• Anonym (Mansb­ebis)
    Sat 23 May 2020 07:17
    3162 visningar
    32 svar
    -3 +1
    32
    3162

    MANSBEBIS!

    I många trådar här ser jag hur kvinnor klagar på sina och andras män och kallar dem mansbebisar. Det här stör mig för att det finns två sidor av ett mynt. Mansbebisen får inte berätta sin historia heller. Behandlas man som en bebis så blir man ofta en bebis.

    Jag är en riktig mansbebis. Min flickvän bestämmer vad jag skall ha för kläder på mig och lägger fram kläder till mig som jag skall ha nästa dag. Det är bekvämast så. Vet ni varför? Jo för att när jag lägger fram mina egna kläder och hon tycker det är fel kläder så byter hon ut dem. Hon har tom. slängt mina kläder hon inte gillar, köpt nytt, åt mig, detta stegvis under månader och år så att jag har en helt ny garderob.

    Hon stryker mina kläder åt mig. Vilken mansbebis jag är. Jag bryr mig inte om kläder är lite skrynkliga, men det gör hon. Hade jag brytt mig hade jag strykt dem själv men hon stryker dem vad jag än säger om den saken.

    Jag är en sådan mansbebis att jag knappt gör något hushållsarbete jag inte blivit tillsagd att göra. Fy vad mansgrisigt vilken mansbebis. Men varje gång jag försöker göra något gör jag inte det på rätt sätt, får höra att det är gulligt att jag försöker men det blir inte rätt. Dammsuga, plocka ur diskmaskinen, ja vad för saker som helst gör jag på fel sätt. Gör jag det ändå gör hon om det efteråt. Slänga sopor och pappersåtervinning typ, det är mitt jobb.

    Detta då samtidigt som jag stundtals blir kallad mansbebis av henne och att jag inte klarar någonting för att jag är en mansbebis. Hon klagar på mig för att jag är en mansbebis, men kritiserar mig när jag inte försöker vara det. Då är jag väl en mansbebis då.

    Visst hon är 17 år äldre än mig så det blir väl naturligt att hon har lite mer att säga till om eftersom hon har bättre koll, och hon gör det av kärlek. Men det blir faktiskt som att hon är en snäll men samtidigt kritisk mamma som curlar mig för att jag inte klarar något själv tydligen. Hon säger detta faktiskt själv med. "mamma fixar, oroa dig inte".

    Så nästa gång du skall fräsa om mansbebisar kan du tänka dig för litegrann och se om det inte är så att du själv har "fött" fram en mansbebis- Är felet bara hans?

  • Svar på tråden MANSBEBIS!
  • Sat 23 May 2020 08:30
    #1
    +6

    Det är väl två helt olika saker, det du beskriver verkar ju vara en ganska kontrollerande kvinna?

    Varför inte börja tråden med att beskriva att du har en kontrollerande partner istället för att vinkla det att handla om mansbebisar? Konceptet finns på riktigt och det finns både män och kvinnor som beter sig som små barn vilket kan vara rätt problematiskt i relationer så dom som klagar har liksom belägg för det.

    Hur bra är du på att sätta gränser för dig själv? Låter som att du låter dig bli överkörd av din partner i stort och smått.

  • Sat 23 May 2020 08:48
    #2

    Det du beskriver låter som ett vidrigt beteende där din partner styr dig och mobbar dig om du protesterar. Prova terapi tillsammans? Hon måste inse hur fel det är och du måste sluta tillåta det.

  • Sat 23 May 2020 09:39
    #3

    Nu ska man ju inte använda den här termen ...men man up förrän.

    Va är de för toffel grejor du håller på med!

    Hur en person med självrespekt oavsett kvinna eller man kan tillåta sig själv bli behandlad på detta sätt???

    Ta dina grejor och dra om du inte gillar de!

    Om min partner skulle bete sig såhär mot mig skulle jag be henne dra åt helvete...

  • Anonym (ooo)
    Sat 23 May 2020 09:41
    #4

    En mansbebis per definition är ju någon som trivs med att vara en.
    Du låter som att du inte är helt nöjd med hur din partner beter sig, och det är ju en helt annan sak. 

    Gör slut, flytta, väx upp och bli en självständig vuxen. Bra träning inför nästa relation med någon mer jämnårig där du kan finna kärlek OCH ett mer jämställt liv. 

  • Sat 23 May 2020 09:58
    #5

    Hon bryter ju ner dig. Vill du verkligen leva så?

    Det här med hushållsarbetet gör mig galen. Lever man ihop med någon får man acceptera att allt inte blir gjort på ens eget sätt. Det är sinnessjukt att driva mannen ur köket för att han gör allting fel och sedan kalla honom mansbebis. Varför bestämmer hon vad som är rätt och fel sätt att packa diskmaskinen..? Och hur orkar vissa kvinnor ens hålla på sådär?? Är man så pedant och kontrollerande så får man jobba med sig själv.

  • Anonym (Mansb­ebis) Trådstartaren
    Sat 23 May 2020 10:18
    #6
    HannahHorvath skrev 2020-05-23 09:58:55 följande:

    Hon bryter ju ner dig. Vill du verkligen leva så?

    Det här med hushållsarbetet gör mig galen. Lever man ihop med någon får man acceptera att allt inte blir gjort på ens eget sätt. Det är sinnessjukt att driva mannen ur köket för att han gör allting fel och sedan kalla honom mansbebis. Varför bestämmer hon vad som är rätt och fel sätt att packa diskmaskinen..? Och hur orkar vissa kvinnor ens hålla på sådär?? Är man så pedant och kontrollerande så får man jobba med sig själv.


    Hon är enormt pedant och kontrollerande. Det skall vara på hennes sätt, säger jag emot är jag trotsig och hon kan säga saker som att det är som att jag har tre barn istället för två. (Hon har två tonårssöner).

    Hon har jättemånga fina kvaliteer också, men just det här med att jag är en jättebebis och blir kallad det samtidigt som hon behandlar mig som det kan bli rätt tufft att hantera.

    Särskilt i kombination med åldersskillnaden som finns där med. Den stör mig inte egentligen men ihop med detta blir det ja vad skall jag säga? Nästan lite incest-aktigt på något vis. Om jag faktiskt behöver hjälp med något och inte vet hur jag skall göra det så säger hon just "oroa dig inte, mamma fixar" precis som till sina barn. Det där träffar i hjärtat på något sätt, på helt fel sätt.
  • Sat 23 May 2020 10:30
    #7
    Anonym (Mansbebis) skrev 2020-05-23 10:18:52 följande:

    Hon är enormt pedant och kontrollerande. Det skall vara på hennes sätt, säger jag emot är jag trotsig och hon kan säga saker som att det är som att jag har tre barn istället för två. (Hon har två tonårssöner).

    Hon har jättemånga fina kvaliteer också, men just det här med att jag är en jättebebis och blir kallad det samtidigt som hon behandlar mig som det kan bli rätt tufft att hantera.

    Särskilt i kombination med åldersskillnaden som finns där med. Den stör mig inte egentligen men ihop med detta blir det ja vad skall jag säga? Nästan lite incest-aktigt på något vis. Om jag faktiskt behöver hjälp med något och inte vet hur jag skall göra det så säger hon just "oroa dig inte, mamma fixar" precis som till sina barn. Det där träffar i hjärtat på något sätt, på helt fel sätt.


    Det där "mamma fixar" känns inte riktigt sunt ärligt talat.. Vad får du ut av den här relationen? Har ni varit tillsammans länge? Hon verkar ju behandla dig som en av sina söner. Hur gamla är ni?
  • Anonym (Mansb­ebis) Trådstartaren
    Sat 23 May 2020 10:43
    #8
    HannahHorvath skrev 2020-05-23 10:30:28 följande:
    Det där "mamma fixar" känns inte riktigt sunt ärligt talat.. Vad får du ut av den här relationen? Har ni varit tillsammans länge? Hon verkar ju behandla dig som en av sina söner. Hur gamla är ni?
    Vart ihop i 4 år, är 24, hon 41. Men hon har väldigt många fina kvaliteer också.  Hon är väldigt generös, snäll, smart (Hon vet allt om allt, frågesport mot henne är som att gå mot Mohammed Ali i boxning.), allmänbildad, vacker, sexig osv osv.  
  • Anonym (Mhm)
    Sat 23 May 2020 10:57
    #9

    Haha! Låter som om hon lever ut sin fetisch :D

  • Sat 23 May 2020 11:00
    #10
    Anonym (Mansbebis) skrev 2020-05-23 10:43:32 följande:
    Vart ihop i 4 år, är 24, hon 41. Men hon har väldigt många fina kvaliteer också.  Hon är väldigt generös, snäll, smart (Hon vet allt om allt, frågesport mot henne är som att gå mot Mohammed Ali i boxning.), allmänbildad, vacker, sexig osv osv.  
    Låter spontant som att du rationaliserar någon som du egentligen inte trivs med ändå?
Svar på tråden MANSBEBIS!