RebeckaZ70 skrev 2020-02-24 19:37:22 följande:
Gör det! det är så kul att vara ute med kissarna. Nu har vi ju fått byggt en stor rastgård där kissarna kan vara hela dygnet om de vill. De får vara lösa med oss i trädgården när vi är med, de visar inget intresse av att försöka rymma heller
Det sorgliga är när den dagen kommer då man måste fatta ett svårt beslut Min förra blev ju sämre sitt sista år och fick svårare att röra sig, det märktes på honom så tydligt att han inte ville längre. Det blev en sista tur till stranden, fick låna en bil den dagen, ville inte ta honom på cykeln. Jag bar honom ner på stranden, sen satt vi på en filt tills solen gått ner, han gick omkring lite grann och nosade som han brukade. På kvällen hemma fick han handskalade räkor och sov en sista natt med mig. Hos veterinären var de jättefina, de tände ett ljus i rummet och jag satt med honom invirad i sin gosefilt och så fick han gå över regnbågsbron... Men på hemvägen bröt jag ihop helt, taxikillen fick hjälpa mig in, sen var jag hemma från jobbet en vecka och bara sörjde. Några månader senare kom de här in i mitt liv, en röd kille och en trefärgad tjej. De är viktiga för mig, de små liven.
Nu är det vinter om än grön och då min bortskämda lilla prinsessa till kisse vägrar gå ut om det inte är varmt ute får cykel-projektet vänta till våren.
Jag tycker också om va ute med katten. Är ute med henne flera timmar ibland varma sommardagar. Hon går ju i koppel och ibland lägger vi oss tillsammans på picknickfilten i gräset och vilar och spanar på omgivningarna.
Dina katter trivs säkert i det härliga klimatet hos er där dom och ni kan va ute året om. Får jag fråga om du också hade Skoglund där du bor nu? Så det va Medelhavet han nosade på dofterna av eller?
Vilken underbart fin beskrivning du gav av Skoglunds sista tid...tack för att du delade det med mig. Ja, det gör så ont när det är dags skiljas från sin lilla vän och familjemedlem MEN han hade ju haft lyckan få ha det bästa liv han nånsin kunnat önska med dig och sättet han fick lämna den här världen på va ju också så fint och värdigt det bara kunde bli. Han hade det så bra man kan ha det tills det va dags vandra över regnbågsbron. Det är inte alla människor ens som får ha det så bra i livet och gå bort så värdigt.
Jag minns när katten jag växte upp med och som va som ett syskon för mig blev gammal och dålig och vi måste låta henne somna in. Vi va alla med henne inne hos veterinären, mamma, pappa och alla vi syskon. Jag va yngst och fick hålla om henne medans hon somnade in (hon fick lugnande först) men hon fick gos och kramar av alla. <3
Det va så sorgligt men samtidigt så fint och värdigt. Visst va jag oändligt ledsen efteråt men den fina avslutningen hjälpte mig klara det. Vetskapen om att hon haft ett bra liv ända fram till slutet. Men jag kan fortfarande känna saknad fast det är 5 år sen nu.
Som sagt...katter är underbara små väsen.