Min mamma har slutat dricka, och jag kan inte vara glad för hennes skull

Jag förstår dig. Du behöver inte vara glad just nu heller. Du har rätt att känna precis som du känner. Du hade ett helvete och det går inte att komma över i en handvändning. 

Kanske att du känner mer glädje när/om du själv får barn och de har en nykter mormor. Men det finns inga måsten. 

Kolla om det känns som om Aca är nåt för dig! Det är ett 12-stegsprogram likt AA - fast för annan målgrupp och syfte. 

ACA Sverige
Vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella familjer

http://aca-sverige.org/

Usch så tragiskt. Håller med många ovan. Du behöver ha hjälp att reda ut det du har upplevt. Inget konstigt alls det du känner nu. Du har gjort det för jävligt bra som har överlevt. Du är så mycket starkare än du förstår. Du behöver få bearbeta och få insikt och kunskap. Tuff resa men du måste få upp och ur dig allt. Vill bara ta dig i famn, krama dig och vilja säga att allt blir bra. Var rädd om dig!

Det är väl inte konstigt att du inte är glad! Det låter som du levt i en mardröm och tagit ansvar du inte skulle ha behövt ta.

Jag kan bara tänka att man får försöka skilja på att vara glad för att hon är nykter och på att du är ledsen för en förlorad barndom.

Kan tänka mig att det känns som hon borde ha kunnat sluta tidigare, om hon kunde sluta nu, men det kunde hon antagligen inte då. Tror de flesta som känner att de kan det gör det. Av någon anledning så var hon starkare den här gången.

Du har ingen skyldighet att vara glad för hennes skull heller. 

TS man kanske till och med hävda att du fått en typ av posttraumatisk stress, som blir övertydlig nu när din mamma verkar gett upp alkoholen.

Du hade fått adressera detta en dag oavsett är min gissning, även om mamman varit helt ur bilden.

Du kanske till och med är arg för att hon lyckats nu men inte när du behövde att hon var nykter. Du kanske klandrar dig själv på något sätt för att hon lyckats nu men inte när du var ung och försökte tillrätta lägga situationen så hon skulle kunnat komma ur sitt missbruk men att det inte lyckades? Hon kanske helt enkelt inte ville/kunde komma ur sitt missbruk tidigare oavsett vilken hjälp hon fick då och att du på något sätt tog på dig det som ditt uppdrag att få henne nykter och att du är arg för att hon inte lyckades då men att hon gjorde det nu? Det här är frågor som jag tänker att du behöver ställa dig själv för att ta reda på dina känslor. Det är lätt att man tar över andras problem som sina egna speciellt som medberoende.

Du kanske till och med är arg för att hon lyckats nu men inte när du behövde att hon var nykter. Du kanske klandrar dig själv på något sätt för att hon lyckats nu men inte när du var ung och försökte tillrätta lägga situationen så hon skulle kunnat komma ur sitt missbruk men att det inte lyckades? Hon kanske helt enkelt inte ville/kunde komma ur sitt missbruk tidigare oavsett vilken hjälp hon fick då och att du på något sätt tog på dig det som ditt uppdrag att få henne nykter och att du är arg för att hon inte lyckades då men att hon gjorde det nu? Det här är frågor som jag tänker att du behöver ställa dig själv för att ta reda på dina känslor. Det är lätt att man tar över andras problem som sina egna speciellt som medberoende.

Tack så mycket för ditt fina svar. Jag känner mig inte alltid så stark, jag klandrar ofta mig själv för att jag inte kan lägga allt bakom mig. Jag har till exempel väldigt lätt att gå in i väggen. Har bytt jobb och blivit sjukskriven flera gånger.

Tack för alla era fina svar och tack för rådet om ACA, hade inte hört talas om dem innan.

Det stämmer att jag har haft det som ett projekt att få min mamma nykter. Jag gav så mycket av min tid och energi för att hon skulle bli nykter.

Vet inte om du greppade detta, men du måste få tid och läka självockså, det är inte bara din mamma som haft problem.(även om det är din mamma som orsakat dom)
Kanske du ska prata med någon expertis och hjälpa dig på traven och komma vidare i relationen utan att du mår dåligt.
Ska du lösa detta själv, så är det stor chans att det tar lång lång tid innan du mår bra igen, även med/utan din mamma närvarande.

Ditt välmående kommer i första rummet här.(Så länge det inte går ut över andra givetvis).
Medberoende är svåra saker att hantera.
Är du annars öppen med din mammas alkoholism till vänner och bekanta, det är ett steg i ditt läkande helt garanterat.