Min mamma har slutat dricka, och jag kan inte vara glad för hennes skull

Du har helt rätt. Jag är arg på henne för att hon inte kunde sluta dricka tidigare. Ja, jag måste nog prata om det här för det påverkar mig fortfarande.

Jag hade inte heller har orken att vara glad i ditt läge. Hade du gjort som din bror så kanske hon hade slutat tidigare? Nu fick hon ju all service av dig och kunde hålla på fritt.

Ärligt talat beundrar jag din bror som hade kraften att lämna så tidigt som han gjorde.

Hon har fler problem än alkoholen och jag har svårt att tro att hon skulle bli nykter om jag hade flyttat hemifrån. Hon har haft alkoholproblem i flera år trots att jag inte bott hemma och hjälpt henne.

Hon har fler problem än alkoholen och jag har svårt att tro att hon skulle bli nykter om jag hade flyttat hemifrån. Hon har haft alkoholproblem i flera år trots att jag inte bott hemma och hjälpt henne.

Vet att tråden är gammal. Du var en klassisk medberoende, du UNDERLÄTTADE hennes missbruk. Googla gärna om du inte tror mig. Du behöver inse det om du ska komma vidare, det är också viktigt i relationen till din bror. Han ska inte behöva be om ursäkt, er mamma är varken hans eller ditt ansvar. 

Jag tycker du ska låta bli att ha kontakt med din mamma på ett tag så du kan ha dina känslor i lugn och ro. Prata gärna med en terapeut, AA har anhörigmöten också. Jag har också en förälder (pappa) som är alkoholist, jag valde att klippa kontakten med honom något år efter jag flyttade hemifrån. Det är snart 15 år sedan. Har ingen aning om han är nykter idag. 

Du är poststresstraumatiserad. Din mamma svek dig kapitalt. Du behöver förvisso inte torka hennes spyor, störas av hennes gap o skrik längre medans du förtvivlat försöker plugga till din framtid men du behöver då sannerligen inte vara glad att hon är nykter heller. Det är varje människas rättighet att få sin barndom präglad av omsorg och trygghet. Om jag var du vände jag henne ryggen och jobbade upp min självkänsla och inre lugn. Du är inte skyldig henne et dugg. Hälsningar från mig som bröt med min mamma i vuxen ålder eftersom det skadade mer att ha kontakt än att vara utan psykisk misshandel.

Med all respekt för din längtan efter en mamma. Har du kunskap om trauma-bonding? Läs om det annars om du vill förstå hur det funkar när man klamrar sig fast i en osund relation. Om man inte är stark och helat sig själv från trauma så är det dömt att misslyckas i förhållande till personen som skapat traumat. Vet du vad? Jag har ingen pappa i livet, en bror som lever sitt liv, skilde mig från min man pga hans alkoholmissbruk och misshandel och någonstans fann jag styrkan att även våga se min mor i ögonen och säga ?nej inte mer?. Nu är det inga kvar men jag är fri. Jag är inte starkare än du men jag är bestämd. Ingen förändras i personlighet av nykterhet. Hon är den hon är på gott och ont och du får vara beredd på att nöja dig med det.