• Sun 10 May 2020 15:09
    1946 visningar
    10 svar
    10
    1946

    Fertilitetsutredning, provsvar negativt.

    Hej!

    Jag och min man har försökt skaffa barn i över ett år och sökte hjälp för detta.

    Vi fick komma och träffa en gynekolog som gjorde en gynundersökning på mig. Dagen efter fick jag komma och lämna prover. Min man bokade tid på sjukhuset där han fick lämna spermaprov.

    Fyra veckor passerade och vi blev återkallade till gynekologen för att gå igenom provsvaren.

    Det visade sig att jag har väldigt lite ägg för min ålder (är 29) och min man hade bara ett fåtal spermier som rörde sig. De få spermierna som rörde sig var defekta och skulle inte kunna ge upphov till en graviditet.

    Nästa steg nu är att vänta ytterligare 3 månader för att han ska ge ett nytt spermaprov för att se om det ser likadant ut eller om det finns någon frisk levande spermie eller i bästa fall att det ser normalt ut. Det kanske bara var en tillfällighet?

    Dock ska min man (29 år) iväg och ta blodprov för att se så allt står rätt till med alla värden, och se om det finns någon förklaring på detta.

    Sen får vi svar, om vi kan få barn naturligt, med hjälp av IVF eller om att få biologiskt barn ihop är en omöjlighet! Men enligt gynekologen så lutar det åt IVF eller att det inte kommer att gå att få biologiskt ihop då detta var väldigt negativt!

    Jag vet att man inte ska ge upp, eller släcka hoppet men detta har påverkat mig så mycket. Jag har gråtit i 3 dagar. Oftast själv i min ensamhet då jag inte vill att min man ska känna sig ?ansvarig?

    Det är så konstig situation, det känns tungt och jag är orolig. Är det någon som är i samma situation?

    Jag behövde nog få skriva av mig, till någon och bara få vara ärlig med mina känslor och oro!

    Tack till dig, vem du är som läser för du lyssnade!

    Lycka till till er alla där ute som kämpar mot ofrivillig barnlöshet!

  • Svar på tråden Fertilitetsutredning, provsvar negativt.
  • Sun 10 May 2020 16:36
    #1

    Jag förstår vilket tungt besked det måste varit både för dig och din man. Det är en sorg att inte kunna få biologiskt gemensamma barn och liksom andra sorger måste den bearbetas för att en ska kunna gå vidare. Det verkar som det finns en chans iallafall för dig att kunna få ett biologiskt barn. Sämre chans för din man, om en ska gå efter läkarnas inställning... Men det uppföljande spermaprovet om några månader kan ju ge en ljusglimt av hopp. Jag tror inte de gjort ett andra prov om det verkligen inte fanns någon chans

  • Sun 10 May 2020 17:17
    #2

    Hej, har inte varit med om 100% samma situation men fattar att det är otroligt tungt, allt styrka till er!

    När jag och min sambo var på fertilitetsutredning fick vi reda på att jag hade extremt låg äggreserv för min ålder (31) hans spermaprov var dock normalt. Vi skickades vidare till IVF med trolig äggdonation som följd. Jag var deppig och kände mig skyldig och att det var mitt ?fel?, men vi tog stöd i varandra och man får vara ledsen utan att känna att det är någons fel!
    Försökte förbättra min äggkvalité genom att sluta helt med koffein och alkohol, drack konstiga kinesiska örter, gick på akupunktur samt åt kosttillskott (speciellt bidrottninggele.) Nu vet jag inte vad det var som gjorde att det ?lossnade? men veckan innan vi skulle till kliniken så plussade jag och är nu i vecka 20. 


     


    Och gällande spermakvalitén så har jag för min att Jenny Koos (Vulverine) har pratat om att en man kan förbättra sin kvalité, dels med kosttillskott och livsstilsval. Kanske något att läsa om och pröva inför nästa provtagning? Lycka till!!

  • Sun 10 May 2020 17:38
    #3

    Vilket tufft besked för er två. Vi hade exakt samma situation. 

    Vi visste att min man hade mycket dåliga spermier (han hade försökt att få barn med sitt ex) och därför gick vi ganska snabbt på en ny utredning och kollade även upp hur det såg ut för mig, var då 33. Mitt AMH låg på 0,4. Vi gick vidare med 2 IVF men trots ändå 5-6 ägg vid äggplock (borde minst ligger på 10-12) blev aldrig något ägg befruktad. De kunde inte med 100% säkerhet säger om det berodde på äggen (kvaliten borde inte vara så dåligt med 33) eller på spermierna. Det planerades att ändå gå vidare med äggdonation då det rent statiskt är oftare ett problem med äggen. Förutsatt att partnern har några spermier (de kan selektera de bättre spermierna med ICSI men de kan såklart inte se allt). Sedan hade vi sån otur och vår donator hade inte några ägg när hon stimulerades och hennes behandling avbröts. Nu hade vi redan väntat ett år och orkade inte längre. Samtidigt som vi inte trodde att det skulle lyckas ändå min äggdonator och mannens dåliga spermier. Så vi gjorde istället en embryodonation utomlands och första försöket lyckades och nu är jag i v17.

    Men det tog oss tid att komma till detta beslut. Det tar lång tid och är en tuff resa. Men när man håller barnet i famnen så spelar det ingen som helst roll om den är genetiskt ditt. I alla fall säger alla så. 

    Men det kan absolut fungerar med IVF för er. Det beror på många många faktorer. Så jag är säkert att de kommer göra ett IVF försök så länge mannen har sperma. 


    Embryodonation 2020 - BF 22/10
  • Anonym (Anony­m)
    Sun 10 May 2020 18:16
    #4

    Spermiedonation kan vara en möjlig väg! Hoppas det bara var tillfällig svacka med spermierna, men det finns fortfarande lösningar att få barn, eller så kan man adoptera.

  • Sun 10 May 2020 21:10
    #5

    Vill bara berätta om min väninna som fick samma besked när hon var 27, maken några år äldre. De har 3 barn idag. Har tagit något år varje barn men gått tillslut. Nyckeln verkar för dem ha varit att helt sluta med alkohol och koffein, samt att ha sex varenda dag.

  • Anonym (A)
    Mon 11 May 2020 02:11
    #6

    Jag och min sambo fick besked om att hans spermier var orörliga. Jag tolkade det som om alla var döda, men efter ytterligare provtagning kunde de se att några levde, även om de inte simmade. Vi blev gravida på första IVF-försöket. Vi fick dock vänta länge på det försöket och jag gick runt i flera år och tänkte att jag aldrig skulle bli mamma. Jag förstår om 3 månader känns som en evighet, och att ovissheten är plågsam, men jag vill ändå ge lite hopp om att det kan gå bra även om allt känns hopplöst, IVF-tekniken är fantastisk.

  • Anonym (Wifi)
    Mon 11 May 2020 02:41
    #7

    Hej TS,

    Vill inte ingiva hopp i onödan, men min man hade få spermier som rörde sig, och vi hittade en del Amerikanska studier som föreslog att man skulle flytta wifi routern från det rum man befinner sig i ofta. Säkert inget supervetenskapligt, du kan googla. Det första som dök upp när jag gjorde det nu var den här studien: www.bionews.org.uk/page_142704

    Det står ganska mycket om det på nätet.

    Efter några månader blev vi med barn, vem vet... kanske värt ett försök i alla fall?

  • Thu 28 Jan 2021 14:51
    #8

    Hej! En liten uppdatering!

    Jag orkade visst inte vara så aktiv här, vi fick så många negativa svar (från sjukvården) så gick in helt i mig själv! Men ville bara uppdatera om att vi har blivit beviljade hjälp med ICSI. Detta genom att en enskild spermie införs direkt i ägget (mikroinsemination, ICSI. Jag är överlycklig och första gången på två år känner jag en gnutta hopp! Nästa vecka när jag ska ha min mens börjar jag med mina hormonsprutor! Vi är också beredda på att det inte är säkert att det kommer att gå, men att få hjälp känns så ofattbart skönt! Jag uppdaterar mer under processens gång!

  • Thu 28 Jan 2021 14:56
    #9

    Sen vill jag också skriva och tacka er alla som delat med er av era erfarenheter och gett kärlek och omtanke till mig! Vill ge det tillbaka till er! Samt be om ursäkt att jag inte tog mig tid att svara , jag mådde så dåligt! Men jag har läst allt ni skrivit och tagit åt mig av det! Tack för det och hoppas ni mår bra ??

  • Wed 7 Apr 2021 17:17
    #10

    Hur har det gått?

Svar på tråden Fertilitetsutredning, provsvar negativt.