Lemio skrev 2020-02-22 22:24:51 följande:
Aha du har också donerat? Flera gånger? ???? Hur gick/går dina tankar kring det? Kring eventuella barn som kan kontakta dej senare. Vad säger din eventuella partner och vad tror du dina barn skulle tycka om att du har gener någon annanstans? Jag har varit med på äggplock och assisterat för ett par år sedan, tyckte det var rätt skrämmande faktiskt hur ont de verkade ha. Men jag tänker mej att det är mycket annat som spelar in i de situationerna också. Oro och rädsla för om man ska hitta något ägg. Och om man ska lyckas bli förälder den gången. Jag tänker mej att det påverkar smärtan också. Jag är ju inte orolig för min egen del i det hela utan har bara smärtan att hantera. Så inbillar mej att det är lättare då ????
Jo jag donerade till en klinik för några år sedan, sen har jag också gjort det direkt till några andra efter det. Det är en rätt lång procedur med att donera till klinik, först olika tester sedan måste donationerna vänta i frysen ett halvår på att jag gjorde ett uppföljande friskhetstest. Tur att det var en engångsgrej
Jag tycker det är rätt spännande att tänka jag kanske får möta några av barnen långt in i framtiden och se hur deras liv blev. Så växer de upp i olika delar av landet, får olika dialekt och helt olika livserfarenheter. Några blir nog inbitna storstadsbor medan andra växer upp på landsbygden. Fascinerande att tänka hur det kan bli i en framtid där de knyter lite kontakt med varandra och med mig. Jag är medveten om att säkert inte alla kommer vilja det och de får såklart vara ifred, jag kommer absolut inte vara någon drivande kraft men jag kan tänka mig att i vuxen ålder kommer en del vilja söka sitt ursprung. Så jag har nåt att se fram emot om 15-20 år.
Själv är jag singel, så det har inte varit något jag behövt ta hänsyn till. Däremot har jag egna barn sen tidigare. Jag tänker att jag berättar för dem sen när de blivit äldre. Än så länge är det svindlande lång tid innan biologiska halvsyskon kan tänkas önska kontakt, så det känns bara onödigt att berätta så tidigt