Sur när han inte är inblandad i allt
Har 1 barn med min nuvarande man och två barn med en pappa som inte existerar längre. Min nuvarande man och jag har bott ihop i 15 år och han har alltid bott tillsammans med mina två barn som alltid har bott med mig. Mina barn har aldrig sedan skilsmässan haft någon relation med sin pappa. Min man och mina barn har haft en jättebra relation han är deras fadersgestalt som de också säger till honom. Nu till problemet barnen är stora och har sina egna liv. Jag och barnen har rätt ofta kontakt och så kanske vi pratar om att vi ska träffas och äta middag i helgen och kanske hjälpa till med något eller att jag har lite som hastigast pratat med ett barn om att den vill fixa till i sitt rum på landet. Då kanske jag inte säger de här sakerna på en gång t ex det med att fixa var ju liksom ingen grej. Det är där hen bor på landet vill hen fixa till byta möbler så är det väl bara kul. Men inte, just det kom upp i helgen mitt barns sambo säger till min man att de ska ta med en större säng då har min man fräst och sagt något om att det är inte självklart och sambon säger att jag har sagt ok, jag kom inte först ihåg det men så var det ju att vi hade pratat om det för säkert ett år sedan. Sedan det här med att hjälpa till eller träffas att äta middag när det kommer upp då kan han aldrig säga vad kul då är det alltid besvärligt. Därför blir det lite så att jag drar mig för att säga saker eftersom när jag än säger några sådana här saker så blir han sur. Men konstigt är det när allt har fungerat när de bodde hemma varför ska det bli så här nu? Och så säger han att jag är rädd att säga ifrån till mina vuxna barn! Men det här är ju inga sådana saker. Ursäkta rörigt inlägg