Det vänder aldrig.

Vänta bara, det här är bara början. Det du upplever är livet och sen när du inser att man blir fan inte yngre ja, då har du verkligen något att känna dig oroad över.

Du får fixa vändningen själv. Tyvärr är det så. I Sverige kommer det nu bli väldigt mycket sämre på alla fronter så du kan inte lita på att någon annan fixar vändningen åt dig om du inte har superbra vänner, vilket du troligen inte har.

Själv har jag haft som du hela mitt vuxna liv. Min mor dog tidigt, farsan som var riktigt gammal blev suicidal men sedan dog han också av naturliga orsaker och så har livet bara fortsatt.

Men jag vet inte om jag kan gnälla, har ändå lyckats på många fronter (utbilda mig, skapa mitt egna boende och vara ensamstående pappa åt barn) och är ganska frisk.

Man tycker lätt synd om sig själv när man är i din sits, men det är en illusion och ganska negativ illusion. Det är inte mer synd om mig själv än om alla andra. Det är en illusion där du fokuserar på dig själv utifrån dig själv.

Bygg ditt liv som du vill ha det. Skapa lycka som du själv kan påverka. Tycker du att dina föräldrar skulle hållit ihop enbart för din skull? Tycker du att dom skulle vara olyckliga för att göra dig nöjd? Låter tokigt tycker jag.

Ditt ex skaffade en ny, och? Är det verkligen det hemskaste som kan hända? Det kallas livet.

Jag förlorade en förälder ung, min första bästa kompis dog i en hjärntumör när hon var 10. Min andra bästa kompis dog 10 år senare. Min sambos lillebror dog i en olycka för två år sedan. Min levande förälder fick en allvarlig stroke. Jag fick en stroke när jag var gravid som påverkade mitt första barn. Mitt andra barn har en grav hörselnedsättning som påverkar hans liv och han behöver stöd och hjälp.

Nu är jag inte ens 30 år gammal och har fått MS + Chrons. Jag kan fortsätta i en evighet med saker som hänt i min direkta närhet. Det tar aldrig slut.

Få lite perspektiv på livet och välj din väg.

Tänkte såhär att om ditt barndomshem är den enda plats som du känner dig trygg på, kommunicera med dina föräldrar. Har du något sparat? Så kanske du kan köpa halva av någon förälder?

Hur gick det, har det vänt?

Har det blivit nåt bättre?
Jag kände för dig när jag läste TS och ännu mer när jag såg vilken typ av svar du fick, det absolut sista iaf jag hade velat höra om jag skrev om att jag mår dåligt är att nån annan berättar hur mycket värre den har det. Det är väl knappast en tävling och alla utgår ifrån sig själva. Och med det sagt så har du ju varit med om skitmycket jobbigt och det är hemskt att gå vara ensam i allt jobbigt man kan gå igenom, bara själva ensamheten i sig är ju fruktansvärd och nedbrytande. 

Skäms över svaren du fått! vem försöker sätta en människa på plats som mår dåligt genom att framhäva hur mycket värre en själv har det?!

Jag hoppas att du fått uppleva lite glädje sedan du skrev tråden och att livet börjar kännas ljusare

Människor börjar bli allt mer kallhjärtade. Men de som är så kallhjärtade hade gått sönder totalt om dom hade börjar reflektera över sina handlingar och beteende. Så de spinner vidare med sitt extremt oetiska beteenden och skjuter ifrån sig allt vad gällande ansvar ifråga om att värna om andra.

"Var o en är ansvariga för sig själv" Hade fungerat om man hade haft vetskapen om att man kommer tillbaka en dag igen rätt snart till livet.

Ganska ironiskt då människan anses vara ett flockdjur. De som uttrycker sig så är de som gärna kliver över andra och gillar inte gillar att begrunda sig själva utöver att skydda sin egna perfekta "perfekta" spegelbild ifrån att spräckas.

Nej, de som säger sådant har inte gått igenom lika mycket som andra, alt varit med om någonting för länge sedan och därefter tappat bort sig själva o samtidigt inte drar sig för att utnyttja andra.

Världens vidrigaste form utav människor.

Det är så, oavsett vad alla kacklande hycklare lär anse att inte alls vara så.

Dock är sådana kommentarer en affektion utan en känslovind inom dom som dom försöker resistera emot. Bästa skulle nog va att kasta lite kiss på dom och svara när de blir sura att de är själva ansvariga över att de stod just där, då man uppenbarligen har rättighet i att behandla andra hur man vill. ^^ xD

(Nej har aldrig kastat kiss på någon, bara en rolig tanke som kom upp nu!)

Beklagar allt du varit med om o allt på en gång mer eller mindre! Tufft, men ändå nog bra att det förhåller sig över en så kort tidsram, då du kan påbörja din läkningsprocess tidigare än om det hela förskjöt sig under flera år.

Det är svårt att hitta folk man kan lita på, för dom har lärt sig att man inte kan lita på andra. Ond cirkel det där. Hade jag varit du och om jag hade kunnat så hade jag skaffat mig en hund och börjat springa.

Typ såhär men med Hunden också självklart ! 

Tyvärr har människan byggt upp ett samhälle (och det utan droger) till att vara ett helt ur fokus på det bättre, utan endast på att vinna.

Pengarna måste du kunna få tillbaka i övrigt om någon har stulit till sig dom. Prata med din bank.

Gör ett miljöombyte så du inte fastnar bland väggarna utav minnen.

Man vet aldrig vad som väntar på andra sidan backen eller kurvan. Hitta ett sätt som får dig att orka stå ut så länge det inte går ut över någon annan, så länge som du har råd och behöver och därefter börja bygga upp dig själv igen, och bryt beteendet som du använt dig utav om det visar sig skada dig själv även om det funkade tillfälligt. Men det bästa för att läka är ändå Naturen.

Så hitta en anledning till att komma ut ! 

Hur har det gått?