Anonym (HV) skrev 2020-01-21 18:07:10 följande:
Jag har precis gått igenom ett missfall (MA). Det upptäckes på rul i vecka 19 men enligt mätningarna dom gjorde slutade hjärtat att slå redan i v13 (12+5). Det kändes overkligt och fruktansvärt jobbigt eftersom man hade sett den lille när vi gjorde KUB, och då såg allt bra ut. Låg på sjukhuset från 06.00-20.00 igår där jag fick Cytotec. Känner att alla känslor kom som en våg nu efteråt och att kroppen behöver tid att läka. Ska inte börja jobba igen förrän på tisdag men börjar bli osäker på om jag kommer klara av det. Jobbar som personlig assistent och det är många tunga moment under en dag och långa dagar.
Ni som har gått igenom samma sak, hur har ni gjort? Och hur har ni upplevt era missfall? Känner ingen i min omgivning som gått igenom samma sak.
Beklagar! Nu fick jag inte sent missfall utan ett MA i V.6 med tvillingar (första tvillingen dog tidigare än andra) i november.
cytotec misslyckades delvis så blev skrapad till slut.
Sorgen åt upp mig! Hade även ett utomkveds 6 månader innan MA:t så att mista ännu en efterlängtad grav. trodde jag skulle knäcka mig totalt! Tappade livslusten, ville inte lämma sängen, bara grät och grät och beskyllde mig själv för det som hänt TVÅ gånger dessutom...
träffat kurator och bara låtit mig själv sörja är det enda som hjälpt mig. Även att fokusera på annat. I mitt fall min typ 1 diabetes, att få ännu bättre värden och skapa så bra liv som möjligt för mig och nästa foster!
Nu har jag äntligen fått tillbaka ägglossning nu i dagarna och vi vågar försöka igen.
Var ledsen, va arg alla känslor ÄR okej! Det blir lättare med sorgen tids nog fast man inte tror det. Prata med någon du har förtroende för och sök stöd. Ta hand om dig, finns här om du vill prata mer!
STOR KRAM <3