Han bor hemma hos mamma

Hur länge hade ni varit tillsammans när han köpte denna tomt?

Jag tycker, precis som du skriver, att han verkar ha svårt för tvåsamhet. Det låter helt sjukt att han går och köper en tomt där han ska bygga ett hus och sen förväntar sig att du ska vara helt med på det tåget och bara vilja flytta in!!??

Dock kan jag förstå att han sålde sin lägenhet och hade någon form av vision att göra någon typ av affär också kom du in i bilden och då förändrades det hela men han körde på ändå... men ah nä jag hade inte accepterat att någon annan skulle besluta vart jag skulle bo. Ni ska ju vara två om den saken såklart! Och jag gillar inte heller att han ska gå och köpa tomt och bygga hus som han ska äga ensam och inte låta dig äga nått?

Du har absolut inte gjort nått fel här, synd bara att tomten redan är köpt och att ingen tog en mer allvarlig konversation om det innan.

Jag hade antagligen inte stannat i en relation där en person kör över mig så extremt... Jag tycker har ska sälja tomten och därefter får ni gemensamt hitta nått som passar er båda!

Ja visst är det för sent att du kommer nu och klagar ;) men då visste du faktiskt inte att han skulle gå och köpa en tomt hux flux! Så snarare är det för sent för honom att klaga när han inte ens involverade dig i processen!

Han verkar impulsiv med stora luftslott. Det är väl bättre han flyttar från sin mamma innan han börjar planera mer för framtiden, eller ska han bygga ett eget hus då på den där tomten?

Ja, den där tomten är hans problem och har inget med varken dig eller er att göra. Ska ni bo ihop ska det ju vara på ett ställe där ni båda trivs och kommit överens om.

Hur länge har ni varit ihop? Klart man ska kunna fråga om framtiden! Det är inte att vara negativ, det är att vilja veta var man står!

Tydlighet är alltid bäst, men med vänlighet.

Var står ni nu? Två saker behöver ju komma fram här, vad du vill och vad han vill, och sedan får ni se om era tankar går att kombinera.

Hade han alltså inte sagt något om tomt till dig innan han köpte? 
Eftersom du visste om att han tänkte göra något för att inte bo hos mamma hela livet, så bör det ha kommit upp? Eller var det verkligen så hux flux så att du inte visste något alls? 
Jag tänkte om ni hade pratat om vilka områden man kan tänka sig osv, så att han hade en bild av att det området skulle vara något för dig också? 

Oavsett vad så blir det klantigt just med tomt och husbygge, om man tänker sig att dela livet tillsammans och bara den ena har tagit beslutet. Det är ju enklare med en hyreslägenhet som man snabbt kan säga upp om planerna ändras. 

Det är jättesvårt att avgöra om du sa till för sent och han har rätt att vara sur för det, men oavsett borde ju det vara övergående.

Nu har du ju i alla fall kommit fram till att du inte vill bo på landet och så får ni ju gå vidare utifrån det.. Vill han fortsätta attbygga sitt drömhus gör han det med vetskapen om att du inte kommer vilja dlytta in (var tydlig med det) och att ni får vara särbos tills ni kommer fram till en annan lösning som passar båda bättre.

Sen aldeles oavsett o det är en p,ats som du trivs på eller ej så är ju hans förhållningssätt märkligt. Varför skulle du vilja bo på " hans egna ställe"? Varför ska det inte vara "ert eget ställe" som du är involverad i om tanken är att ni ska bo där tillsammans? Det låter ju som han kör sitt eget race. Det kan han förstås göra men inte med förutsättningen att du bara ska hänga på hans drömmar.