, som har varit facklig i många år på tidigare jobb. På riktigt, om jag stirrar män i skrevet just nu så är det för att sex är allt jag tänker på förutom när jag är halvt ihjälstressad.
Och dessutom har jag för första gången i livet en chef som är både jämnårig och snyggare än vad som är lämpligt.
Detta vore helt hysteriskt roligt om det hade drabbat någon annan än mig själv. Jag kanske skulle skriva ett TV-manus?
Suck.
Vilket bevisar att vi är helt i händerna på våra hormoner. Och att vi alla har olika hormonsammansättningar och att det varierar under olika faser i livet. Kvinnor har ju helt klart den mest varierande hormonsammansättningen. Att det varierar så mellan individer beror ju på att vi inte är några robotar utan just människor med olika genuppsättningar.
Därför är det så tråkigt att så många är så fördömande mot dem som inte fungerar exakt likadant som de själva. Kanske dags att vi börjar förhålla oss lite mer ödmjukt inför män som bara "tänker med kuken". Här har vi alltså en kvinna som beskriver att hon i perioder får mobilisera all sin viljekraft för att inte sexuellt antasta män. Då kanske ni fattar att det finns män som har svårt att "låta kuken vara kvar i byxorna". Alltså, jag syftar inte på våldtäktsmän, för våldtäkter handlar inte om sex utan om makt. Nej, jag syftar på vanliga hyggliga familjefäder som drabbas av sinnesförvirring och äventyrar sin familjelycka för ett snedsprång.
Så, ni fördömande och oförstående människor, som själva aldrig har drabbats av en sån här krigföring från era hormoner: försök att ta till er detta, att sexuell lust kan vara så stark att man till synes förlorar all vett och sans och äventyrar både det ena och det andra för att få tillfredsställa sig sexuellt. Det beror inte på att man är en dålig människa utan att man har en hormonuppsättning som kontrollerar ens sinne. Bara vissa som är så här hårt drabbade har den mentala styrkan att stå emot. Andra, som inte är lika viljestarka eller med sämre impulskontroll och som kanske vuxit upp med vanan att alltid få som de vill (tyvärr uppfostras många pojkar på det sättet, och hämtar också sina ideal från tölpaktiga manliga förebilder och från t.ex. filmer som sprider en människosyn som bygger på mannens rätt att ta för sig på bl.a. kvinnors bekostnad) lyckas betydligt sämre.
Tack "Klimakterieförnekare" för din berättelse!