Är det egentid?

Själv tycker jag inte att 1. är egentid då föräldern inte har något annat val än att stanna kvar.

2. är väl lite mer gränsfall eftersom det skulle vara fullt möjligt att gå hem och hjälpa till med kvällsmaten, köra en maskin tvätt etc 

Jag tycker att båda är egentid. Egentid är ju när man gör något själv som vuxen, utan barn/partner.

Visserligen är nr 1 egentid i kombination med föräldraansvaret, men samtidigt så är ju ALL egentid man har något som får planeras runt familjelivet. Man kan ju inte bara bestämma sig för att ha egentid närsomhelst, för man har ju jobb, måste laga mat, hjälpa till med läxor, ha nattning osv så egentiden läggs ju alltid någonstans runt föräldraansvaret oavsett.
Dvs, man får ju i sort sett alltid "passa på" att ta egentid när det fungerar, även de gånger det inte handlar om att man måste skjutsa och stanna kvar.

1- ja 2- ja. Jag räknade det som egentid om jag fick gå på toaletten eller handla mat ostört.

Båda är egentid. Varför skulle det inte vara det.

Jag upplevde det som egentid på tiden när det var aktuellt. Men jag var ensamatånde så då hadlade det ju inte om attdela på egentid rättvist utan att ta tillvara på möjligheterna till den. Även en promenad istället för cykeltur till jobbet nån gång ibland var värdefull egentid.

Om det handlar om attfördela egentiden rättvist behöver man ta hänsyn till fler faktorer. Det är tex inte rättvist fördelat om den ene endast får egentid av den typen som beskrivs ovan, där man intesjälv kan bestämma vad man ska göra med sin tid och fortfarande är på stand by med telefonenom den andre får egentid som den kan förfoga fritt över och den andre föräldern har fullt ansvar. Så oavsett om det kallas egentid eller ej måste man ta hänsyn till fler faktorer för att detska bli rättvist.

Är 1 egentid även om föräldern väljer att stanna kvar?

Hur ser ni på när föräldern BEHÖVER vara i rummet där aktiviteten utförs (t ex pga yngre barn) men kan sitta med en bok/mobilen/etc? Är det egentid?

När någon annan tar över ansvaret för mitt barn och jag kan göra vad jag vill en stund, då räknar jag det som egentid.
När jag kan göra vad jag vill men fortfarande har "jouren" och måste ha kollen på var barnet är och vad barnet gör, då räknar jag det inte som egentid utan som en stunds avkoppling.

Håller med.

Men så länge dessa olika typer av egentid och avkoppling blir någorlunda lika fördelat spelar detkanske mindre roll vad det kallas ts?

Det som blir konstigt är ju om den ena bara får avkoppling/egentid av denna sort som beskrivs här och den andre får helt fri tid utan ansvar som hen kan förfoga frittöver. Detär jnte jämförbar tid över huvud taget.

Om man tex gjort upp en helg att på lördagen ska A få egentid 4 timmar och på söndagen ska B få det. På lördagen när A är borta har barnen kompisar och sysselsätter sig ganska bra själva. B får ha full kollosv men hinner sitta en timme med en bok under tiden. Då innebär det inte att B därför ska minska sin egentid på söndagen till 3 timmar.

1. Ja.

2. Ja.

Ja jag tycker nog båda är egentid i och med att du kan lämna platsen/barnet och gå iväg och tex gå en promenad eller vad man nu gillar att göra. Min man har ett barn som behöver skjutsats till en aktivitet varje vecka och då brukar han ta med sig en bok och sitta och läsa i bilen. Det är absolut egentid för honom för han älskar att läsa. Han hade väl hellre gjort det hemma i soffan men det blir en timme i lugn och ro, oavsett. 

Någon undrade om när man måste stanna kvar i lokalen där barnet är och då blir nog mitt svar nja. Det beror på om man behöver rycka in på något sätt, då kanske det inte blir egentid, men om det går att släppa ansvaret och tex läsa så ja, då blir det egen tid, i mina ögon. 

Ska jag vara ärlig förstår jag inte alltid de här diskussionerna. Har man barn och man behöver inrätta en vardagsrutin för at de har aktiviteter eller annat, ja då gör man ju det? Alternativet är att säga åt barnet att det inte kan gå på en aktivitet för att mamma/pappa inte ids ordna med det. 
Om man mellan de vuxna tycker det är orättvist att den ena har massor med egentid och den andra knappt ingen, så är det ju där man ska justera. Det kräver kommunikation och en samsyn på att man är jämställda i relationen och att ingen  är "värd" mer egentid än den andre. 

Jag förstår egentligen inte riktigt det här med egentid. När barnen var små så brukade jag oftast ha dem med mig när jag tränade, ibland delade vi på barnen när vi skulle göra något för att det skulle bli enklare att ha bara ett eller två barn med sig. Skulle någon av oss göra nåt där det var svårt att ha med barnen så gjorde vi upp om det då.