• Hilled­uren
    Thu 21 May 2020 09:07
    634 visningar
    13 svar
    13
    634

    Normalt utvecklingsbeteende?

    Min snart 9 månaders flicka lyfter på båda händerna och benen när hon ligger på mage vilket jag kan tänka, inte främjar krypandet något vidare?

    Jag har fastnat lite i hur jag kan hjälpa henne vidare från detta.
    Tanken är väl att hon ska ligga mycket på mage, för att till slut börja krypa, men när hon istället för att röra på armar och ben, lyfte upp dem, som om marken hon låg på var giftig, ja.. då vet jag inte.

    Hon har hållt på så i flera månader och jag har slut på ideér.

    stegforhalsa.se/wp-content/uploads/2018/03/Strack-ut-landryggen.jpg

  • Svar på tråden Normalt utvecklingsbeteende?
  • Thu 21 May 2020 09:50
    #1

    Låt henne sköta det där själv! Man behöver inte lära barn att krypa. De lär sig själva att ta sig fram. En del sitter på rumpan och hasar, en del kryper, en del ålar.

    Mina har ålat sig fram platt på magen. Sedan har de lärt sig krypa strax innan eller efter att de lärt sig gå. De har haft kompisar som aldrig krupit utan rumphasat och sedan gått.

  • Thu 21 May 2020 13:25
    #2

    Fast just det där som din dotter gör är första steget mot att börja krypa. Så har mina barn gjort och många bekantas barn också. Vet inte om de testar balansen eller vad de gör, men det ser roligt ut. Typ som att de övar inför ett fallskärmshopp :P Nästa steg hos mina barn har varit att de sätter händerna i golvet och lyfter upp överkroppen. Så din dotter håller antagligen på att öva för fullt inför krypningen, stör henne inte. Hon kommer att klura ut det där själv så småningom. Min äldsta var 10-11 månader när hon fattade hur man förflyttade sig överhuvudtaget. Då kröp hon tills hon var ca 13 månader och då började hon gå. Så var inte orolig, det är inget fel med ditt barn :)

  • Hilled­uren
    Thu 21 May 2020 14:23
    #3

    Fast hon får ju panik och börjar storgråta om man låter henne vara?

  • Thu 21 May 2020 18:52
    #4
    Hilleduren skrev 2020-05-21 14:23:45 följande:
    Fast hon får ju panik och börjar storgråta om man låter henne vara?
    Panik? För att hon ligger på mage? Kan hon inte vända sig?
  • Thu 21 May 2020 19:05
    #5

    Vårt barn kom aldrig upp på alla fyra från magläge. Hon lärde sig sitta tidigt, och då var det mycket roligare än att ligga på mage. Först började hon hoppa på rumpan, sen tippade hon över i något sorts has-/krypläge med händerna i golvet. Hon gick vid 13 månader. Att krypa på riktigt på händer och knän lärde hon sig inte förrän efter det. Så alla varianter finns.

  • Hilled­uren
    Tue 26 May 2020 08:26
    #6
    lövet2 skrev 2020-05-21 18:52:07 följande:
    Panik? För att hon ligger på mage? Kan hon inte vända sig?
    Ja, hon börjar gapa och skrika för full hals.
    Jovisst, kan hon det. Men hon gör det inte, i kombination, eller vad man nu ska säga, med att hon lyfter på händerna och fötterna.
    Det blir liksom inte något "aha" moment. Utan det är, precis som jag skrev, hon kommer inte vidare.
  • Tue 26 May 2020 22:50
    #7
    +1
    Hilleduren skrev 2020-05-26 08:26:00 följande:
    Ja, hon börjar gapa och skrika för full hals.
    Jovisst, kan hon det. Men hon gör det inte, i kombination, eller vad man nu ska säga, med att hon lyfter på händerna och fötterna.
    Det blir liksom inte något "aha" moment. Utan det är, precis som jag skrev, hon kommer inte vidare.
    Om hon faktiskt kan vända sig, så är det inte panik hon skriker av. Hon skriker för att hon är frustrerad. Hon försöker göra något men klarar inte av det. Det kommer att inträffa varje gång hon håller på att lära sig något nytt. Men - det är inte ditt problem utan hennes. Hon löser det, bara hon får tid på sig.
  • Hilled­uren
    Fri 29 May 2020 07:49
    #8
    lövet2 skrev 2020-05-26 22:50:15 följande:
    Om hon faktiskt kan vända sig, så är det inte panik hon skriker av. Hon skriker för att hon är frustrerad. Hon försöker göra något men klarar inte av det. Det kommer att inträffa varje gång hon håller på att lära sig något nytt. Men - det är inte ditt problem utan hennes. Hon löser det, bara hon får tid på sig.
    Aha :)
    Så jag ska bara låta henne vara då?
    Hur lång tid kan det tänkas ta innan hon "löser" det tro?
    Vi får bara fortsätta ligga på golvet då :)

    Tack för svaret!
  • Fri 29 May 2020 10:33
    #9
    Hilleduren skrev 2020-05-29 07:49:28 följande:
    Aha :)
    Så jag ska bara låta henne vara då?
    Hur lång tid kan det tänkas ta innan hon "löser" det tro?
    Det vet man aldrig förrän efteråt. Det finns barn, som funderar några dagar, och sedan kommer de på hur man gör. Så finns det barn, som aldrig kommer på det. I stället lär de sig att sitta och stå, och så börjar de gå efter några månader, utan att ens ha lärt sig krypa.

    Om man läser om utvecklingsstadier, så läser man om hur den genomsnittliga babyn gör. I vilken ordning och hur fort det går. Det står sällan om de barn som kastar om ordningen, hoppar över något stadium eller är ovanligt tidig/sen.

    Ett av mina barn började hasa fram på mage vid 5 månader, kröp vid 7 månader och gick vid 9 månader. Hans lillasyster hasade fram vid 8 månader, kröp vid 12 månader och gick vid 17 månader. Båda var fullt normala.
  • Sat 6 Jun 2020 00:37
    #10
    Hilleduren skrev 2020-05-26 08:26:00 följande:
    Ja, hon börjar gapa och skrika för full hals.
    Jovisst, kan hon det. Men hon gör det inte, i kombination, eller vad man nu ska säga, med att hon lyfter på händerna och fötterna.
    Det blir liksom inte något "aha" moment. Utan det är, precis som jag skrev, hon kommer inte vidare.

    Precis så där gjorde mitt barn med, fast jag tolkade skriket som att han var arg och frustrerad, för att det helt enkelt inte funkade som han ville. Till slut tog han spjärn med händerna och skrek som en tok medan han hasade sig fram. Men det tog minst någon månad innan han hade börjat göra så där. Frustrationsskiken gick över efter ett tag, och då ålade han sig gladeligen fram, men att krypa lärde han sig inte: bara stå på alla fyra, som om han skulle krypa, men ville han ta sig framåt, så lade han sig platt på mage och ålade, som tidigare. Det riktiga krypandet kom när han var 1 år och 5 månader gammal och plötsligt började gå. DÅ plötsligt kunde han krypa också.


    Vi brukade skoja om att vi skulle sy fast en golvmopp på hans mage, för han ålade sig fram, medan dreglet rann på golvet och han överlycklig tog sig runt på det där viset i hela bostaden i superfart så att man knappt hann efter. Ibland fick vi följa slemspåren för att hitta honom (när han ålade blixtnabbt in under soffan eller sängen) för det var ju ett minst sagt tyst färdsätt att ta sig framåt på.

  • Anonym (Anna)
    Sat 6 Jun 2020 08:08
    #11

    Det är lite märkligt det där att alltid så ska barn ligga på mage. Min ena gillade det och det var inga problem. Den andre kräktes när man lade honom på mage, så när han lärde sig sitta så fick han göra det istället.

    Fungerar det inte för ditt barn så gör annat istället. Anledningen att ligga på mage är ju endast för att bygga upp stabilitet i kroppen men det kan bebisar få på annat sätt.

  • Hilled­uren
    Tue 9 Jun 2020 15:15
    #12
    Anonym (Anna) skrev 2020-06-06 08:08:06 följande:

    Det är lite märkligt det där att alltid så ska barn ligga på mage. Min ena gillade det och det var inga problem. Den andre kräktes när man lade honom på mage, så när han lärde sig sitta så fick han göra det istället.

    Fungerar det inte för ditt barn så gör annat istället. Anledningen att ligga på mage är ju endast för att bygga upp stabilitet i kroppen men det kan bebisar få på annat sätt.


    Ja, precis. Hon brukar ju tex resa sig med vår hjälp och stå upp flertalet gånger om dagen. Där borde hon få stabiliteten?
  • Anonym (Anna)
    Tue 9 Jun 2020 16:31
    #13
    Hilleduren skrev 2020-06-09 15:15:40 följande:

    Ja, precis. Hon brukar ju tex resa sig med vår hjälp och stå upp flertalet gånger om dagen. Där borde hon få stabiliteten?


    Ja det får hon :)
Svar på tråden Normalt utvecklingsbeteende?