Anonym (M) skrev 2021-02-24 22:15:22 följande:
Det blev inget sex idag! Och de kommer nog inte bli något alls denna månaden. Så en massa hormoner i onödan då. Efter middagen tog jag en dusch satte på lite snyggare underkläder. Kommer ut efter jag nattat sonen och sambon ser ja jag vet inte typ sutr ut. Jag frågar lite försiktigt vill du inte? Jo svarade han okej ja så vi ska börja med lite förspel. Han garvar in princip hela tiden och säger att han känner sig så pressad. Då sa jag att de behöver du inte göra du får se de här som en mysig stund. Han fortsätter garva hela tiden och påpekar vet inte vad som är fel men får inte upp den.
Jag svarar: men de är väl inte så konstigt du håller ju bara på och garvar hela tiden? Försöker kyssa honom flera ggr men han bara garvar. Jag säger till slut något i stil men asså allvarligt du måste ju sluta garva. Han ba jag känner mig som en spermadonator då sa jag men vad tror du jag känner mig som? En jävla avelsko.
Han fortsätter garva och hålla på så jag reser mig till slut upp och går och säger att vi skiter i de här. Har varit så jävla arg och ledsen och gråtit en hel del.
De här är fan topp 3 gångerna i mitt liv som jag känt mig så jävla förnedrad. Där ligger jag i lite finare underkläder och har outat i måndags om hur psykiskt dåligt jag mått sen i april över de här och berättat allt om pressen/stressen som blir varje månad osv. och blir typ skrattad åt? Skiter i om han skrattade åt situationen eller inte de var så jävla förnedrande. Han försökte inte ens! Jag tror faktiskt att jag kommer lägga ned de här nu. Detta kändes som droppen som fick bägaren att rinna över. Jag känner någonstans att jag just nu efter de här inte vill ha fler barn med honom och just nu vet jag faktiskt inte om jag ens vill vara tillsammans med honom överhuvudtaget. Trodde aldrig han skulle få mig att känna mig så pissad på efter 10 år tillsammans.
Åh vad ledsen jag blir för din och er skull!! Verkligen. Det är så svårt att bära på längtan och att ens partner inte kan förstå den på det djup som vi förstår det.
Jag förstår att du kände dig förnedrad, du var ju sårbar och ställde sig själv i en utsatt situation. Självklart tänkte du att din sambo skulle ta hand om dig i den situationen oavsett vad han kände, och oavsett om det blev sex eller inte. <3
Tänker som Vicki89 skrev, att det kan vara bra att prata om det tillsammans. Helst på neutral mark, där ni båda försöker förstå varandra. Han kan ju ha haft en stressreaktion och kanske inte vågat möta de faktiska känslorna han kände. Ofta är ju skratt eller ilska en försvarsmekanism för att skydda oss själva, även om det inte är rätt eller om det sårar någon annan. Förhoppningsvis kan ni möta varandra och dela era känslor med varandra, och förlåta! Men innan dess så har du en liga kvinnor bakom dig som förstår dig och din sorg och frustration och att du blev sårad. <3