Fler som känner att ni aldrig kommer att träffa någon?

Jag känner också att jag aldrig kommer att träffa någon och håller med om att det inte är en rolig känsla.

Inte helt samma sits dock, jag är 35 och fortfarande okysst och har varit på 2 dejter i hela mitt liv.

Men känslan är nog densamma.

Ja... min livs kärlek söker lyckan nån annanstans efter 12 år som par. Vi har alltid varit extremt attraherade av varandra och upplevde extrem kemi som jag tror är svårt att hitta med vem som helst. Jag va hans första tjej så han får väl se vad vi hade i längden...

Jag är 40 men jag söker kvinna då jag vill ha barn, så ni kvinnor 40+ är ju inte aktuella. Tror många män som tänker skaffa barn tänker likadant.

Du har uppenbarligen kunnat etablera flera relationer i ditt liv och då tycker jag mycket tyder på att du kommer kunna göra det igen.

Är 45 och har egentligen inte haft någon kärleksrelation i livet. Funderar ibland på om någon bestämt att det ska vara så.

Du kommer att lyckas och fundera på vad det var som gjorde att du kunnat skapa de relationer du haft.

Jag känner det med. Jag har vart kär ett antal gånger, och varenda en av dem har vart en gift man. Inte ens så att jag lyckats få till något med någon av dem, inte den typen av gift man. Utan bara fullkomligt olyckligt och misslyckat när jag försökt ta steget till att det skall bli något och berättat vad jag känner. "Du är en jättefin tjej men jag är inte intresserad på det sättet".

Det är något med den typen av man som attraherar mig något oerhört. Någon jag liksom känner att det här är en man som verkligen kan ge och känna kärlek. Som kan älska någon och aldrig skulle bedra hon de älskar. En trogen och fin man. En bra man. Men samtidigt är det ju kört redan från början, jag vet ändå detta någonstans, men fantasin går igång och jag blir helt hjälplöst förälskad.

Sedan försöker jag flirta litegrann men mest samla mod till att våga berätta hur jag känner. Det kan ta månader att göra det. Sedan öppnar jag mig och då kommer ratningen. Då blir jag ledsen. Sedan är jag vilsen ett tag, dejtar lite löst men singelkillar eller vänsterprasslare känns ointressanta, och så hittar jag en ny att bli kär i och så upprepar sig mönstret.

Varför har du gett upp han som du är attraherad av?

Är det relationen eller sexet du saknar mest?

Eftersom du haft ngr relationer så tror jag som nån skrev att du är attraktiv och kommer finna vad du vill ha.

Japp. Har varit riktigt attraherad och intresserad två gånger. En gång på högstadiet och då vågade jag inte ens prata med killen och den andra gången med mitt ena ex. Jag har dejtat mycket och även haft ytterligare ett förhållande men känner aldrig varken attraktion alls eller kärlek. Var nog tillsammans med senaste ex mest för att han var snäll, rolig och jag ville träffa någon så jag kunde skaffa barn sen. Det funkar inte. Har insett att jag antagligen aldrig kommer träffa någon ny och det får vara så. Jag dejtar inte ens längre överhuvudtaget. Jag avskyr dejting och det leder aldrig någonstans heller. Känns som det är något fel på mig som typ inte kan bli attraherad av folk.

Han som jag i nuläget är väldigt attraherad av (tror aldrig jag varit så attraherad tidigare) är upptagen. Tyvärr. Han är så jäkla sexig. 

Jag saknar både sex och närhet. Känslomässig intimitet, hud mot hud.

Tror du det är ömsesidigt dvs att han är attraherad av dig? Är ni bekanta?

Jag har lovat mig själv att aldrig mer inleda något om jag inte känner "det". Jag har haft några förhållanden där jag inte ens varit kär i början av förhållandet. Aldrig mer. Enda gången jag varit kär i början är med sonens pappa. Och hade jag inlett något med den man jag i nuläget är attraherad av så hade jag nog blivit störtkär i honom men det kommer inte ske eftersom han redan har flickvän. Jag dejtar inte heller längre. Har reggat mig på dejtingsidor men jag är helt enkelt inte intresserad av att träfffa någon därifrån.