Någon som gått från brukshund till labrador/liknande ras

Jag har inte haft brukshund men ville väldigt gärna ha en. Jag kompromissade för familjens skull och köpte en springer spaniel, en ras som ligger nära labben personlighetsmässigt. Han är snart sju månader och en riktig plåga. Han har ett hjärta av guld och är genuint vänlig, ett stort plus i en barnfamilj. Det är dock ingen lätt hund och jag lägger ner massor av tid för att lära honom gå fint i koppel, inte jaga fåglar, inte hälsa på allt och alla, inte bita och slita i kläder osv, osv. 

Jag hoppas på att kunna träna och tävla lite lydnad och bruks på de lägsta nivåerna med honom men vill även ha en motionskompis. 

Både labbe och springer är glada typer så man löper ingen större risk att få en farlig hund om man slarvar med fostran. Det är en fördel, tycker jag.

Mina 2 första hundar var en vit herde och en lagotto med skärpa och dådkraft som båda krävde väldigt mycket aktivering för att vara trevliga och balanserade. Jag bytte sedan ras till dvärgschnauzer som också kräver aktivering men inte alls i samma utsträckning. Jag upplever att jag har precis lika roligt med dessa då dom gärna går ett spår, kör lite lydnad och hänger med på det mesta utan att klättra på väggarna om det bara blir motion några dagar.

Vad är syftet med erat hundägande? Ska ni "bara" ha en hund till sällskap och familjeliv så räcker en sällskapsras väldigt bra. Satsar ni på att tävla inom någon bruksgren så ska ni ju titta på en ras med mer kapacitet.

Syftet är att ha en hyfsat aktiv familjehund att motionera med, och självklart en mkt god vardagslydnad, lägga spår och ev träna lite sök. Men en ny brukshund känner jag att vi inte har ork och tid till, samt att jag vill ha en mindre "komplicerad" ras som man faktiskt vågar lämna till hundvakt nån dag nån gång utan att vara orolig att hunden ska gå ur hand på personen direkt.

Då passar väl labben utmärkt ! Finns ju ingen anledning att skaffa "mer än man behöver", då hamnar ju oftast hunden i kläm och man som ägare har konstant dåligt samvete och hundägandet är plötsligt inte roligt längre.

Har du kollat på pudel och korthårig collie?

Det är just labbe jag fastnat för, en brun helst :) Får försöka övertala mannen att labbar inte behöver vara så "svenniga", tröga och tråkiga, utan kan i rätta händer (och rätta linjer) vara sportiga och kapabla till de allra flesta aktiviteter.

Tröga och tråkiga är väl det sista en labbe är ...dom jag känner är ju konstant på språng och redo för allt, hela tiden. Jag upplever att dom är runt fötterna på en hela tiden och väntar på att nåt skoj ska hända.

Det beror ju helt på vad för linjer man köper ifrån. Utställningslabbar är ju ofta så tråkiga så klockorna stannar. Eller, de är kul tills de är typ 2 år och sen blir de dötrista (gäller för övrigt även många goldens av utställningslinjer). Eller så är det bara terriermänniskan i mig som inte ser charmen av den typen av hund En labbe eller golden av mer dual-typ eller arbetande/tävlande linjer är ju betydligt roligare i så fall. Eller en flatte (även om de ta mig tusan aldrig blir riktigt vuxna ). 

Sen är det ju som så att många retrievers blir "avslagna" om de inte får tillräckligt med stimulans och ses då som "titta så fina och lugna hundar det är" till skillnad från andra raser som går in i "destruction mode" när de blir understimulerade.